Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Boije af Gennäs, Fredrik - Boivie, Pehr Gustaf - Boivie, Bewe, Befve, Boeve, Bäfve, släkt - Bo Jonsson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boivie
388
Bo Jonsson Grip
heter och moder". I varje häfte av
denna tidskr. publicerades en
modeplansch med tillhörande text samt ett
antal andra illustrationer av
växlande slag, ss. målningar, skulpturer,
bilder av byggnader, maskiner o. s. v.
Flertalet av dessa planscher
graverades av B., men han publicerade även
original av C. Fr. Akrell, J. G.
Ruckman, J. V. K. Wahlbom och A. C.
Wetterling m. fi. B:s magasin har
ett betydande kulturhistoriskt värde.
Hans intresse för bildningens och
särskilt den estetiska bildningens
spridande tog sig också uttryck på andra
sätt. Så utgav han tills, med
Wetterling ett par häften graverade
konturteckningar av konstverk i "Kongl,
svenska museum" (1821—23), och B:s
"Målare-lexikon" (1833) var det
första försöket i sitt slag i vårt land att
meddela grunderna i konstens
historia och teori. Ur hans övriga
verksamhet som publicist, vilken även
omfattade en ABC-bok, en lärobok i
pappslöjd m. m., är framför allt att
nämna "Riksdags-historien ifrån 1627
till och med 1823" (1825—27),
illustrerad med gravyrer efter
lantmarskalksporträtten i Riddarhuset. — B.
utnämndes till kammarherre hos
drottningen 1816, blev riddarhusdir.
1823, led. av Krigsvet. akad. 1817 och
av Konstakad. 1840. — Gift 1795 med
Ulrika (Ulla) Hierta. Th. N.
Boivie [bä’ve], Pehr Gustaf,
skolman, f. 3 dec. 1780 i österlövsta
skn, Uppsala län, f 1 jan. 1860 i
Hedemora. Föräldrar: bokhållaren Karl
Boeve och Brita Schmidt. — B. blev
1797 student i Uppsala, där han
avlade ex. till rättegångsverken 1800,
ex. rigorosum 1805 och blev fil. mag.
1806. Han var lärare vid Gävle
elementarskola 1805—17, tjänstgjorde
som konrektor vid Hudiksvalls
trivialskola från 1815 och som
prorektor där från 1823, blev s. å. rektor
vid Hudiksvalls trivialskola och 1829
tf. prorektor vid Uppsala
katedralskola, där han var rektor 1830—45.
B. var av Uppsala domkapitel väld led.
av skolrevisionen 1824. — Som rektor
vid Uppsala trivialskola, det jämte
den nyinrättade Nya elementarskolan
i Stockholm då enda fullständiga
läroverket i landet, visade B. eminent
duglighet, som avspeglades i stor
lärjungetillströmning och goda
undervisningsresultat. Hans
undervisningsprinciper voro på det hela
taget konservativa. Ämneslärarsystemet
fann han förkastligt, därför att det
enligt hans mening ledde till för stora
fordringar och för stora läroböcker.
Betydelsefull blev B:s kritik av
stu-dentex. vid univ., som han ansåg vara
för litet effektiv, då den tillät elever,
som lärarna funnit omogna, tillträde
Pehr Gustaf Boivie. Målning (detalj) av P.
Krafft d. y. 1838 (Uppsala högre allmänna
läroverk).
till univ. och därigenom bl. a.
försvårade bildningsfordringarnas
upprätthållande. Fastän B. hade en
kompakt opinion emot sig, segrade hans
huvudtanke, och F. F. Carlsons
examensstadga av 1862 införde en
ordning, som ännu gäller i sina
huvuddrag och kan sägas utgöra syntesen
av tankar, framförda från olika håll
i den av B. inledda diskussionen. —
B. utgav "Försök till en svensk
språklära" (1820, 2:a uppl. 1834). — Gift
1) 1809 med Kristina Elisabet
Hällström, † 1825; 2) 1826 med Karolina
Fredrika Blom. N. B.
Boivie [bä’ve], Bewe, B ef ve,
Boeve, Bäfve. Släktens äldste
kände stamfar, Philipp B., tillhörde trol. de
vallonska smeder, som Louis De Geer
i förra hälften av 1600-talet på Gustav
II Adolfs uppmaning inkallade till
Sverige. B. utövade smedsyrket vid
Forsmarks och Leufsta bruk i
nordligaste Uppland och dog därstädes omkr.
1690. Hans namn stavas i tidens
officiella handlingar på 72 olika sätt. Av
hans många barn blev sonen Mårten
B. (f omkr. 1699), hammarsmed vid
Hargs bruk, stamfar för den vitt
utbredda släktens ännu fortlevande
äldre gren, och en yngre son,
smältar-mästaren vid Leufsta bruk Philipp
B. (f. 1641, † 1705), för den likaledes
fortlevande yngre grenen. Till den
äldre grenens tredje linje hörde
överstelöjtnanten i Frälsningsarmén
Carl August B. (f. 1864, † 1929), som
efter en vistelse på Frälsningsarméns
internat, krigsskola i London tills,
med den första gruppen sv.
frälsningsofficerare avreste till Indien, där lian
från 1S88 till 1921 under stora
motgångar och besvärligheter utövade en
uppoffrande missionsverksamhet. -—
Namnet B. bars även av rektorn1 vid
Uppsala katedralskola Pehr Gustaf
B. (se ovan), som emellertid — såvitt
nu bekant är — icke står i samband
med den ovannämnda släkten.
Bo Jonsson Grip, drots, f. antagl.
i början av 1330-talet, † 20 aug. 1386
och begravd i Vadstena klosterkyrka.
Föräldrar: Jon Tomasson och
Ingeborg Bosdotter. — B., som på
fädernet tillhörde en mindre betydelsefull
släkt men genom modern var
befryndad med några av rikets äldsta och
mäktigaste ätter, framträder i
historien vid slutet av Magnus Erikssons
regering. Han var denne konungs
anhängare i striden mot konungens son
Erik Magnusson och innehade en tid,
sannolikt under år 1359, det viktiga
Kalmar slott jämte
rådsherrevärdig-heten och titeln marsk, som
motsvarade befälet närmast konungen i fält.
De politiska brytningarna förändrade
dock inom kort B:s läge fullständigt.
Uppgivandet av Skåne skapade bland
stormännen ett hat till Magnus, som
intensivt bryter fram i Birgittas
domedagsuppenbarelser. Hans
samförstånd med danske kungen Valdemar
Atterdag i syfte att bl. a. slå ned
stor-mannaoppositionen blev avgörande
för stora delar av den sv.
aristokratin. Till denna fann sig nu B.
föranlåten att definitivt övergå. Han kom
därför att höra till de år 1363
lands-förvista och hade slutit sig till
meck-lenburgarna, då dessa s. å. landstego i
Sverige. De samhällsupplösande
strider, som nu följde fram till 1375,
utnyttjade B. till att vinna en
exceptionell maktställning. Som Albrekts
särskilde förtroendeman bland
svenskarna sattes han till fogde över
Stockholm (till nov. 1364 och för andra
gången 1367). Konungens allt större
finanssvårigheter, som medförde
oerhörda skatteutpressningar, skapade
förutsättningarna för B:s utnämning
till konungens "högste ämbetsman"
(officialis generalis, wældogher
æm-bitsman) 1369 med makt att
kontrollera kronans uppbörd och hovets
utgifter. Från denna tid var B. ej längre
främst Albrekts liandgångne man
utan ledaren för den oppositionella
och allt starkare aristokratin. Att
B. nådde denna position berodde —
utom på hans eminenta politiska
begåvning —• till stor del på den
ekonomiska ställning, som han vunnit
genom arv, särskilt efter sin första
hustru, genom indräktiga ämbeten, ss.
lagmansdömet i Östergötland (1366)
och häradshövdingedömena i Dalarna
(antagl. 1366) och Hanekind (senast
1371), genom ett cyniskt
utnyttjande i förvärvssyfte av sin
ämbetsställ-ning och genom donationer, som han
mottog av bl. a. folkungatrognas
konfiskerade egendomar för sina tjänster
till kronan. Sitt penningbehov fyllde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
