Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Almlöf, Nils - 2. Almlöf, Knut - 3. Almlöf, Betty - Almquist - Almquist, Ansgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquist
61
Almquist
liävor. Under sina sista tjugo år
utförde han bl. a. Hakon jarl (i
Oehlenschlägers tragedi), Göran Persson i
Börjessons "Erik den fjortonde",
Kristian IV i Heibergs "Älvjungfrun",
markisen i Layas "Hertig Job",
kammarherre Brattsberg i Ibsens "De
ungas förbund" och lorden i "Ladyn
af Worsley-Hall". Sammanlagt hade
lian på sin repertoar haft mer än 400
roller. — De utmärkelser, som
veder-foros honom, voro många. Han var
den förste sv. skådespelare, som
inropades efter föreställningens slut på en
teater (1826), den förste, som erhöll
rang av premiäraktör (1851), och den
förste, som hedrades med en inhemsk
orden (Vasaorden 1858). Han erhöll
Litteris et artibus 1868. Genom sitt
aktningsvärda privatliv bidrog han
att skänka anseende åt den sceniska
konstens utövare. — Gift 1) 1823 med
Karin Cederberg, † 1838,
skådespelerska vid K. teatern 1818—38; 2) 1839
med Charlotte Fielcer, skådespelerska
vid K. teatern 1834—56. N. B.
2. Almlöf, Carl Anders Knut,
skådespelare, f. 9 febr. 1829 i Stockholm,
t 3 jan. 1899 på Almnäs vid
Gripsholm. Son till A. 1. i dennes första
gifte. — Efter att från 1848 ha
studerat teologi i Uppsala slog A. plötsl.
om och debuterade 1851 hos P.
Deland på Uppsala teater som Leonard
Richardet i enaktskomedin "Frieri
och förställning". Han rönte
framgång och engagerades genast av
Deland, vars sällskap lian med avbrott
för en anställning vid K. teatern
1852—53 tillhörde till 1861, då han
övergick till dåv. Mindre teatern,
som leddes av E. Stjernström. När
denna 1863 inköptes av K. teatern,
följdie han med dit och var
verksam där till 1882, varefter han
endast gav gästroller på de k.
teatrarna eller i landsorten. Han blev
premiäraktör 1866, var lärare vid K.
teatrarnas elevskola 1874—77 och
1885—89 och utnämndes till
hovintendent 1891. — A. var en av de
främsta karaktärsskådespelare den
sv. scenen haft. Han hade utbildats
i Pierre Delands realistiska skola,
och tills, med sin hustru, Delands
dotter (A. 3), gjorde han en viktig
insats för den sv. dramatiska
konstens omsvängning till en mera
verk-lighetsbetonad inriktning vid mitten
av 1800-talet. A:s stora intelligens,
skarpa individualiseringsförmåga och
äkta, om också något torra humor
i förening med hans alltid vakna
självkritik utgjorde underlaget för
lians konst. Även om den borgerliga
samtidskomedin var hans rätta fält,
hade han slående uttrycksmedel för
all slags komik, från den uppsluppna
farsen till den gräns, där det komiska
och tragiska mötas (Schylock och
Harpagon). Fastän han flitigt togs i
anspråk, upprepade han aldrig sig
själv; "med sin ytterst skarpa blick
för det karakteristiska utdanade han
med stor själfständighet sina roller
och förlänade dem alla full
individualitet" (J. Svanberg). Visserl. bredde
han på med bjärta färger och bred
saftig pensel, men "lian öfverskred
aldrig det menskligas gräns, han
målade aldrig karrikaturer" (Fr.
Hedberg). Bland hans omkr. 400
rollskapelser må främst nämnas Fromont
i "Fregattkaptenen", titelfiguren i
"Advokaten Kniving",
folkuppviglaren Vansen i Goethes "Egmont",
Schumrick i Benedix’ "Släktingar",
Poirier i Augiers och Sandeaus
"Klädeshandlaren och lians måg", Gaspard
i "Debutanten och hennes far", Daniel
Hej re i Ibsens "De ungas förbund",
toffelhjälten Rudolf Mörk i
"Sparlakansläxor", Menelaus i "Den sköna
Helena", börsmatadoren Benoiton i
Sardous "Familjen Benoiton",
titelrollen i densammes "Onkel Sam" och
Harpagon i Moliéres "Den girige".
A. var även verksam som översättare
för teatern. År 1896 överlämnade Sv.
akad. sin mindre skådepenning till
honom som erkänsla för hans
konstnärliga insats. Han erhöll Litteris et
artibus 1882. — Gift 1857 med
skådespelerskan Betty Deland (A. 3). N. B.
3. Almlöf, Hedvig Christina
Elisabeth (Bett y), skådespelerska, f. 14
nov. 1831 i Örebro, † 1 april 1882 i
Stockholm. Föräldrar:
teaterförestån-daren Pierre Joseph Deland och
skådespelerskan Hedvig Lovisa Charlotta de
Broen. — A. uppträdde redan vid fem
års ålder på K. teatern som Otto i
"Johanna af Montfaucon". Under
faderns ledning utvecklade hon sina rika
anlag, först som dansös och sedan som
skådespelerska. Hon debuterade 1847
i Uppsala, där hon spelade Ana’is i
"Debutanten och hennes far" mot
fadern som Gaspard. A. utförde omkr.
500 roller och av dem över 300 under
den period (1847—61), då hon
tillhörde faderns sällskap. I de övriga
rollerna framträdde hon vid Mindre
teatern 1861—63 och vid K. teatrarna
1863—82 (från 1866 som
premiäraktris), där hon karaktärsfullt och
skickligt återgav de mest skilda typer.
Bland dessa kunna särskilt nämnas
Bélise i "Lärt folk i stubb", fru
Du-puis i Feuillets "Ett hem", gumman
Fadette i George Sands "Syrsan",
Frosine i Moliéres "Den girige",
Do-rine i densammes "Tartuffe",
änkedrottningen i J. Th. Hagbergs "Carl
XI", hertiginnan Marlborough i
Scri-bes "Ett glas vatten", madam
Rundholmen i Ibsens "De ungas förbund",
hertiginnan de Réville i "Sällskap där
Betty Almlöf.
man har tråkigt", Angelika i
"Släktingar" och fru von der Strass i "Onda
tungor". — I A:s konst, liksom i
hennes mans, röjdes omisskännliga spår
av Pierre Delands skola: realism,
omsorgsfull, nyansrik framsägning,
noggrann karaktärsanalys och fulländat
jämnmått. Till denna tekniska
skicklighet kommo även saftig humor och
livlig fantasi. A. var verksam som
lärarinna vid K. teatrarnas elevskola
1874—77. — Gift 1857 med
skådespelaren Knut Almlöf (A. 2). N. B.
Almquist, se även Almkvist,
Almqvist.
Almquist, Ansgar, bildhuggare,
f. 4 febr. 1889 i Tranås. Föräldrar:
lagerbiträdet Gustav A. och Augusta
Åhman. — A. började som
ornamentsbildhuggare i Tranås 1903, fortsatte
sin utbildning i Stockholm 1908, i
Göteborg 1909 samt i Paris 1911 och
1913—14. Han tillhörde de unga
konstnärer, som av Ragnar Östberg
fingo i uppdrag att medverka vid
utsmyckningen av Stockholms stadshus,
där han utförde några dekorativa
skulpturer 1919—21. Liknande
uppgifter ha tillfallit honom vid
Stockholms konserthus (1925—26),
Konstmus. i Göteborg (1927), Sv.
tänd-sticksbolagets nybyggnad i Stockholm
(s. å.), Sv. Amerika liniens
motorfar-tyg Kungsholm (1928) o. s. v. För
Stockholm® stadshus utförde han
(1932—36) de fyra nischfigurer,
symboliserande mälarstäderna
Västerås (Johannes Rudbeckius), Strängnäs
(Olaus Petri), Sigtuna (Olof
Skötkonung) och Mariefred (Sten Sture d.
y.), vilka smycka borgargården. Vid
tävlan om ett minnesmärke över C.
von Linné i Lund fick A. första pris
och uppdrag att utföra den bronsstaty
av den unge Linné, som 193S restes på
S:t Petri plats. Han liar också
avbildat idrottsmän (t. ex. "Gångaren"),
gjort fontänfigurer o. s. v. Hans säk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
