Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
394
KlubbgrHs.
Hlyftamon.
konung Waldemar Atterdags anförande. Namnet
härledde sig ifrån de klubbor och stakar, hvarmed
denna landstorm, i saknad af bättre vapen, till
stor del var beväpnad. Klubbekriget kallades äfven
det inbördes krig, hvilket i slutet af 1596 och
början af år 1597 ägde rum i Finland, då
bönderne, pressade af krigsfolket, under deras
inqvar-tering i landet, och äggade från Sverige af hertig
Carl, gjorde uppror, väpnade sig till större delen
med klubbor, och anföllo konungens trupper. Till
anförare valde de en vid namn Jakob ]lkainen,
hvarföre kriget ofta kallas Ilkainens krig. Fleming
kufvade likväl do upproriske, mot hvilka man
förfor med yttersta hårdhet.
Hlubbgrlis, borsttåtel (Corynephorus canescens),
en mångårig gräsväxt, hvilken förekommer
flerestädes på de södra landskapernas sandiga
hafskusten och är isynnerhet passande till fårbete.
Klubba vamp (Clavaria), ett slägte af
hattsvamparne, hvaraf flera arter förekomma bos oss, af
hvilka tvenne äro ätliga, nemligen: Bockskägg (C.
coralloides), som växer här och der på marken i
varma och våta år, samt (C. fastigiata), hvilken
förekommer öfverallt i löfskogar. Begge slagen
tillredas dels såsom riskor, dels som championer.
Kluuipflsli (Orthagoriscus Mola), en lösgälad
brosk-fisk af 1 ] till 2 fots längd, med skarp bud;
kroppen föga längre än bög, med sidorna och buken
silfverfärgade. Förekommer i Kattegat och kastas
stundom mot våra kuster genom stormen. Köttet
är osmakligt och knappast ätbart.
Klums- eller KliinsbUg-, en stor hög, emellan
Vestra Rickeby och Trostabven i Goltröra socken
af Upland, liknande forntidens ättehögar. Här
märkes en upprest stor, kantig sten, som tyckes
tillkännagifva, att någon betydande man blifvit
begrafven härstädes.
Kliinlibyttan, i [lidinge socken af Nerikes län,
2 mil från Örebro, tillhör bergsmän.
Klyft (bergsm.-term) kallas en remna eller spricka
uti ett berg eller sten, antingen smal som ett
halmstrå eller allenast af några tums mägtighet,
ägande strykning och stupning, liksom gångar. De
kunna vara antingen alldeles tomma eller fyllda med
vatten, eller ock innehålla de fremmande bergarter
och äro då icke annat än små gångar; ty den
egentliga skillnaden emellan klyft och gäng är, att begge
blifvit bildade genom bufvudbergets sprickning,
under dess massas afsvalning, men gången sedan åter
fylld genom inpressade delar af fremmande, för
tillfället i smält tillstånd befintliga, bergarter från
jordens inre delar, då klyfterne deremot icke
blifvit sålunda fyllda. Klyft betyder ock sjelfva fasta
berget eller stenen, antingen detta är malmförande
eller ej, och man säger derföre alt elt ämne
förekommer i fast klyft, då det finnes uti berg
inväxt, till skillnad från sådana som förekomma
endast lösa uli jordytan.
Klyftamon, en bergstrakt, hvilken till någon del
tillbör Lerdala socken i Westergöthland, är i
geologiskt afseende ganska märkvärdig. Den synes
vara af vulkanisk produkt och består af yngre
granit, samt äger således till dess formation alldeles
ingen öfverensstämmelse med de öfriga Westgötha
öfvergångs-bergen, såsom Kinnekulle, Hunne- och
Hälleberg, Billingen, m. fi. Oaktadt Klyftamon
ligger blott på £ mils afstånd från Billingen, äger
den dock icke flötsbergens beståndsdelar och är
således i saknad af de petrificerade
estomostraci-ter, ortboceratiter m. m., hvarmed den senare är
så öfverflödande begåfvad och hvilket således för
Klyftamoberget hänvisar till ett vida äldre
antidi-luvianskt ursprung. Att här i fornåldern förefallit
vulkaniska utbrott och natur-revolutioner är snart
sagdt påtagligt. De bär befintliga yngre
granitbergen äga ofta en flerfaldig och sinsemellan
oliktidig sammansättning. Bergen synas vara stundom
danade hvarftals, med mellanlägg af annan
sten-art, såsom qvarts, hvilka mellanlägg dock sällan
ligga i vågräta riktningar, utan förekomma
antingen i platlbågformiga eller ock stundom i
perpen-dikulära linjer. En del bergsryggar äro äfven på
ett belt annat sält danade och ligga i en nästan
likformig sträckning från N.O. till S.V., något
liknande mycket stora, 20—30 alnar breda
trappsteg, dock sålunda, att den inre, eller den åt
nordost varande sidan är något djupare och den
ät sydost, i jemn sluttning uppåt något högre.
Der ofvanpå ligga spridde mer och mindre stora
kantiga klippblock, hvilka blifvit lösryckta och
bortslungade från de der och hvar qvarstående
bö-ga klippmassorna. Ett större berg, £ mil i norr
från de förra, befinnes vara klufvet i 2.ne delar,
hvilka lemna en öppning af nära mil längd och
några hundrade alnars bredd, i hvars mellanrum
nu finnes en gräsbärande jemn mosse, kallad
Djupedals håla. Pä Klyftamon finnas tvenne smärre
sjöar: Stora och Lilla Bjursjoarna. Den förra af
omkring | mils och den senare af hälften mindre
omkrets, hvilka i uråldriga tider sannolikt hafva
utgjort fast mark; men under någon våldsam
natur-revolution blifvit sänkta eller tilldämde och
förvandlade till sjöar. Detta kan äfven med
mycken sannolikhet slutas deraf, att sedan den större
af dessa sjöar, af Sparresäters nuvarande ägare,
för nära 30 år tillbaka genom gräfning och
bergsprängning sänktes omkring tre alnar, för
odlingars verkställande och andra ändamål, upptäcktes
på bottnen af sjön, men isynnerhet utmed dess
stränder en mängd ekar och förnämligast stora
kärnfurustammar, som alla lågo störtade i
sydvestlig riktning, hvilket sannolikt varit en följd af
en bäflig orkan, då marken vid samma tillfälle
sjunkit, eller genom fördämning förvandlats till
sjö. Ganska märkvärdigt är dessutom, hvad
ännu kan ses, att efter nämnda sjös sänkning,
finnas nu blottade kulliggande furustammar, på
hvilka ekar, af omkring en alns diameter uppvuxit,
samt med sina rötter omslutit furustammarne,
hvilka till följe deraf legat omkull innan eken derå
hunnit uppväxa. Nära sistnämnde sjö finnes elt stort
och högt berg, kalladt Börje-Hall, hvars södra sida
emot sjön, är nästan lodrät. Här säges en konung
med namnet Börje (Birger) fordom hafva bott;
troligen någon mägtig viking, som der haft sitt
vinter-tillhåll. Vid sydvestra sidan af berget, hvarest ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
