Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
294
RegnsjU.
Relibinifer.
af åklagaren sjelf medgifvet, atl skriften icke var
smädelig. For sådana fall säger
tryckfrihetsförordningen: "Är skriften ej smädelig eller
förgriplig, men genom densamma missförstånd med
Utländsk Makt sig yppat, må den utan Rättegång
kunna konfiskeras." Hvarje Svensk mans
behörighet, att yttra sig öfver hvad ämne som helst, är
i samma lag med så bestämda ord försäkrad, att
man skulle trott, det hofrätten bordt ogilla sin
advokat-fiskals uppenbart lagstridiga yttrande. I
det stället säger hon i sitt utslag: "alt det ej
bordt kunna undfalla Regnérs urskillning, att
någon författare icke kunde vara tillåtet afhandla
ett ämne, sà öppet stridande mot fredsfördrag
med magter, som äro med riket i fredligt och
vänskapligt förhållande, hvarigenom missnöje
kunde uppkomma." Dä "Regnér genom ett sådant sitt
slraffvärda förelag kunnat blottställa
fäderneslandets lugn och säkerhet", dömdes ban, att i Ire år
hållas fängslig å Waxholms fästning. Den 14 Sept.
bade åtalet förordnats och med den brådska hade
rättegången bedrifvits, att hofrätten redan d. 1
Okt. var färdig med sitt utslag. I dess
konceptbok finnes likväl den sällsamma anteckningen, att
d. 3 Okt. uppsändes handlingarna till Kongl. Maj:t.
Den 4 återkommo de derifrån, och, till följd af
det bifogade kongl, reskriptet, afkunnades utslaget
d. 5, med utelemnande af sista meningen, som
var, att domen underställdes Kongl. Maj:ts
pröfning. R. affördes verkligen lill Waxholms
fästning, men qvarhölls der icke längre än ett år.
Båda dessa tryckfrihets-åtal voro, hvart och ett
i sitt slag, de första som i Sverige anställdes
efter nuvarande grundlagars införande.
RecnsjK, en socken, annex till Mo, mil från
Söderhamn i Gefleborgs län, består af 29 .J mtl.
med ett upp^katlningsvärde af 92,950 R:dr, och
en folkmängd af 220 personer. Arealen är 23,536
tunnl., hvaraf 3,850 äro sjöar och kärr. Adr.
Söderhamn.
Rehniisen, (ànttliaril, Halthasar Jolmn
och Christoffer, tre bröder af en Tysk adelig
ätt, uppböjdes 1685 i Svenskt adligt stånd, men
introducerades först 1726. Gotthard, den
äldste, hade 1655 blifvit ryttare vid öfverste Scotts
regemente, sedan avancerat till officer,
kommendant på Neubausen och slutligen major vid
Nylands regemente. Balthasar Johan var
kapten vid öfverste Sasses regemente och den tredje,
Christoffer, regementskvartermästare vid
delsamma. Från en af dem härstammade
Rehaiisen, Gotthard mauritz von, född d.
30 Sept. 1761, son af öfversten och R. af S. 0.
Lorentz von R., ingick först i krigstjenst och blef
1782 löjtnant vid gardet, men beträdde snart den
diplomatiska banan, dit bans anlag och böjelse
kallade honom; skickades 1787 som
ambassad-kavaljer till Köpenhamn och blef 1791 envojé i
Holland. Härifrån erhöll han 1794 ett onådigt
afsked, till följd af några bland Armfelts papper
upptäckta bref från bonom, hvari ban lärer yttrat sig
på ett tadlande säll om Reuterholm. Onäden
upphörde likväl tillika med gunstlingens valde, och re-
dan dess förinnan anställdes ban 1795 som
legations-sekreterare i Lissabon, der ban 1797 blef
cbargè daffatres samt öfverstlöjtnant vid Götba
gardet. Här gifle ban sig med en rik Engelsk
bandiandes doller, Hyllades 1S05 som envojé till
London, hvarifrån ban dock repellerades 1807,
emedan ban troddes icke gilla den politik Gustaf
IV Adolf följde, lian qvarblef emellertid i
England, pä West-Wicbaiii, nära London, der hans
bus blef cd af samlingsplatserna för den fina och
förnäma Brittiska verldens notabiliteter. Ar 1812
återfick ban sin plats och utvecklade der mycken
skicklighet vid de intrasslade och brydsamma
underhandlingar, som detta och de följande ären
föregingo mellan Engelska och Svenska kabinetterna,
rörande subsidie-ärender, Norriges förening med
Sverige och andra frågor af stor politisk vigt.
Hans förtjenster i detta fall belöntes med
friherreskap och kominendörstiteln af N. O. Dog i
Stockholm d. 8 Dec. 1822. Var en vän af
målarekonsten, af hvars alster ban ägde en ganska dyrbar
samling. Säsom ägare af Göksholm i Iljelmaren
lät ban på Engelbrektsholmen uppresa ett
monument öfver denne odödlige man, hvars namn
denna holme förvarar. Hans son, friherre Johan
Gotthard von H., R. af N. O., hvilken i
många år var anställd vid legationen i London, har
nu ärft sin faders plats derstädes, såsom envojé
e. o. och minislre plenipoteutiaire.
Helibiuiler, Henrik, son af ryttmästaren
Bernbard R., hvilken stupat i slaget vid Wallhof, var
född i Lifland d. la Okt. 1604, blef 1622
anlagen till vapenpage hos konung Gustaf Adolf och
följde bonom som sådan i Polska och Tvska
fälttagen. Märkligt nog blef han först efter
konungens död anstalld som löjtnant. I slaget vid
Wittstock skall ban ha fätt 18 sår. Icke destomindre
var ban vid fredsslutet 1648 ej mer än
ryttmästare, men hade ådragit sig Carl Gustafs
uppmärksamhet och befordrades af honom 1655 med ens
lill öfverstlöjtnant vid lifregementet till häst. Här
gjorde ban konungen en vigtig tjenst, i det han
med sitt regemente anföll och| skingrade 5,000
l’o-lackar, som öfvergått till Svenskarne, men gjort
uppror, tog 520 soldater med 62 officerare af dem
till fångar och eröfrade åtskilliga segertecken.
Belöningen för denna bragd blef öfverslebeställningen
vid lifregementet. Under Rigas belägring visade
ban många prof på skicklighet och mod. Af Carl
XI utnämndes han till general-major och 1680 till
friherre, då ban tjent riket i 58 år och i dess
tjenst bade 10 söner, hvilket ovanliga förhållande
utmärktes med 10 stjernor i bjert vapnet, lian dog
sainina är d. 13 Okt. Bland hans söner och
sonsöner anmäikas:
He||||in||er, Reinhold, om hvilken berättas i
Stjernmans llöfdingaminne, att ban blef
generalmajor af infanteriet 1686, general-löjtnant 1693’
och 1701 landshöfding öfver Kalmar län och Öland,
i hvilken beställning ban dog den 27 Maj 1709.
lians son,
Belibinder, Henrik Johan, född d. 19 Okt.
1672, blef fänrik vid Nerike och Wermlands re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
