Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. På gåsjakter kring Lainio älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÂ GÂSJAKTER KRING LA.INIO ÄLF. 163
eller öfverdragen ined en gles matta af renlaf och mjölon.
Endast nere i dälderna finnas några grangrupper, och där
träffar man äfven något annat frapperande: en mångfald af
förtjusande trefliga, af furuskogen inramade träsk, tjärnar eller
insjöar, livad man nu vill kalla dem — en blick på kartan
upplyste mig om, att det låg ett hundratal dylika små vatten
inom en areal af ej fullt en kvadratmil. Och de där tjärnarna
voro ej öde, utan där fanns — ja det synes af rubriken, men
jag vill dock ej gå händelserna i förväg!
Jag hade just stått och betraktat en gammaldags sågplats
i skogen, en sådan där af stora, mossbevuxna spånhögar
täckt fläck, där furorna bilats och sedermera för band för-
sågats till plank och bräder — "sågbocken" eller den reslig*a
timmerställningen stod till yttermera visso ännu kvar. Inom
Pajala råkar man emellertid flerstädes dylika primitiva "såg-
verk" inne i skogsmarken. När kronojägaren och jag härefter
skulle fortsätta utsyningsförrättningen, utbrast plötsligt en af
handtlangarne, som befann sig helt nära stranden af ett träsk:
kuulee, jäkmestari, kuulee, menee varsin, se on yks metsä-
hanhi tässä! (hör, jägmästarn, hör, kom strax, det är en vild-
gås här!) Det hesa, ifriga ropet förmådde mig genast att
skynda dit bort, och jag upptäckte då en gås, som af alla
krafter sam i väg åt träskets andra ände, där tvenne andra
gäss varsnades. Emellertid var det alldeles för långt håll,
och med bössan öfver vänstra armen sprang jag därför så
hastigt och ljudlöst jag kunde snedt uppåt skogen för att
komma ner på fåglarna från annat håll — den krigslisten
lyckades verkligen också: när fåglarna märkte mig och bull-
rande lyfte ur vattnet, fick jag skjuta en af dem, som med
brak dunsade ner i sjöastranden och var så grundligt blesserad
trots mina rätt fina hagel, att den låg där så godt som liflös.
Det var en fullvuxen, tung och präktig ungfågel jag
strax därefter höll i handen, en riktig hedersknyffel! Jag-
sporde nu karlarne, huruvida de kände till, 0111 det i allmän-
het brukade finnas gäss i de här småsjöarne. Jo, det var
säkert det, där fanns årligen mycket sådan fågel — gässen
plägade värpa på några stora myrar bortåt Nuoksujärvi och
Puornovaara och sedan drogo de sig hit med sina ungar i
augusti. Här lågo de sedan och mojade sig *— somliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
