Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adolf Johan d. ä. - 2. Adolf Johan d. y. - Adolphson, Edvin - Adrian-Nilsson, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf Johan d. y.
24
Adrian-Nilsson
under Kristina en bemärkt ställning,
erhöll höga ämbeten och rika
inkomster, men en politisk roll spelade han
egentl, först under broderns polska
krig. Han blev 1656 generalissimus,
delade med fältmarskalk K. G.
Wrangel äran av segern över
polackerna vid Giessen och deltog med
utmärkelse i slaget vid Warszawa. Då
kungen vände sig mot Danmark,
överlämnade lian styrelsen över
Västpreussen åt brodern (1657). De
åtgärder, som denne vidtog, vunno icke till
alla delar kungens bifall, och under
halv brytning med brodern nedlade A.
sina uppdrag. Förhållandet mellan
bröderna måtte dock senare åter ha
förbättrats, ty på dödsbädden utsåg
kungen i sitt testamente (1660) A.
till riksmarsk samt ordf. i
förmyndarregeringen efter drottningen, om
hon avlede eller trädde i nytt
äktenskap. Syftet var att stärka
kungamakten mot aristokratin. Denna gjorde
emellertid på höstriksdagen 1660
testamentets föreskrifter rörande A. om
intet, bl. a. under förevändning, att
denne icke var sv. adelsnian. Trots de
ofrälses sympatier måste A., djupt
kränkt, draga sig tillbaka. Han var
icke någon politisk ledarnatur;
genom sitt högdragna sätt och häftiga
lynne hade han skaffat sig många
fiender. Då han under inflytande av
sin förtrogne, riksrådet Bengt Skytte,
förnyade sina anspråk på
riksmarsk-ämbetet vid riksdagen 1664, avvisades
dessa eftertryckligt. A. måste genom en
revers avsäga sig all fortsatt talan,
och Skytte utstöttes ur rådet. Sina
återstående dagar framlevde A. på
Stegeborg. Han blev allt besynnerligare
till lynnet, invecklade sig i processer
med släktingar och avskedade tjänare
samt råkade i delo med Karl XI, då
han ej ville underkasta sig
reduktionen. Hans barn rymde till slut från
honom till hovet. — Gift 1) 1649 med
grevinnan Elsa Beata Brahe, † 1653,
dotter till riksdrotsen Per Brahe; 2)
1661 med hennes kusin grevinnan Elsa
Elisabet Brahe, med vilken lian liade
döttrarna Katarina ocli Maria
Elisabet samt sönerna Adolf Johan (A. 2)
och Gustaf Samuel Leopold. Med den
sistnämnde (f. 1670, † 1731), som på
1690-talet tjänade i kejsarens armé
och efter Karl XII:a död blev
regerande pfalzgreve av Zweibrücken,
utgick den zweibriickenska grenen av
pfalziska huset på svärdssidan. G. U.
2. Adolf Johan d. y., pfalzgreve,
f. 13 aug. 1666, † 25 febr. 1701 i Lais
i Livland. Son till A. 1. — Fadern hade
till följd av reduktionen och egen
misshushållning kommit på obestånd, och
barnen gjorde sig t. o. m. urarva. A.
erhöll visserl. ett årligt underhåll av
Karl XI men tilläts icke träda i sv.
Edvin Adolphson.
tjänst. Han inträdde då på 1690-talet
i kejsarens armé ocli blev där överste.
Vid krigsutbrottet 1700 liemkallades
A. av Karl XII, var med vid
landstigningen på Själland och i slaget vid
Narva men bortrycktes kort tid
därefter i Livland av en sjukdom. —
Ogift. G. U.
Adolphson, Gustav Edvin,
skådespelare, f. 25 febr. 1893 i
Furing-stads skn, östergötl. län. Föräldrar:
entreprenören Gustav A. och Maria
Ström. —- A. debuterade 1912 på
Ar-betarefören:s teater i Norrköping,
varefter lian några år uppträdde vid
olika resande sällskap. År 1920 knöts
lian av G. Collijn till
Djurgårdsteatern och Intima teatern i Stockholm.
Sedan A. därefter varit engagerad vid
bl. a. Vasa-teatern i Stockholm,
Lo-rensbergsteatern i Göteborg ocli vid
turnésällskap, var han 1927—32
anställd vid Oscarsteatern i Stockholm.
Särskilt under dessa år inträdde han
bland våra ledande
karaktärsskådespelare. Hans kraftfulla
scentemperament och skarpa profileringsförmåga
bragte honom stora framgångar t. ex.
som Chanan i An-Skis "Dibbuk" och
Carlos i Bourdets "Det svaga könet".
Som märgfull kostymaktör
manifesterade lian sig bl. a. med Claude
Vallée i Bollands "Spelet om kärleken
och döden", Göran Persson i
Strindbergs "Gustaf Vasa" och Pechlin i
dennes "Gustaf III". — Åren 1932—
35 var A. knuten till Dramatiska
teatern. Han utförde där ett betydande
antal roller, av vilka den mest
observerade måhända var Rutger von
De-gerfelt i Siwertz’ "Ett brott", given
med knappa medel och stark
intensitet. Andra bemärkta roller voro
Gustav Vasa i Strindbergs "Mäster Olof",
Jason i Euripides’ "Medea" och
kapten Absolute i Sheridans "Rivalerna".
Bland lians roller under senare år
torde främst stå Benedict och Petrucchio
i sliakespearekomedierna "Mycket
väsen för ingenting" (Dramatiska
teatern) och "Så tuktas en argbigga"
(Oscarsteatern), där självklar kraft
och viril charm förenades med en
renad stilkänsla. Dessa egenskaper
utmärkte även hans Crispin i
Benaventes skådespel "Marionetterna" (på
Operan 1939). Han har också varit
verksam som teaterregissör och
företagit skandinaviska gästspel. — A.
har varit en av sv. films mest
utnyttjade krafter. Han debuterade 1923 i
stumfilmen "Friaren från
landsvägen" men fick sitt genombrott som
filmskådespelare först med talfilmen,
där lian blivit vår främsta manliga
stjärna. Vid Paramounts sv.
inspelningar i Joinville utanför Paris hade
lian sina första
talfilmsframträdan-den med titelrollerna i bl. a. "Marius"
(1931) och "Generalen" (s. å.). Bland
hans mest lyckosamma roller märkas
Olof Ivoskela i "Sången om den
eldröda blomman" (1934), Sergei i
"Ryska snuvan" (1937),
karusellvakten i "En enda natt" (1939) och
Skilsmässoadvokaten i "Efterlyst" (s. å.).
Konstnärligt liar han kanske nått
högst som Rutger von Degerfelt i "Ett
brott" (1940) och i "Livet går vidare"
(1941). Han liar även varit verksam
som filmregissör och var den förste
tonfilmsregissören i Sverige med "Säg
det i toner" (1930). Vidare har lian
regisserat bl. a. "Vad veta väl
männen?" (1934) och "Klart till
drabbning" (1937). —Gift 1) 1916—25 med
skådespelerskan Margot de Chergé;
2) 1927—30med skådespelerskan
Harriet Bosse; 3) 1932 med Mildrid
Folkestad. S. T., R. W.
Adrian-Nilsson, Gösta,
konstnär, författare, f. 2 april 1884 i Lund.
Föräldrar: handlanden Nils Nilsson
och Anna Andersdotter. — A. blev
student i Lund 1903, var därefter
apotekselev och kontorist och genomgick
slutl. Tekniske Selskabsskole och
Zalirtman-Rolideska skolan i
Köpenhamn (1907—09). En tid var lian
teatermålare hos Carl Lund (Tivoli) och
möbelarkitekt hos Nordiska
möble-ringsab. i Stockholm. A. har även
framträtt som journalist i Dagens
nyheter under sign. GÅN och
publicerat dikter och noveller i olika
tidskr. (fram till 1907). År 1912
företog han en resa till Berlin, en
vistelse i Köln 1914 avbröts vid
krigsutbrottet, och 1920—25 reste han i
Frankrike. Förutom i Sverige har A.
utställt i Berlin, Köpenhamn, Paris,
London och Düsseldorf. — A. tog
tidigt intryck av kubismen, särskilt
Léger, och blev en av dess företa
förespråkare i Sverige. Även folkkonsten
liar givit A. impulser. Hans
dekorativa figurstil, där man som genomgå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
