Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schäfer.
Schäferier.
485
honom alt "ban altid varit idog och välmenande."
Ilar utgifvit: Prodromus deliciar. Svecor. Poetarum,
innehållande Columbi, P. Lagerlöfs och 01.
Hermelins Carmina Varia. Sonen adlades under
namnet Carlskjold.
Schäfer, Pehr, löddes på 1660-talet i Aho,
der fadern var rådman. Denne, som härstammade
från en Tysk slägt, hade dessutom två söner,
hvaraf den ene, Johau, blef Carl Xll:s
hofpredikant (se: Schæfer, Johan) och den andre adlades
under namnet Heerdhjelm (se detta ord). Men om
dessa söner gjorde sin slägt glädje, så gjorde
den ifrågavarande henne deremot sä mycket mer
bekymmer. Han var den yngste, visade goda
anlag till studierna och blef 1689 promoverad till
magister. Straxt derefter gjorde ban likväl
bekantskap med tvenne personer, som beredde bans
lefnads olycka, äfvensom sin egen. Dessa voro
presten Lars Ulstadius och studenten Olof
Ulbæ-gius, som gåfvo sig ut för Finlands profeter och
sade sig vara upplifvade af samma ande, som
Gamla Testamentets Guds män, dem de sökte likna
derigenom, att de gingo i söndriga och orena
kläder, försakade alla lifvets beqvämligheter och i
sina predikningar fordrade samma sjelfuppoifring
af andra. I)e angrepo äfven den bestående
kyrkans presterskap, som de ej ansågo nog renlärigt.
Sålunda kom Ulstadius en gång, klädd i trasor,
in i Aho domkyrka midt under predikan och
anföll predikanten med en mängd tillvitelser. Desse
fingo nu magt med Schäfer och förvillade belt och
hållet bans sinne, så att ban i en till domkapitlet
ingifven skrift af d. 23 Nov. 1689, afsade sig sin
året förut vunna magistertitel, sägande, att ban,
som en rätt Jesu lärjunge, icke kunde med godt
samvete låta kalla sig mästare. De tre männen
vandrade nu omkring i Finland och sökte sprida
sina läror. De ställdes inför domkapitlet, som
gjorde alla möjliga försök att bringa dem till
sansning; men dä intet hjelpte, hänvistes de till
verldslig domstol och dömdes af hofrätten till lifs—
tidsfängelse. Ulstadius dog pä Smedjegården i
Stockholm, men Schäfer och Ulbægius sattes pä
fri fot 1692, sedan de återkallat sina irrmeningar.
Den förre råkade likväl snart häröfver i
samvets-qval, begaf sig följande året ut till Tyskland och
England samt derifrån öfver till Amerika. Här
tyckte ban likväl, att han ej uträttade all den
nytta ban borde, hvarför ban återvände hem, der ban
började ånyo vandra omkring och predika,
hvilket bade till följd, att ban fängslades för andra
gången och insattes på Gefle slott, der ban dog
omkring 1730. Hans broder, prosten S., sökte
bringa bonom på bättre tankar, men hvilket ej
tjente till annat än att väcka bans förbittring mot
denne, så att ban till och med vägrade emottaga
hvad ban behöfde till sitt uppehälle, när det kom
från brodern. Under sin fångenskap brefvexlade
ban med flera larda ntländningar, hvilket dock ej
blef kändt förr än efter hans död. Har författat
en skrift kallad: Petri Hanerop, men hvilken ej
är tryckt.
Schäferler. Svenska regeringen har, tidigare än
de flesta öfriga Europeiska, varit betänkt på
får-afvelns förbättring och finulligare rasers införande
i landet. Carl IX lät redan på sin tid
införskrif-va 100 stycken Tyska får och hans omsorger
fortsattes af Gustaf Adolf och Christina. Ärendet
lemnades likväl sedan å sido, intill dess Jonas
Alströmer egnade sin uppmärksamhet äfven åt denna gren
af den inhemska industrien. Han införskref 1715
några Engelska får, derefter Spanska och
Eider-städtska, och 1739 anlades, genom bans
bemödanden, en berdeskola i Alingsås, då regeringen
äfven anslog lön för en införskrifven öfverherde.
En egen herdestat inrättades i provinserna, men
hvilken upphäfdes 1762 såsom alltför kostsam och
besvärlig. Regeringen utsatte deremot præmier
för Spanska fårs införsel, och på detta sätt
inkommo från 1751 till 1778 ett antal af
tillsammans 430 sådana får, hvarförutan äfven andra af
Eiderstädtsk- och Strelitzer-ras inkommo. Derjemte
utsattes præmier för framalstring af Merinos-ull,
men hvilka upphörde 1793. Man hade från 1751
till nyssnämnde år betalt præmier för tillsammans
507,356 skålp:d ull. Alla de för ullkulturens
befordran använda statsmedel utgjordo under denna
lidslängd 326,676 R:dr Sp. Märkligt nog bidrogo
Hallrätterna och de tillsatta ullvärderiogsmännen,
hvilka för det mesta voro fabrikanter, i icke
obetydlig mån till att motverka regeringens afsigter,
emedan de på allt sätt sökte diskreditera den
Svenska ullen och uppskattade den knappt till hälften
nf den utifrån införda af icke större godhet. En
mängd landtmän och schäferi-ägare tröttnade
derigenom vid den onyttiga handteringen och
öfvergåfvo den. Under krigsåren 1809—1815
utfördes likväl icke ringa qvantiteter Svensk ull till
England, och 1814 icke inindre än 138,203 skålp:d.
Kronprinsen Carl Joban vande sedan ånyo sin
uppmärksamhet på detta ämne, och lät 1813
införskaffa en hjord af 80 stycken Merinosfär af
Ram-bouillets-stam, hvilka förlades till Flyinge
kungsgärd såsom stamschäferi, men flyttades 1823 till
Näs egendom i Jönköpings län, der de sattes
under ägarens, kongl, sekreteraren Natborsts, vård,
sedan likväl hjorden blifvit förstärkt med någrtf,
sedermera införskiifna, äkta Merinosfär. År 1838
flyttades detta scbäferi till Årup. För närvarande
äger kronan vid nedanstående stamscbäferier
följande anlal: Baggar. Tackor.
Mälsåker............... 3. 10.
8. 147.
5. 43.
Barkestorp .............. 3. 33.
Öfvedskloster............. 6. 24.
3. 31.
23. 78.
9. 57.
16. 300.
Dahlforss............... 5. 27.
Ullavi................. 5. 25.
3. 8.
Stenstad (på Gottland)........ 2. 12.
Heide, Nabr och Björnö tillsammans 4. —
Landtbr.-akademiens experimentalialt — 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
