Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
454
Sandcla.
Sandemar.
kontoret och brandförsäkringsverket, m. m. flan
uppgaf planen till Strömsholms kanal, verkställde
afvägningar, författade kartor och kostnadsförslag
dertill, och hade 1780 uppdrag att läta upprensa
det uppgrundade strömdraget mellan Mälaren och
Saltsjön genom Södertelje stad. Det hastigt
utförda arbetet igenrasade väl i anseende till
sandens lösa beskaffenhet, men S. uppgjorde nu en
plan att förvandla utloppet till en ordentlig farled
och blott bans död hindrade verkställigheten. Fablu
bergslag står hos honom i stor förbindelse,
isynnerhet genom den omsorg han tog om kopparens
fördelaktigare afyttrande mot hvad hittills skett.
Denna hans förtjenst oin det allmänna blef likväl
förderflig för bonom sjelf, ty då han, genom
följderna af en förkylning, oförmodadt afled d. 28
Mars 1784, befanns det, att han i sina
räkenskaper väl debiterat sig för en betydlig summa, men
underlåtit att sjelf föra egna anteckningar, så att
man ej visste till hvilken utrikes ort ban
exporterat den emottagna kopparn. Följden blef att
hans arfvingar, som trodde sig efter bonom
komma att erhålla en icke obetydlig förmögenhet, i
stället måste göra sig urarfva. — S. bade, då
Adolf Fredrik 1768 afsade sig regeringen, varit
bland dem, som förklarade sig emot rådet, och
för denna förtjenst, troligen mer än för någon
annan, erbjöds bonom adelskap, hvilket ban
likväl för den gången undanbad sig och pryddes i
stället med nordstjernan. Är 1772 uppböjdes ban
likväl i adligt stånd, icke efter revolutionen, som
det säges i Biogr. Lex., utan före densamma,
eller d. 29 Maj 1772. Har utgifvit: Anmärkningar
öfver Finansverket och Statsbristen; Om varupris
och arbetslöners reglerande; Äreminne öfver
Rtks-rddet G. von Rosen; Åminnelsetal öfver Svedenborg,
Tilas, Jennings; några tal och rön i
vetenskapsakademiens handlingar, af hvilken akademi ban var
ledamot, o. s. v. Hans son,
Sandels, Jolian August, var född i
Stockholm d. 31 Aug. 1764, ingick 1775 som kadett
vid artilleriet, blef 1785 stabsrytlmästare vid
Finska kompaniet af adelsfanan och 1787 major vid
dåvarande Karelska dragonerne, med hvilka ban
bevistade 1788 års fälttåg, men uppsatte följande
året en egen frikorps af 600 man, som han
anförde under de två följande krigsåren; blef 1803
chef för Savolax fotjägare-regemente, hvilken plats
han innebade vid utbrottet af 1808 års krig.
Detta var isynnerhet den lysande perioden af Sandels
lefnad. Han blef nemligen kort efter fälttågets
början chef för en särskild brigad, som väl endast
bestod af 1,600 man, men hvarvid ban bade ett
par förträffliga bataljonschefer, isynnerhet den
utmärkte major Malm, hvars strategiska sinne och
ovanliga lokalkännedom voro mera värda än en
flerdubbel mansstyrka. S. sjelf ägde dessutom
mycket personligt mod och en särdeles gåfva att
umgås med soldaten, hvilken derföre till honom
hyste ett stort förtroende, isynnerhet som bans
krigiska egenskaper understöddes af den yttre
fördelen: en imponerande figur. Genom allt detta
förmådde den Sandelska brigaden verkställa åtskilliga
ganska lyckliga operationer emot den öfverlägsna
fienden, tog vid Pulkila en Kysk trupp af 350
man, med en kanon, två fanor och mycken tross;
vid Kärsämäki kapell en ansenlig
proviant-transport jemte dess betäckning; elt nytt förråd vid
ldensalmi kyrka, alla fiendens magasiner i Kuopio
o. s. v., samt gjorde vid Wirda bro d. 27 Okt.
ett ärofullt motstånd mot 8,000 Ryssar, hvaraf
2,000 stupade, sårades eller tillfångatogos, bland
de förstnämnde generalen furst Dolgorucki, och
fienden nödgades begära ett stillestånd på 36
timmar. Belöningar fattades icke för brigadens
anförare, som blef general-adjutant, general-major
och Ridd. med St. K. af S. 0. De fortforo i
ännu större skala under de följande regeringarna,
ehuru han dä hade vida mindre tillfälle alt göra
sig förtjent deraf. Ilan förde väl 1809 befälet
öfver armé-divisionen i Westernorrland, men
endast träffningen vid Ilörneforss föreföll derunder,
och såsom fördelningschef i Tyskland och Norrige,
kunde ban ådagalägga sitt personliga mod blott i
träffningen vid Roslau d. 29 Sept. 1813, men
hvilken det varit fördelaktigare alt undvika än att
gifva. Han befordrades likväl till general-löjtnant och
de öfriga graderna igenom till fältmarskalk, blef
sekundchef för Svea lifgarde, president i
krigskollegium, en liten tid öfverståthållare i Stockholm,
landtmarskalk vid 1818 års riksdag och riksståt—
hållare i Norrige från 1818 till 1827; blef
friherre och grefve, Kom. med St. K. af S. O.,
Se-raf.-riddare och excellens, alltsammans utan att
derunder utveckla några framstående egenskaper
mer än dem ban röjt i 1808 års fälttåg. Yttre
värdighet och representationsförmåga måste dock
medgifvas honom. Afled i Stockholm d. 22 Jan.
1831, efterlemnande 4 söner, alla militärer. Om
dem säges i den af professor Palmblad i Biogr.
Lex. författade biografien: "Den äldste utmärkte
sig såsom befälhafvare både genom mod, lugn och
moderation vid det oroliga gatuppträdet i
Stockholm 1838; en yngre har i Algier vunnit ära och
Hederslegionen." Den ofvannämnde äldste blef 1849
major och hofmarskalk.
Sandelsforss eller Tenninge masugn i Ore
socken i Dalarna, vid Tenninge-äns utlopp i
Skattunge-sjön, är privilegierad år 1752; enligt
bergskollegii privilegium d. 9 Okt. 1826 är bär anlagdt ett
valsverk med glödugn för beredande genom
garfning och valsning af tjenligt äinnesjern till
skeppsankar- och gruflinor, som af mycken godhet här
tillverkas, och hvilket ämnesjern får afräknas på
brukets årliga hammarskatt; bruket är beläget i
en skön björkdäld och omgifvet af vackra alléer
och planteringar. Arbetarne äro till stor del
hämtade från Wermland.
Sandemar säteri i Österhaninge socken i
Södermanland, 1® mtl. med underliggande 29-^j
hemman frälse, 5 j frälse skatte, och 5 utjordar. Hvem
som först ägt godset är obekant, men riksrådet
C. Bonde, som på 1640-talet innehade det, erhöll
af förmyndare-regeringen, dels mot kontanta
penningar, dels mot byte, flera hemman, som förot
tillhörde kronan. Kongl, rådet grefve Gabriel Fal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
