Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rlksdagaman.
Riksdagiimnnnaval.
337
stot, si vida ban icke fir af särskildta skäl jäfvig;
della äger ibland rom ined konungens rådgifvare,
jnstilie-kanslern, justitie-ombudsmannen och
högsta dorastolens ledamöter, så vida de äro
riksdagsmän. För sin personliga säkerhet njuter
riksdagsman det beskydd att förolämpning emot hans
person straffas såsom edsöre (se detta ord), samt att
han icke kan bvsättas för skuld eller arresteras af
polisen. Men deremot kan ban lagsökas för skuld
och hans egendom utmätas, äfvenså kan ban
anklagas för brott och häktas på domstols beslut,
blott icke, såsom nämndt är, af polisen,
oberoende af domstol. Gripes ban på bar gerning
förfaller dock detta förbehåll, och ban kan genast
fängslas. För sitt förhållande i utöfningen af sitt
riksdagsmannakall är han ansvarig inför juridisk
domstol blott i två fall. Det ena är, om ban förgått
sig ända derhän, att han under öfverläggningen
öf-verfallit annan riksdagsman med bugg och slag-, då
har ban i -samma stund förverkat allt
riksdags-mannaskydd och är skyldig till dödsstraff. Det
andra fallet är, om det stånd, han tillhör, besluter
att tillåta hans anklagande inför domstol. Ett
sådant beslut kan deremot icke fattas, om ej fem
sjettedelar af de närvarande ledamöterne instämma
deri. Genom en sådan öfvervägande opinion kan
han således öfverlemnas åt domstol, i fall någon
vill anklaga honom, annars icke. Men detta
gäller blott om lians politiska handlingssätt såsom
riksdagsman; för sina enskildt» gerningar ansvarar
han, såsom nämndt är, lika med hvar och en
annan, inför laga domstol. Ridderskapet och adeln
har genom riddarhus-ordningen en särskildt
rättighet att ntvotera utan laga ransakning inför
domstol sådane ledamöter, som ståndet anser hafva
missbrukat sitt riksdagsmannakall genom
personliga smädelser under öfverläggningen. Men för en
sådan ntvotering finnes samma föreskrift som
ofvan nämndes om en öfvervägande pluralitet, och
denna rättighet äger e..iiast mm för detta stånd,
icke för de ofrälse. Deremot kan en riksdagsman,
som förgått sig genom personligt särande utfall
under öfveilaggningen, af ståndet åläggas att
emottaga varning af talman. Stånden skipa således till
en del sjelfva lag öfver sina medlemmars
förhållande i sitt kall, men icke öfver deras handlingar
i det enskildta lifvet. Likaså hafva äfven stånden
till en viss grad rättighet att kassera olagliga
riksdagsmanna val, en rättighet, som dock i vissa fall
tillbör högsta domaremagten, samt till och med
konsistorier och landsböfdinge-embeten (se:
Hik,s-dntjimcinnnvaf). Till ytterligare säkerhet för
riksdagsmän länder ock, att hvarje försök af civil
eller militärisk korps att våldföra ej blott rikets
ständer eller någon afdelning af dem, utan ock
en-skildte riksdagsmän i deras kall, straffas såsom
förräderi. Det är då förgäfves att åberopa
förmäns befallning-, en sådan får ej åtlydas. Skulle
detta fall inträffa, är revolution för banden och
påföljden beror då pä sakens utgång. Icke heller
kan riksdagsman förvisas från riksdagen eller
hindras att inställa sig der. Men å andra sidan är
ban ock förbunden att der förblifva till riksdagens
siat, sg vida ban ej erhållit bemlof för någon
kortare tid. Detta bemlof beror på hvarje stånd
att bevilja sina ledamöter. Något straff för den
som undanhåller sig från öfverläggningarne är icke
särskildt stadgadt, men väl böter för den som,
ehuru väld, ej inställer sig vid riksdagen.
Rihadagsuiaiiiia-arrvode utgår icke af statens
medel ulan genom omedelbara sammanskott af da
väljande. Hvarje stifts presterskap aflönar sina
fullmäglige, hvarje stad, bruksdislrikt och härad
sina. Del enda undantag, som finnes från denna
skyldighet, att betala aifvodet omedelbarligen, ar
universiteternas rätt att låta arfvodet utgå af
sjelfva universitets-inrättningens allmänna medel. Dock
får detta endast ske för den ena af hvardera
universitetets riksdagsmän, men om något uuiversitet
begagnar sin rätt att sända två, måste arfvodet
för den andra af dem sainmanskjulas af de
väljande. Vetenskaps-akademien åter är alldeles
befriad från skyldigheten att gifva arfvode åt sina
riksdagsmän, men denna befrielse är också det
enda undantaget från skyldigbeten alt gifva arfvode.
Beloppet af riksdagsmanna-arfvodet är obestämdt;
det kan vara olika i olika stånd och för samma
stånd på olika orter; bondeståndet har flere
gånger gifvit sina ledamöter protokollsutdrag att
ståndet ansett 2 R:dr 32 sk. B:ko oin dagen vara det
minsta, hvarmed en riksdagsman af detta stånd
kan vara belåten. Arfvodet bestämmes af de
väljande inoin preste- och borgareståndet fore valet;
i afseende på bondeståndet är i detta fall intet
bestämdt. För ridderskapet och adeln kan intet
arfvode komma i fråga, emedan detta ståfid icke
sitter vid riksdagen pä grund’af uppdrag, utan
genom ärftlig rätt.
Rikailaaniiiauiiaval ske på olika sätt i de tre
särskildta stånden, som välja fullmägtige till
riksdagen. Den regeln är dock för alla tre
densamma, att valrätten icke blott är rättighet utan
äfven skyldighet. Den korporation, som försummar
att ställa fullmägtig pliktar till sitt stånds kassa
det vite, som ståndet kan finna skäl att stadga.
Beloppet af dessa böter är icke närmare bestämdt,
än att det bör utgöra hvad en dylik
valkorporation får erlägga i arfvode för sin riksdagsman.
Då emellertid detta arfvode ej är bestämdt i
grundlagen, kommer det an pä ståndet att bestämma
plikten efter kännedom om de arfvoden, som
blifvit gifna vid för handen varande riksdag. Samma
lag gäller äfven om den valde riksdagsman, som
försummat alt inställa sig; ban förlorar sitt
arfvode för den tid ban uteblifvit och botar en lika
summa dessutom till ståndets kassa. — En annan
regel, som är gemensam för alla
riksdagsmaoDa-val, är deras frihet från obehörig inverkan af
embetsmän eller andra personer; en sådan inverkan
straffas med kroppsslraff och tjenstens förlust.
Likaså är det gemensamt för alla ståndens val att
de äga rum inom lyckta dörrar, att enkel
pluralitet bestämmer valets utgång, att då flere fått
lika många röster, saken afgöres genom lottning,
och att nytt val anställes om den valde dör eller
eljest genom laga förfall lemnar platsen ledig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
