Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms Fördrag.
Stockholms Inn.
727
Ser deltagit i paraderingen vid de flesta större
bögtidligbeter, såsom vid Carl XIII:s begrafning,
vid Carl Jobans kröning och hyllning, vid
drottning lledvig Elisabeth Charlottas begrafning, vid
aftäckandet af Carl XIII:s staty, vid prinsessan
Sofia Albertinas begrafning, vid Carl Jobans
begrafning o. s. v. Dessa korpser äga rang näst
efter konungens liftrupper; officerarne utnämnas af
Kongl. Maj:t, efter uppgifvet förslag, grundadt på
borgerskapets eget val.
Stockholms Fllrdrag. Så plägar gemenligen i
historien den öfverenskommelse benämnas, som
konung Erik XIII af Pommern såg sig nödsakad att
år 1435 om hösten ingå med de Svenske herrarne
på llelgeandshoset i Stockholm. Konungen, som
måste förbinda sig till allt hvad honom förelades,
gaf löften på det ban aldrig ämnade bålla.
Förnämligast lofvade ban högtidligen, att inga andra
böfvidsmän skulle på slotten och i länen insättas
än infödde Svenskar, hvilka blifvit utaf rådet
dertill utsedde. Endast rikets trenne förnämsta fasta
orter Stockholm, Nyköping och Kalmar, förbehöll
konungen sig rätt att disponera. Nödtvungen
utnämnde ban då till rikets drots en gammal svag
man, Krister Nilsson Wase. Honom fäste ban icke,
såsom brukligt var, räckande bonom ett stort
slagsvärd, utan ett belt litet, liknande en leksak;
icke heller med guldring, såsom landets sedvana
tillförene varit. Till rikels marsk nämnde ban
åter en ung, ännu dådlös man, Carl Knutsson
Bonde, räckande bonom likasom på spe en liten
bvit marskalkstaf, och då Carl Knutsson begärde,
det konungen skulle, enligt gammal sed, genom
allvarligt tal tillsäga bonom de pligter, han sig
iklädde, svarade denne bonom gäckande: "Sträck
bara icke ut dina ben längre än skinnfällen räcker."
Stockholms kyrkomttte 1577 sammankallades
af Johan III, i ändamål att åstadkomma liturgiens
införande. Det öppnades d. 8 Febr., och
konungen bade bärtill sökt bereda sig presterskapets
beredvillighet, genom ny bekräftelse på dess
privilegier. Han hade dock föga att frukta för sina
afsigter, alldenstund erkebiskopen och de
förnämsta andliga voro honom tillgifna. Dessutom
förordnades en urtima domstol, der Nicolai förde
ordet, öfver alla dem, som talade något fritt mot
liturgien eller detta konungens förfarande.
Hem-lige spejare voro äfven öfverallt tillreds att
angifva dylika, så att ingen tordes öppna sin mun
till motsägelse. Således felades all den frihet,
som borde herrska på ett kyrkomöte. Ett
allmänt samtal anställdes på slottet i konungens
närvaro om åtskillnaden emellan Offer och Sakrament.
Biskopen af Linköping och mäster Abraham Andreæ,
som härvid förfäktade den evangeliska meningen,
blefvo snart öfverröstade. Liturgien blef ånyo
öf-versedd i alla sina delar och enhälligt
underskrif-ven, ej allenast af presterskapet, utan ock af
riksens råd. Alla tvifvelsmål uttyddes till konungens
och hans listige rådgifvares behag. De enfaldige
smickrades med en viss samvetsfrihet, såsom att få
anamma altarets sakrament under en eller begge
dess synliga delar, hvilketdera de ville. De miss-
nöjde lärarne blefvo dock icke tillfreds, huru strängt
de äfven bandterades; hvarken erkebiskopens
vältalighet eller jesuiternes skrifter förmådde dem att
gifva vika i sina åsigter.
Stockholms Inn. Detta höfdingedöme, som
innehåller en yta af 66 J qv.-mil, med en
befolkning af 112,520 personer, innefattar östra delen
af Upland, som kallas Roslagen, samt östra och
mindre delen af Södermanland, som kallas
Södertörn. Mälaren och Fyrisån samt söder ut
Söder-telge kanal utgöra till en stor del länets vestra
gräns. Dess längd utgör 16 och bredden 5 mil,
och 4 qv.-mil af hela omfånget ntgöra sjö eller
vatten. Till mer än fyra femtedelar omgifves
länet af Mälaren och Östersjön, hvilkas oräkneliga
fjärdar, vikar och bugter, under många olika namn,
har bilda en myckenhet öar, holmar, klippor och
skär. Skärgården på östra knsten är ock den
vidsträcktaste i riket. De betydligaste af deri
liggande öar äro följande, nemligen: Gràsö, Söderö,
Singö, Rådmansö, Norra och Södra Ljusterön,
Wermdö, Nämdö, Ingarö och Lidingö, samt söder
om Stockholm: Ornö, Muskö, Yxelö, Herrö, Utö
och Torö. Bland öarna i Mälaren, som böra till
länet, äro följande de vigtigaste, nemligen: Lofö,
Eckerö, Färentuna, Munsö, Adelsö och Björkö. De
ansenligaste bland de många vikar och fjärdar, som
hafvet har bildar, äro: Öregrundsgrepen,
Hargs/jär-den, Futusundsfjärden, Wärtan, Tyrtsèjjärden och
Sorundafjarden. I östra delen af länet är marken
mest ojemn och malmtrakter förekomma der, så
väl inom Roslagen som Södertörn. På Utön, som
ifrån gamla tider gifvit beständiga
jernmalmsgån-gar, finnes äfven ansenliga kalkbrott. Mot
gränsen till Upsala län är marken deremot jemnare
och består till en stor del af ansenliga sädesfält.
Betydligare enskilda skogar förekomma så väl i
norra Roslagen som äfven i Södertörn, men
hafva blifvit nog strängt anlitade, dels för
jernver-kens behof, till kolning, dels till afsättning på
Stockholm af ved och hvarjehanda skogseffekter.
De här och der i länet spridda smärre
bergssträckorna äro ock i allmänhet skogbeväxta. På
Adelsön, Munsön, Eckerön och Lofön finnas skogar mer
än till husbehof. För öfrigt är jordmånen i
länet mycket omvexlande, men i allmänhet bördig,
och består mer af ler- än sandjord. Insjöar
inom länet äro Damsjön och Ginningen, som begge
hafva aflopp i Öregrundsgrepen; Wellen, med
utlopp i Edboviken; Erken, med utlopp i
Norrtelge-fjärden, och Fysingen, med utlopp i Mälaren. Åar
inom länet äro: Mälarens vattuted, som bär
genom trenne grenar har sitt ntlopp i hafvet;
Fyrisens vattuted, som genom Stäke har utlopp i
Mälaren; Hökhufvuds-àa, som är 6 mil lång och
faller i en vik af Öregrundsgrepen samt Skebo-àn,
som faller i en hafsvik vid Hargs socken och är
4 mil läng. Kanaler, utom Södertelge kanal, äro:
Wäddö kanal, mellan Bagghusfjärden och
Ortalaviken; Åkers kanal, mellan Garnsviken och
Saltsjön, samt Djurgdrdskanalen, mellan Wärtan och
Djurgårdsviken. — Jordbruket är länets allmänna
hufvudnäring, och odlingsfliten bar på de senare
Del. HJ. 92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
