Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 47. I mörka skuggors land - N:o 462. En liten tid, och striden snart skall sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Ett barn är födt, en son åt oss är gifven,
Och Fridens furste är hans helga namn;
Kom, du, som irrar kring, af stormen drifven,
Kom, fall uti Guds kärleks öppna famn!
Då skola nattens dimmor snart försvinna,
Och lifvets klara sol för dig upprinna.
3.
Ack sälla dag, som profetian målar,
Då ingen ände blir på friden här!
Ett svunnet Eden åter för oss strålar,
Och glädjens rosor dofta mot oss där;
Ty efter alla sorger, kval och strider
Skall jorden bli ett paradis omsider.
1.
En liten tid, och striden snart skall sluta,
En liten tid, och stormen stillar sig;
En liten tid, se’n får du evigt luta
Ditt hufvud i hans famn, som dött för dig;
En liten tid, och fridens palmer susa,
Där syndens vågor aldrig mera brusa.
2.
En liten tid mitt hjärta här skall blöda
Af sorgens törnen på min väg så lång;
En liten tid än tårar skola flöda,
Och anden sucka under tidens tvång;
En liten tid, och solen uppgår åter
Uti det land, där intet öga gråter.
3.
En liten tid, och rädda lammet ilar
Från öknens faror till sin herdes famn;
En liten tid, och själen bärgad hvilar
I fadershusets evigt lugna hamn;
En liten tid, och mörkret är försvunnet,
Och striden slut, och paradiset vunnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
