Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTAN RELATIONER. 51
och befordringarna inom verken kröpo
sin vanliga, stilla snigelgång. De
som enligt allt sundt förnuft skulle
afgå, nämligen de gamla, hängde som
kardborrar fast på platsen, dels af
pur girighet, dels äfven af rädsla
att de en gång, fria från tjänstgöring,
skulle leds ihjäl på gamla dagar.
Det var ungefär, för att tala i lik-
nelser, samma förhållande med dem,
som med den gamla tandlösa katten,
hvilken tagit en råtta.
— Släpp mig, bad råttan, du kan
ju ändå inte äta upp mig, då du inga
tänder har.
— Nej du, morrade katten. Kan
jag inte äta upp dig, så kan jag åt-
minstone hålla i dig.
Och så gjorde han äfven, lärer fa-
beln, till dess både han och råttan
omkommo.
Gerhard höll alldeles på att tappa
modet. Han kunde inte längre föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
