Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
Hardiman.
■lareatad.
sta kända, sedermera äfven Hulend och Huld,
s&-som det äfven nu kallas, förbytt till Halunda.
Socknen bör till 2 kl. konsist, och innefattar 42
mtl. med 1,473 invånare. Dess areal utgör 10,322
tunnl., af hvilka 2,246 böra till Grimstens härad
och 120 äro sjöar och kärr. Adr. Örebro.
Hardtman, Johan, provincialläkare i
Roslagen och assessor i kollegium medikum, född år
1758, död år 1828, blef stabsmedikus vid bären
i Finland 1788; men föll i Augusti månad s. å.,
vid en rekognoscering, i Rysk fångenskap, der
ban qvarhölls till krigets slut. Han var, särdeles
i yngre åren, en utmärkt vacker karl och
således isynnerhet anlitad af damerna. En sjuk fru
skall hafva yttrat: "Man kan just bli frisk, så snart
man får se doktor Hardtman." En gång på
1780-talet kom han i en häftig ordvexling med assessor
Svenson, hvilken körde at honom ur sin kammare,
och sade, att han icke ville vara i samma rum
med honom. Då ropade H. i förstugan: "Till din
harm skall du en gång fä se mig sitta bredvid
dig vid collegii medici hord." Hans hotelse gick
också i fullbordan.
Hare (Lepus borealis), ett till ordningen gnagare
börande däggdjur, af omkring 2 fots längd, med
äggformigt, ofvan kullrigt, nedåtböjdt, på
sidorna hoptryckt hufvud, trubbig och kullrig nos, med
många längre och kortare morrhår, samt fem
dylika kortare i en rad öfver hvardera ögonen,
hvilka äro temligen starkt framstående, gulbruna med
svarta radial-linjer; munnen liten; läpparne på
insidan ludna och den öfre klufven upp till näsan;
öronen långa, aflångt äggformiga; halsen kort;
kroppen långsträckt; frambenen kortare än
bakbenen-, svansen mycket kort och yfvig; fållen tät,
mjuk och fin, bestående af tre slags bår. Färgen
omvexlar efter olika årstider och vistelse-ort.
Som-mardrägten är i allmänhet ofvan grå, ljusare i de
nordligare och mörkare i de sydligare landskaperna,
under hvit; vinterdrägten i de norra landskaperna
fullkomligt hvit, i de södra gråhvit. Han lefv^r
öfverallt i riket, men ej sydligare än Skåne, ty
de harar som förekomma i Danmark, Tyskland och
äfven sydligare Europeiska länder, äro af en
annan art. Han vistas så väl i skogar som på
slätter, och döljer sig om sommaren isynnerhet uti
sädesåkrar, de öfriga årstiderna emellan stenar,
tuf-vor och små buskar, vid hvilka ban merendels
gräfver sig en aflång båla, hvaruti ban nätt och
jemnt rymmes. Uti dessa gömslen tillbringar han
hela dagen om sommaren, med hufvudet vändt åt
norr, om vintern vändt åt söder, och sofver som
det påstås ined ögonen öppna; ty han är mycket
rädd och Syr för det ringaste buller. Innan ban
beger sig till sitt gömställe, eller som det kallas
sätter sig, går han rakt förbi det på något
afstånd, vänder derpå om i samma spär och gör
derefter några långa afsprång till lägerstället,
hvarigenom han försvårar sitt upptäckande af
hundar och andra rofdjur, hvilka förfölja honom på
spåren; och om ban har tillräckligt försprång
begagnar han äfven sainma sätt då han drifves af
stöfvare. Harens lopp, som utgöres af långa språng,
ar temligen hastigt och är bans enda
räddningi-medel. Synen är svag; men lukt och hörsel Gna.
Fångad, såsom mycket liten unge, blir han temligen,
dock ej fullkomligt tam. Hans födoämnen bestå
af åtskilliga saftiga växter, grönsäd, gräs och
rötter, äfvensom om vintern af bark och knoppar,
särdeles af asp, sälg och pil, i fall ban ej kan
komma ät grönrågen på åkrarne, ä hvilka han annars
gör betydlig skada. Redan i Februari månad börja
de, åtminstone i de sydliga landskaperna, att para
sig, eller som det kallas ramla. Honan går
drag-tig 30—31 dagar, och sätter 3—5 ungar, hvilka
däggas i 20 dagar. Haren föder vanligen tre
kallar om året. Dess kött utgör en sund och
smaklig föda, båren användas till hattar, och
vinter-fållen äfven såsom foderverk, i följd hvaraf bans
skinn utgör en ej obetydlig handelsartikel. För
erhållande af dessa jagas och fångas haren på
åtskilliga sätt, nemligen dels med stöfvare, hvarvid
haren under drifningen bugtar, så att jägaren kan
ställa sig i håll på en plats, der han af skallet
kan sluta till att haren skall gå fram, merendels
vid någon väg, gångstig, grind eller kolbotten,
och der ban således kan skjutas under språnget.
Detta kallas stöfvarjagt. Eller ock betsas ban på
slättbygden med vindthundar, som upphinna och
gripa honom i språnget; betsjagt. Om vintern spåras
. ban då snö nyss fallit och skjutes antingen pä sitt
läger, på sätet, eller uppdrifven derifrån af
medbaf-da stöfvare, på samma sätt som vid stöfvarjagt,
enär ban stundom är svår att komma inom
skotthåll på sätet, emedan ban, såsom det benämnes,
sitter olika hårdt, särdeles under parniugstiden i
mycket stark köld, samt morgon och afton.
Fångas, isynnerhet i de norra laudskaperna, med
snaror af förut glödgad jerntråd, hvilka uppsättas på
de ställen der baren bar sin gång, äfvensom med
s. k. Lnntnar och Stockar. (Se dessa ord.)
HarekÅI, tomtört (Lapsana communis), en ärlig
växt; förekommer allmänt som ogräs i trädgårdar
och på åkrar, likväl ej i de nordliga
landskaperna. Bladen kunna användas såsom sallat och i
soppor.
Harekällau, en helsobrunn i Foutskäls socken
af Westergötland, hvars vatten skall likna det
vid Loka.
Härer!*, knagel (Spartium scoparium), en buske
som växer på flygsandsfälten i Skåne, Halland och
Bohuslän, äfven sparsamt på öar i Wenern och i
Småland, samt är en af de tjenligaste växter,
hvilka odlas för att hämina flygsandens förödelser.
Hareiitad, annex till Thorsby, beläget i Inlands
södra härad af Bobus län, Elfsyssels södra
kontrakt af Götheborgs stift, 1 mil V.S.V. från
Kong-elf, vid hafvet, 3 mil frän Götheborg. Harestads
kyrka, fordom jemte socknen kallad Harundarstaf,
är märkvärdig för sin höga ålder och sin
utomordentliga litenhet. Der förvaras ännu ifrån
ka-tholska tiden S:t Olofs bild, samt ett i ek skuret
altarskåp, i hvars midt man ser madonnan med
den döde försonaren på sina knän. Här märkes:
Korseberg, hvilket, under namnet Rosxaberg, erhållit
historisk märkvärdighet för det stora och vigtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
