Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke här fans i verkligheten, utan stod afskildrad
i en roman, så skulle den hållas för en vågad
osannolikhet. Blott i ett afseende synes jag
egentligen uppmanad till svaromål och redogörelse,
nemligen för mitt sätt att sluta eller fullända stycken.
Det heter t. ex. rörande don Juans slut i
Ramido, att deröfver sväfvar en dimmighet af
oupplösta motsägelser och en tvetydighet i
utsägandet af det helas tanke.
"Ja!" afbröt herr Hugo, "om öfverhufvud din
natur är sådan, att den tillåter förklaring, så ber
jag dig, Richard, att omtala den här. Ty jag får
säga dig, att ditt sätt att sluta, liksom vore det
icke slut, tycks vara så genomgående hos dig, att
jag småningom har upptäckt det snarsagdt
öfverallt, till och med i den musik, du stundom
spelar. Kan du då icke annorlunda? eller vet du ej,
att det icke är nog för en sak, som slutar, att
blott och bart upphöra; utan den bör upphöra
på ett ordentligt, skickligt och afgjordt sätt, så
att det, med ett ord, är slut. Läsaren finner
derigenom skäl att lägga igen sin bok, nöjd, emedan
han fått allt hvad han behöfver och skall hafva.
Hos dig, deremot, vill han alls icke slå igen
permarne, utan sitter der och tänker, och tänker
oupphörligt vidare: huru gick det? huru går det?
huru kunde det gå så? Med ett ord, du lemnar åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
