Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kexél.
Mana Christoffer K., född 1775 i Upsala,
der fadern, en studerad man och filos, magister,
var rådman. Promoverades frånvarande i Lund
1800, ander det ban som bof-kirurg tjenstgjorde
hos d. v. kronprinsen Gustaf i Norrköping,
förordnades att som regements-läkare, under Wittkophs
tjenstledighet, följa lifgrenadier-regementets
rust-hålls-fördelning till Tyskland, blef der d. 6 Nov.
1806 fången, tillika med bela regementet, och
ford till Frankrike, flår fick han Napoleons
tillåtelse först att besöka de förnämsta hospital och
sjukanstalter i Frankrike, och slutligen år 1808 att
hemresa, oaktadt det fortfarande kriget. Då han,
om hösten, åtföljde en del af regementet, bvilket
skulle afgå till Finland, förolyckades fartyget och
ban räddades med möda; tjenstgjorde sedan vid
vestra arméens högra flygel och 1812—1814 vid
dess sjukhus. Blef öfver-fältläkare,
regementsläkare vid andra lifgrenadier-regementet, intendent
vid Medevi helsobrunn och R. N. 0. Afled år 1839.
Har utgifvit åtskilliga medicinska afhandlingar och
uppsatser, dels serskildt tryckta, dels införda i
tidskrifter.
Kexél, Olof. Denne man, som, jemte Bellman och
Hallman, bildade ett triumvirat af glada sångare,
tecknare af naturen och folklifvet, ehuru dem
underlägsen i snille och originalitet, var född d. 28
Nov. 1748. Fadern var kyrkoherden i Norra
Möckleby på Öland, Petrus Kexbelius. Efter
genomgångna studier kom ban år 1768 till Stockholm,
och ingick, som auskultant, i kammar-rätten eller
kammar-kollegium. Göromålen derstädes
öfverensstämde dock föga med hans lynne, och han
började i stället utgifva en tidning kallad: Hatten,
hvilken likväl ej bann längre än till elfva nummer.
Derpå följde: Mina tidsfördrif på Gàtdstufvan, men
hvilken skrift ådrog honom en process, för ett par
lättsinniga artiklar. En sådan och mera vidt
utseende tillskyndades honom genom en skrift om
Mössornas ursprung ock uppförande, hvarigenom ban
råkade stöta det då rådande partiet. Den unge
författaren ansåg nu rådligast, att, på någon tid,
aflägsna sig från riket, och gjorde, med en bekant
sjökapiten, en resa till Portugal och England.
Efter återkomsten anställdes han vid kongl, theatern,
såsom ordonnatör, och blef slutligen andre
sekreterare vid nummer-lotteriet; men hvilken plats ban
knappt lärer bunnit tillträda, emedan ban afled d.
5 Mars 1795. Vitterbeten, glädjen och sången
upptogo hans lefnads verksamhet, och blefvo
honom aldrig otrogna, äfven under de brydsammaste
omständigheter, hvilkas tyngd de för honom
lättade, så att han knappt märkte deras tillvaro.
Ingenting kunde rubba hans muntra lynne, icke en
gäng den kännbara brist, som föröfrigt, med mer
eller mindre tryckande tyngd, följde honom
igenom lifvet, så att då ban bvsattes för skuld, skref
ban jemväl i häktet ett slags fortsättning af
Tids-fördrifven på Gatdstufvan, kallad: Mina tidsfördrif
på Högvakten. Om tonen deri är mindre liflig,
torde skälet få sökas icke i författarens
nedstämda lynne, utan i de tilltagande ären. Han
beröm-mes dock ej blott för sin glädtighet, utan äfven
Khewenhttller. 367
för sin godsinthet och redliga karakter, och ban
gick ur verlden med det sällsynta vitsord, att der
icke hafva qvarlemnat någon fiende, kanske knappt
ägt någon. Nöjet och sången voro hans
lifs-ele-menter. Han föredrog och sjöng gerna andras
stycken, hvartill ban ägde en vacker och klangfull
röst och gjorde sjelf foga afseende på sitt
författareskap. Detta bestod till det mesta i
skrifter, författade för Par Bricole, samt i åtskilliga
theaterstycken, såsom Sterbhuskammereraren
Mul-pus; Kapten Puff; Michel Wingter; Bergslags fröken;
Folke Birgersson till Ringstad, m. fl., hvilka dock i
mer eller mindre mån voro imitationer eller
öfversättningar.
Hexlioliii, på Finska Käkisalini (Gökholmen), en
gammal stad i Karelen vid Ladoga-sjön, blef år
1293 intagen af Torkel Knutsson och slottet
försedt med Svensk besättning; men föll året derpå
åter i Ryssarnes händer. Den blef ånyo intagen af
Pontus De la Gardie d. 4 Nov. år 1580. Han
bade med glödande kulor beskjutit den och satt den
i brand, då Ryska besättningen af förtviflan
kastade sig i elfven, hvarvid 2,000 man omkommo.
Staden förblef sedan i Svenskarnes våld ända tillä
hon d. 9 Sept. 1710 eröfrades af tsar Peter,
hvilken i fjorton dagar bombarderat densamma, då
kommendanten, öfversten Stjernskantz, som endast
bade 400 man qvar af besättningen, nödgades
kapitulera. Dermed gick den för alltid förlorad för
Svenska kronan.
Hexlerus, Simon, född d. 29 Dec. år 1602 af
bondeföräldrar, antog, då ban började sina
stadier, namnet af sin födelseby .Kexle, i Edsbergs
församling af Nerike, blef 1632 magister i
Upsala, tio år senare professor i mathematiken vid det
nystiftade universitetet i Åbo, och erböll 1651
Piikkis prebende-pastorat. Dog d. 22 Mars 1669,
med namnet af en utmärkt matbematikus. Ilar
författat åtskilliga arbeten i sin vetenskap, hvaribland
flere läroböcker. Man bar dessutom af honom en
almanacka för Örebro och en för Åbo, samt en
mängd dissertationer.
Keyser, Henrik, tjente i Gustaf Adolfs härar;
men hade, innan ban valde soldatyrket, lärt
boktryckerikonsten. Detta blef bekant för konungen,
som år 1625 skänkte honom ett boktryckeri,
hvilket blifvit taget i Lifland. Detta flyttade ban
till Stockholm, der han sedan bodde såsom
förläggare, boktryckare och bokhandlare. Sjelf bar
ban författat och utgifvit en Sveriges Rijkes
Rid-derskaps och Adels Wapenbook.
HhewenliMller, Paul. född i Kärnthen, der
hans fader, friherre Sigismund K., var erkehertig
Carls af Österrike råd och kamrerare. nan sjelf
blef kejserligt råd och burggrefve i Klagenfurlb;
men som han tillhörde protestantiska läran och
såg sina trosförvandter förföljde, lemnade ban
kejsarens tjenst och inträdde i den Svenska, hvarvid
alla hans betydliga egendomar konfiskerades.
Gustaf Adolf gjorde honom till öfverste, och år 1653
inkallade Christina honom i rådet. Ilan hade
förut blifvit upphöjd i friherrligt stånd, eller
rättare: bans ärftliga friherreskap erkändes äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
