Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ununge.
Uplands Lagmän.
dennes efterträdare, ntom Rinibertos, hvilken
besökte värt fädernesland. Sjuttio är efter
Ansgarii död for- erkebiskop Unni öfver till den kristna
församlingen i Birka, sedan han fornt
återupprättat de förfallna kristna kyrkorna i Schleswig och
Ribe, samt predikat för hedningarne på de danska
öarna. Vid Unnis ankomst till Birka skall ban,
efter hvad Adamus Bremensis förmäler, der hafva
funnit allt återförfallet i hedeodomen, men med nit
och framgång predikat korsets lära, så att han
snart lyckats åter upprätta den kristna
församlingen. Sedan Unni uppehållit sig omkring ett år
uli Birka, beredde han sig att återresa till
Tyskland, då han i September månad 935 insjuknade
och dog i Birka, samt blef der begrafven.
Sey-bert, en munk frän Korbeys kloster, hvilken,
jemte några andra, varit erkebiskop Unni följaktig
på denna färd till Danmark och Sverige, vände
sedan tillbaka lill sitt kloster, der han både i
bunden och obunden stil författade Unnis
lefver-nesbeskrifning, hvilket arbete dock, till stor
förlust för nordens historia, sedermera gått alldeles
förloradt.
Ununge socken, belägen i Närdingbundra kontrakt
af Upsala stift, 3 mil N.V. från Norrtelje.
Kyrkan, byggd äf gråsten, är 39 alnar lång och 15
alnar bred invändigt. Dess byggnadstid är icke
känd; men att sluta af byggnadssättet, synes hon
sannolikt kunna räkna sin ålder frän I3:de eller
14:de århundradet. Altaret är, i stället för med
tafla, prydt med elt fristående förgylldt kors.
Gamla vapen af ätterna Bonde, Kyle och van
Lockvin finnas i kyrkan. Folket är i allmänhet
stilla och fredligt sinnadt. Liksom pä många
andra ställen, vill det helst vidblifva gamla vanor
och bruk, och hyser alltid farbåga och tvifvel om
verkställbarbeteo af något nytt. Vid jordbruk in.
in. tyckes den regeln temligen strängt vara
anlagen, att son ej bör göra annorlunda än far och
farfar, livad deremot klädseln angår, synes dock
denna regel ej gälla. Då det förr bär ansågs
vara en beder för qvinnorna att sjelfva spinna
och väfva kläder både ät sig och karlarne,
täflade en hvar i tillverkning af de vackraste och
bästa tygerna och begagnade beinväfvet äfven vid
högtidligare tillfällen. Nu är det icke så. Det
är en strid mellan lyx och fattigdom. Bland
sådana, som knappast hafva bröd, är det icke
sällsynt att få se sidenhalsdukar och utländska tyger.
— Bröllopen firades förr med mycken ståt och i
likhet med hvad i andra landsorter var plägsed.
För alt förekomma förtrollning, lades en
silfver-slant oförmärkt i brudens venstra sko, hvilken
slant sedan tillföll den brudtärna, som vid brudens
afklädning aftog skorna. Brudgummen var
svartklädd, med krusad! och pudradt bär, en hlomqvast
pä bröstel, samt en piska ined snärten knulen vid
skaftet och hängd öfver venstra axeln, såsom
tecken till hans husbondevälde. I bröllopssalen, hvars
väggar voro prydda med en mängd ståtliga
gratulationer, och i hvars tak, öfver den plats
brudparet skulle intaga, en schal med nedfallande born
satt fästad och var blomsterbesatt — kallad brud-
bimmel, stod det af maträtter svigtande bordet.
Sedan värdarne arbetat sig väl svettige att släps
och bära gästarna till bords, sutto dessa der i
maklig ro 4 till 5 timmar och fuktande
hvarannan munsbit med brännvin. Harpolekarne finga ej
sitta till bords, ty de skulle "spela in" skinka,
stek, tårta o. s. v. För att skydda sig för
ondt och bevara strängarne på sina barpor, fingo
de så kalladt spelmansbränvio, hvaruti lades en
bel bop välsmakande kryddor, såsom hvitlök,
kam-fert och dyfvelsträck med flera rara saker. —
Bland skrock kan anmärkas, att allmogen här tror,
att menniskors och kreaturs sjukdomar, yttre
skador in. m. kunna botas genom läsning af kloka
gubbar och gummor. Om någon köper mjölk bos
en annan, måste antingen kärlet föras öfver
elden eller ett glödgadt kol läggas i mjölken, för
all bevara mjölklyckan och skydda korna att ej
bli modstulna. — Inom socknen märkes Schebo
bruk, hvarom se detta ord; säterierna Ilydinge
och Kragsta, hvilka endast äro bebyggda för och
brukas af lorpare och slaldrängar vid brukel,
samt säteriet Berga, som äges af direktören och
kommendören af VV. 0., Gari Arfvedsoo. Adr.
Norrtelje, Schebo bruk.
Uplands Lagmän voro uli fordna tider de
an-seddaste och mest inflytelserika personer inom bela
Svea välde. Lagmannen i Upland, eller egentligen
den del deraf, som kallades Tiundaland, förde
menighetens talan på de stora allsbärjartingen; ban
ägde att tolka lagen och afgöra de mål, som de
öfrige lagmännen icke kunde afdöma; han korade
först, med Upsvea-allmogens bifall, hvarje ny
körning öfver laodet, samt hyllade, jemte sina
bönder, honom vid Mora stenar, innan han derefter
på sin Eriksgata hyllades af de andre lagmännen
och öfriga landskapens menigbeter, hvilka
instämde uti Uppsvearnes konungaval; han var således
att anse såsom den urgamla folkfrihetens
egentlige beskyddare einol konungamaktens möjliga
angrepp pä dess sjelfständighet. Under bela
medeltiden fortfor Uplands-lagmannen att vara en högst
vigtig person, och f]era gåoger stadgades under
Kalmare-Unionens tid, att ban, jemte
erkebiskopen och drotsen, ägde styra landet under
konungarnes frånvaro från riket. Följande Uplands
lagmän, eller lagmän i Tiundaland, till Gustaf Wasas
tid, hafva häfderna uppptecknat: Wiger Spa, .eller
den Vise, heden i hedentima, säges hafva lefvat
på Ingjald 111 råda s tid och tros hafva först
sammanfattat den äldsta Uplands lagen, hvilken häraf
blifvit benämnd Wigers flockar; han omtalas af
konung Birger uti företalet till den sednare
Uplandslagen. Thorgny Jen Gamle anses hafva varit
Tiunda lagman på Erik Edmundsson Väderhatts tid,
omkring år 860. Thorgny Thorgnysson lefde pà
Björn Erikssons tid, och hans son, den ryktbare
Thorgny Lagman, hvilken Snorre Sturlesson kallar
den visaste man i bela Svea rike, lefde under
konungarne Erik Segersäll och O of Skölkonung.
Hagvalder, lagman i Tiundaland i konung Emund
Slemmes tid, vid år 1051, bivistade Danaholms
molé, der den mycket omtalade råläggningen emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
