Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 -
söndersliten af ormvråkar hade ännn icke blitvit mig likgiltig.,
trots mina många bekymmer och lidanden, och jag var glad,
då trädens skugga och den svala aftonbrisen förenade sig med
mitt hoptofvade hår för att hejda blodflödet. Sedan jag legat
där omkring tre kvarts timme och rufvat öfver den egendomliga
och sorgliga lott, till hvilken jag var dömd, hvarvid mitt sinne
gled öfver hela skalan eller cirkeln af tro och otro, från förtro-
stan på Guds allrådande försyn till den svartaste ateism, fort-
satte jag åter min vandring mot St. Michaels, mera trött och
sorgsen än den morgon, då jag lämnade Thomas Aulds hem
på väg till Coveys. Jag var barfota, barhufvad och i skjortär-
marna? Vägen gick genom snår och moras, och jag sargade
ofta mina fötter under vandringen. Jag använde fulla fem tim-
mar för att gå föga mera än en mil, dels till följd at vägens
besvärligheter, dels’ till följd af den svaghet som illamående,
misshandel och blodförlust framkallat hos mig.
Då jag hann till min herres bod, erbjöd jag en anblick at
olycka och elände, egnad att röra hvarje hjärta, som icke var
af sten. Från hjässan till fotsulan funnos märken at hlod. Mitt
hår var alldeles hoptofvadt af damm och blod, och ryggstycket
af min skjorta var bokstafligen styft däraf. Buskar och törn-
snår hade sargat mina fötter och ben. Hade jag kommit ut ui
en tigerhåla, skulle jag icke kunnat se värre ut. I detta tillstånd
framträdde jag inför min till bekännelsen kristne herre för att
ödmjukt anropa om mellankomst at hans makt och myndighet
till skvdd för mig mot ytterligare misshandel och våldsamhet.
Under senare delen af min dystra vandring hade jag’ böi jat
hoppas att min herre nu skulle visa sig i ett ädlare ljus än jag
förut sett honom. Men jag hade missräknat mig. Jag hade
hoppat från ett sjunkade skepp i hafvet; jag hade flytt från en
tiger till någonting värre. Jag berättade honom alla omstän-
digheterna så godt jag kunde: huru jag sträfvade att \aia Co-
veys till nöjes, huru hårdt jag arbetade i närvarande fall, huru
mycket mot min vilja jag dignade under hettan, arbetet och
smärtan, det råa sätt hvarpå Covey sparkat mig i sidan, såret
i mitt hufvud, min tvekan att störa honom (kapten Auld) med
mina klagomål, men att jag nu kände att det icke längie gick
an att dölja för honom den misshandel, som gång på gång för-
öfvades mot mig, Först tycktes herr Thomas något rörd af
historien om mina lidanden, men snart visade han ifrån sig all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
