Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 300. Herre, skall på stormigt haf - N:o 545. »Tills han kommer!» - N:o 173 se 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 300.
1.
Herre, skall på stormigt haf
Ej min farkost gå i kvaf;
Skall den icke krossas där
Emot klippor, ref och skär,
Tag du rodret i din hand
Och den för till andra strand!
2.
Modern stillar med sin röst
Oron uti barnets bröst;
På ditt ord, som väger tungt,
Stormigt haf blir stilla, lugnt.
Tag du rodret i din hand
Och min farkost för till land!
3.
När min båt på upprördt haf
Synes vilja gå i kvaf,
Låt mig, lutad till ditt bröst,
Höra få din ljufva röst:
»Frukta ej! Min starka hand
För din farkost väl i land.»
N:o 545.
1.
»Tills han kommer!» — O, dröj kvar
På min sträng, du ton så klar!
»Tills han kommer!» — Hälsning kär,
Du om hemmet vittne bär!
Klinge än din himlafrid,
Ljufva ord: »En liten tid!»
2.
Då de kära ur vår famn
Flyttas hem till bättre hamn,
Och all fröjd, som lifvet gaf,
Sjunker ned i dunkel graf —
»Tills han kommer» — tiden går,
Evigheten återstår!
3.
Är dig vägen mörk och tung,
Klaga ej, se upp och sjung;
Brister grenen, vingen höj
Och för Herrens nåd dig böj!
Död och sjukdom, nöd och strid,
Allt är blott en liten tid
4.
»Tills han kommer» — nådens bord
Bjuder oss på lifvets ord,
Manna här i ökensand,
Tills vi nå det goda land;
»Tills han kommer!» — O, dröj kvar
På min sträng, du ton så klar!
N:o 173 se 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
