Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengtsson, Sven - Bengtsson, Thorsten - Bennedich, Carl - Benner, Sven - Bennet, Stephen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengtsson
212
Bennet
1924, strafflagskommissionen,
statsrevisionen 1928—30, utrikesnämnden
och talmanskonferensen samt var 1933
—35 förste v. talman. Han var medl.
av de frisinnades verkst. utskott och
förtroenderåd. —- B. hade i sin
ungdom kommit i beröring med
väckelserörelsen. Han ingick i Skånes
missionssällskaps styr. 1903, tio år
senare i Sv. missionsförb: s styr. och blev
1918 denna styr:s ordf. För Sv.
missionsförb. torde B. haft sin största
betydelse genom sitt praktiska,
ekonomiska och organisatoriska arbete. Han
företog predikoresor i Sverige och i
utlandet, bl. a. i Amerika. —- Gift
1892 med Pauline Bengtsson. T. D.
Bengtsson, Johan Thorsten
Israel, bankman, f. 24 okt. 1893 i
Ref-tele skn, Jönköp. län. Föräldrar:
agronomen Anders B. och Ileléne
Samuelsson. ■— Efter studentex. 1911 blev B.
jur. kand. 1916 och fil. kand. 1918.
Sistn. år anställdes han i Försäkrings
ab. Nornan, där han avancerade till
v. dir. 1923. Är 1929 övergick han till
Brand- och livförsäkrings ab. Svea
som ombudsman och innehade där
befattningen som v. dir. 1932—34. Sistn.
år inträdde B. i ab. Göteborgs banks
tjänst som v. verkst. dir. vid bankens
centralkontor i Stockholm, utnämndes
1935 till dir. och chef för bankens
huvudkontor i Göteborg, var 1936
suppleant i styr. och ställföreträdare
för verkst. dir. där. År 1939
utnämndes B. till verkst. dir. och chef för
banken. I bankens huvudstyr.
invaldes han 1941. B. är likaledes styr.-led.
i Sv. bankfören. sedan 1939, i
Göteborgs intecknings- och garanti ab.
från 1941 samt i olika industriföretag
inom bankens intresseområde. — B.
har skrivit diverse uppsatser i
ekonomiska ämnen i Statsvetenskaplig
tid-skr., Nordisk försäkringstidskr. m. fi.
— Gift 1921 med Asta Lundgren. Å. L.
Be’nnedich [-dik], Carl,
arméofficer, historiker, f. 5 juni 1880 i Fal-
Carl Bennedich.
kenberg, † 3 mars 1939 i Linköping.
Föräldrar: byggmästaren Nils Peter
Bengtsson och Lydia Lindstedt. — B.
blev underlöjtnant vid Hallands
bataljon 1901. Han tjänstgjorde vid
Generalstabens topografiska avd. 1904—
-—08, blev löjtnant 1906, genomgick
Krigshögskolan 1908—10,
kommenderades till Generalstaben 1914 och blev
kapten där följ. år. Han var lärare i
krigshistoria vid Krigshögskolan 1916
—20, återvände till Generalstaben
1921, där han följ. år blev major och
chef för dess krigshistoriska avd.
—-B. hyste ett intensivt intresse för
krigshistoria och var avgjort en
historisk begåvning. Särskilt ägnade han
Karl XII en nästan fanatisk beundran
och var sin tids främste kännare av
Karl XII som fältherre. Det var
därför naturligt, att han planlade och
ledde forskningsarbetet i
krigshistoriska avd. för Generalstabens
monumentala praktverk över Karl XII
("Karl XII på slagfältet", 1—4, 1918
—19), som han till största delen själv
skrev. B:s topografiska studier i
Ryssland, icke minst vid Poltava,
voro av väsentlig betydelse för
arbetet. Den enhetliga grunduppfattning
av Karl XII:s fältherresnille, som
B. i detta verk framlägger, är fotad
på en långvarig forskning, särskilt
ägnad åt studiet av det faktiska
militära förloppet i belysning av dess
militärgeografiska förutsättningar t. ex. i
"Karl XII:s krigföring 1707—09 och
krigsskådeplatsens natur och kultur"
(1911) och "Om den svenska
planläggningen av slaget vid Poltava och
stridsledningen" (1913), båda i
Karolinska förb: s årsbok. Karl XII-verket,
där B. följer slagtaktikens utveckling
ända från antiken, mottogs med
lovord av historiska vetenskapsmän av
facket, även om invändningar gjordes
mot en viss ensidighet och mot att
materialet pressades för att passa ett
visst schema. Bland övriga arbeten,
som B. planlade eller förberedde i
egenskap av chef för Generalstabens
krigshistoriska avd., märkes främst
det stora verket "Sveriges krig
1611—-1632" (1936—39). År 1926 utgav han
"Ur det gamla gardets öden" om Svea
livgarde. B:s språk var klart och
energiskt men hade ofta en
dragning åt tung retorik och överdrivet
patos. — B. blev överste 1932, följ. år
chef för Västerbottens reg. och 1937
för Livgrenadjärreg. samt sistn. år tf.
chef för östra brigaden. Han var icke
bara teoretiker och krigshistoriker
utan också en framstående
truppofficer och taktiker. — Gift 1904 med
Anna Signe Löndahl. F. M.
Benner, Sven Gunnar, fysiker, f.
10 jan. 1900 i ödeborgs skn,Älvsb. län.
Föräldrar: ingenjören Gustaf Ander-
son och Nina Åhlander. — Efter
studentex. i Västerås 1918 inskrevs B.
vid Stockholms högskola, där han blev
fil. kand. 1920, fil. lic. 1927 och fil.
dr 1931. B. var amanuens i fysik vid
högskolan 1922—28 samt lärare i
fysik vid Farmaceutiska inst. 1931
—38. År 1932 utnämndes han till
docent i fysik vid Stockholms
högskola och var från detta år till 1937
fysiker vid Radiumhemmets i
Stockholm fysiska laboratorium. Sedan
1937 är B. laborator och sedan 1941
laborator och avd.-föreståndare vid
Karolinska sjukhuset. — B. liar
utgivit c:a 25 avhandl. i fysikaliska
ämnen, huvudsakl. atomfysik och
radiologi. Hans gradualavhandl. är
betitlad "über die Eigenscliwingung freier
Elektronen in einem konstanten
Mag-netfeld" (1931). — Gift 1925 med
Anna Katarina (Karin) Lindh. B. S.
Bennet, Stephen, industriman,
f. 25 juli 1691 i Rearsby i Leicester,
England, † 14 juli 1757 i Mo skn,
Hälsingland. Föräldrar: arrendatorn
Thomas B. och Maria Hoart. — B.
utbildade sig till yllemanufakturist.
Efter studieresor inom England
flyttade han till Frankrike, där han 1723
sammanträffade med Jonas
Alströmer, som anställde honom för det
tillämnade manufakturverket i Alingsås.
Under de följ. åren hade han där,
från 1730 som v. dir., den egentliga
arbetsledningen om hand och synes
med nit och skicklighet ha skött sitt
uppdrag, medan Alströmer för det
mesta vistades i Stockholm eller
annorstädes. Sin viktigaste insats
gjorde B. inom linneindustrin. Han blev
1736 dir. vid Flors linnefabrik i
Hälsingland, som anlagts 1729 i den
gamla hemslöjdsbygden. B. verkade
för att höja den framställda varans
kvalitet både genom inrättandet av
en spinnskola vid fabriken och genom
upplysningsarbete bland allmogen i
orten. En ganska mångsidig
vävnadsindustri var snart i gång, men
driften torde ha varit rätt beroende av
statsunderstöd. B:s insats för en
förbättrad linodling och en rationellare
teknisk drift spelade dock en viktig
roll för Hälsingland långt in på
1800-talet. B. anlitades även som
rådgivare, då nya fabriker anlades i
Norrland, och Kommerskollegium frågade
honom till råds, när det ville ha
besked om det industriella tillståndet i
landet. Även för rationellare
jordbruksmetoder gjorde B. sitt
inflytande gällande. Hans dagbok över en resa
i Tyskland 1736 äger stort
industri-historiskt värde och vittnar även om
B:s intresse för rationell
jordbruksdrift. I en 1745 utg. folkskrift
rekommenderade han märgel som medel att
förbättra åkerjorden. — Gift 1) 1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
