Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bellman, Carl Michael - Below - 1. Below, Bernhard - 2. Below, Jacob Fredric - Benander, Carl - Benckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Below
203
Benckert
och dess nöjeslokaler. Den dödsmärkte
livsdyrkaren Fredman är i hög grad
ett barn av frihetstidens sista skede
med dess atmosfär av febril
njutningshunger och undergångsstämning. Med
åren dämpas tonen och den hetsiga
rytmen; krogbaler och dryckeslag få
vika för pastorala picknicker i
gröngräset, och på Djurgården, Haga eller
i Solnaskogen söker den åldrande
skalden helst sin inspiration.
Naturskildringen, som från början är
impressionistiskt antydande, får så
småningom större bredd, oeh i de omkr.
1790 skrivna epistlarna bilda
naturbeskrivningarna ett dominerande
inslag. B. tecknade helst den idylliska
mälarnaturen med sommarljus
grönska, rikt skiftande aspekter och
trivsam bebyggelse. Det kargare
landskapet, barrskogar, myrar och öde
vidder, senterade han ej; även
vinterskildringarna äro sparsamt
företrädda i hans diktning. De
atmosfäriska ocli celesta företeelserna ägnar
B. ett kärleksfullt intresse; helst
målar han naturen i rörelse med ständigt
skiftande scenerier och dagrar, från
dramatiska åskbyar till solglitter,
duggande skyar och regnbågsskimmer.
Den oavlåtliga rörelsen, de snabba
stämningsövergångarna är det kanske
mest karakteristiska för B:s diktning,
som omspänner en sällsynt rik
känsloskala, där livsberusning och
förintelselängtan, drastiskt skämt, hejdlös
sensualism och lyrisk betagenhet
blandas till ett ojämförligt helt. Som
skald anknyter B. såväl till inhemska
traditioner (Lucidor, Runius, Dalin)
som till fransk visdiktning.
Epistlarnas konstmässiga versbyggnad, helt
präglad av rokokons eggande
dansrytmer och artisteri, bär vittne om att
dessa stora dikter ingalunda äro
"improvisationer" utan fått sin
slutgiltiga form genom målmedvetet och
tålmodigt arbete. Sina melodier
lånade B. gärna från den gängse
sångrepertoaren, särskilt den franska,
men han omgestaltade dem vid behov
efter dikternas karaktär; åtskilliga
bellmansmelodier, som sakna kända
förebilder, torde ha skalden själv
till upphovsman. B. var en
förmodligen oöverträffad tolk av sina egna
sånger, vilka han vanl. sjöng till
ackompanjemang av cittra eller
citrinchen. Han förfogade över en
vacker, böjlig röst och ett synnerl.
uttrycksfullt föredrag, dramatiskt
målande, nyansrikt och
stämnings-väckande. -— Litt.: P. D. A. Atterbom,
"Sv. siare och skalder", d. 6; J.
Flodmark, "Bellmansmelodiernas
ursprung" (1882); A. Björkman,
"Bell-mansforskning" (1892); Samlaren
(1895—96); studier av O. Levertin
(i "Sv. gestalter", "Från Gustaf III:b
dagar", "Sv. konst och sv. natur") ocli
M. Lamm (i "Upplysningstidens
romantik", del 1); "Bellmansstudier",
utg. av Bellmanssällskapet (del 1—8,
1924—40). — "C. M. B:s skrifter",
standarduppl., utg. av
Bellmanssällskapet (hittills 8 bd, 1921—42); C.
M. B., "Dikter i urval" (1941). O. B.
Below, läkarsläkt, härstammande
från Tyskland, möjl. en förgrening
av den gamla pommerska adelsätten
von B. Släkten kom omkr. 1632 från
Rostock till Sverige med läkaren med.
dr Johannes B., som blev prof.,
hovrätts- och stadsläkare i Dorpat. Han
blev 1643 arkiater (livmedikus) hos
tsaren Mikael Fedorovitj. Hans bror
arkiatern Bernhard B. (B. 1) kom 1639
från Rostock till Norrköping på
kallelse av landshövdingen i Östergötland
Schering Rosenhane. Av Bernhard B:s
elva barn blevo tre ansedda läkare,
näml. praktiserande läkaren i
Stockholm Johan Albrekt B., med. prof.
Jacob Fredric B. (B. 2) samt med. dr
Carl Fredric B., gruvmedikus och
stadsfysikus i Falun (f. 1673, † 1708).
En dotter till Jacob Fredric B.,
Hedvig Margareta B. (f. 1697, † 1764),
blev farmor till skalden Gudmund
Jöran Adlerbeth.
1. Below, Bernhard Richard,
läkare, f. 1611 i Rostock,
Mecklenburg, † 15 mars 1692 i Stockholm. —
B. inskrevs som student i Rostock
1623 och blev där med. dr. Han
utnämndes till stadsläkare i
Norrköping 1639, fältmedikus vid armén i
Skåne 1645, läkare vid ambassaden
till Ryssland 1647, arkiater hos
drottning Kristina 1648 och hos Karl
X Gustav, Hedvig Eleonora och Karl
XI samt var assessor i Collegium
medicorum från dess privilegierande
1663. — B. blev tidigt känd som "en
förnämb medicus och cliymicus". Efter
återkomsten från Ryssland bosatte
han sig i Stockholm, där han blev
läkare för medl. av
kungafamiljen och utövade en omfattande
praktik. Han intar en framskjuten plats
i Sveriges läkarhistoria som en av
de fyra stiftarna av Collegium
medicorum, som gentemot kvacksalvare
och charlataner ville tillvarata
läkarnas intressen och tillgodose
allmänhetens behov av god läkarvård.
— Gift 1) 1645 med Margareta
Weij-nicken, † 1659; 2) 1661 med Viveka
Schultzen. S. L.
2. Below, Jacob Fredric,
läkare, f. 25 mars 1669 i Stockholm, †
27 eller 28 mars 1716 i Moskva. Son
till B. 1 i hans andra gifte. — B. blev
student i Uppsala 1680, fortsatte
senare sina studier vid utländska univ.,
disputerade i Utrecht 1691 och blev
med. dr därstädes. Han återvände till
Sverige och blev praktiserande läkare
i Stockholm, med. prof. i Dorpat
1695, univ:s rektor 1696—97, med.
prof. i Lund 1697 och rektor vid
Lunds univ. 1705. År 1706 blev han
stabs- och fältmedikus,
tillfångatogs vid Poltava 1709 och idkade
därefter praktik i Moskva. -— En av
B:s dissertationer "De generatione
animalium æquivoca", räknades på
sin tid som den grundligaste
zoologiska avhandl. före Linné. B:s
vetenskapliga intresse och duglighet
understöddes av blick för medicinens
praktiska utövning. Sedan han som
fält- och livmedikus i Karl XII:s armé
råkat i rysk fångenskap, fördes han
till Moskva, där han vann stor
praktik och slutl. befanns så oumbärlig,
att tsar Peter trots hans enträgna
böner vägrade att låta honom
återvända till hemlandet. Fastän
lockande förmåner förespeglades honom,
kunde B. aldrig förmå sig att inträda
i kejserlig rysk tjänst. — Gift 1694
med Brita Hult. N. B.
Benander, Carl Erik,
frikyrkoledare, skolman, f. 4 mars 1861 i
Grytnäs skn, Kopparb. län. Föräldrar:
lantbrukaren Anders Mattsson ocli
Kristina Andersdotter. — B.
studerade vid Betelseminariet 1883—87 och
vid Colgate univ., Hamilton, New
York, 1888—91, var lärare vid
Betelseminariet 1891—1934 samt rektor där
1906—27, har varit styr.-led. i sv.
baptistmissionens missionsstyr. och medl.
av frikyrkliga samarbetskommittén
m. fi. frikyrkliga organisationer. B.
blev doctor of divinity vid Colgate
univ. 1912. — B:s livsverk är väsentl.
knutet till gärningen vid
Betelseminariet, där många generationer
baptistpredikanter fått sin fostran under
hans vederhäftiga, försynta ledning.
Som teolog representerar B. en
mode-rat-konservativ riktning. Såväl hans
omedelbara, gedigna bibelförklaring
som hans undervisning ha befruktats
av hans djupgående studier i
nytesta-mentligt församlingsliv och särskilt
den paulinska kristologin. — Bland
B:s skrifter märkas "Den
nytesta-mentliga församlingen" (1924),
"Bibelböckernas tillkomst" (1, 1927; 2,
1928) och "Homiletiska
grundlinjer" (1932). — Gift 1S92 med
Hannali Bergström. N. B.
Benckert. Släkten härstammar
från sidenfabrikören Carl Henrik B.
(f. 1750, † 1826), som omkr. 1780
inflyttade från n. Tyskland till
Stockholm, där lian anlade en sidenfabrik
i hörnet av Skaraborgsgatan och
Maria Högbergsgata, på nuv. Södra
latinläroverkets tomt. Hans son Carl
Abraham B. (f. 1785, † 1831), liksom fadern
sidenfabrikör i Stockholm, blev farfar
till bankinspektören Robert B. (B. 1).
Bland dennes söner märkas arkitek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
