Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slaflifvets skiftningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(
— 87 —
vud i sin faders kök och beskyddade mig mot tant Ivatys för-
bannelser.
Kapten Tomas Anld och fru Lucretia afgjorde genast om
mitt återvändande till Baltemore. De visste huru varmt fru
Sophia Auld var fäst vid mig och huru förtjust Tommy skulle
blifva att se mig, och som de därjämte icke hade någon ome-
delbar användning för mig, vidtogo de villigt denna anordning.
Jag behöfver icke stanna för att berätta min glädje öfver
att finna mig återkommen till Baltemore. Jåg var precis en
månad därifrån, men tiden tycktes mig vara fullt ut sex må-
nader.
Jag hade blott varit en kort tid i Baltemore efter min
återkomst, då den sorgliga underrättelsen nådde mig att äfven
min nya härskarrinna, fru Lucretia, var död. Hon efterläm-
nade blott ett barn, en dotter, Augusta, om hvilken jag’ sedan
skall tala. Kort efter fru Lucretia dog också herr Andrew»
lämnande efter sig hustru och ett barn. Sålunda bortrycktes
hela familjen Anthony, sådan den var då jag kom till öfverste
Lloyds plantage, under de första fem åren af min vistelse i
herr Hugh Aulds hus i Baltemore.
Ingen särskild förändring ägde rum i slafvarnas belägen-
het i följd af dessa dödsfall, och dock kunde jag icke värja mig
för känslan att jag var mindre trygg nu, sedan fru Lucretia
var borta. Så länge hon lefde, kände jag att jag hade en stark
vän, som kunde tala för mig i hvarje trängande fall.
I en liten bok som jag gaf ut sex år efter min flykt ur
slafveriet, med titeln »Berättelse om Fredrick Douglas» — skrif-
ven vid en tid, då afståndet mellan det då beskrifna förflutna
och det närvarande icke var så stort som nu — uttryckte jag
mig, på tal om dessa förändringar i min herres familj, på föl-
jande sätt: »Nu var all min gamle herres egendom, slafvarna
inberäknade, i händerna på främlingar — främlingar som icke
haft något att göra med dess samlande. Icke en slaf lämnades
fri. Alla förblefvo slafvar, från de yngste till de äldste, öm
något i min erfarenhet mer än annat tjänat att stadga min öf-
vertygelse om slafveriets afskyvärda karaktär och uppfylla mig
med outsäglig vedervilja för slafägare, så var det deras låga
otacksamhet mot min stackars gamla mormor. Hon hade tjä-
nat min gamle herre troget från ungdomen till ålderdomen.
Hon hade varit källan till hans välstånd; hon hade befolkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
