Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(ingenting hade annars ansigte, face); ingen skall
då fulländas, utan genom andra; och det hela
genom alla.
Det fullkomliga och sjelfständiga, hos
menniskor som annat, har visst förekommit mig
älskvärdt: men aldrig utan med vilkor, att tillika
vara fraktionärt, på ett ädelt sätt brutet och
behöfvande, hemisferiskt. Hvem förlåter icke
gerna sina vänner all fullkomlighet och storhet, blott
de tillika äro ofullkomliga?
Ingenting är ett ärligt och rätt fulländadt
Helt, mer än blott sjelfva det Hela (Universum).
Således tyckes hvart individuelt väsende, sin egen
lilla helhet oaktadt, vara i stor mening ett bråk,
som blott genom ett annat kan förvandlas till helt
tal. Är icke lifvet så?
Ett skrifsätt och dess betraktare, ett verk och
dess läsare, böra de ej vara två halfheter, som
ömsevis upptaga och fullända hvarann? När
derföre ett individuelt framställer sig — menniska
eller skrift — med anspråk och form af ett
slutet och fullbordadt för sig, utan någon annans
medarbete; så går liksom en falsk ande
deromkring, det har en bismak. Emedan all varelse af
lif, jemte sin individuella helhet, tillika nödvändigt
är ett fragment; så ångar en besynnerlig köld och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
