Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Carnegie, George - 2. Carnegie, David, d. ä. - 3. Carnegie, David, d. y. - Carove, Carlo - Carpelan, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carnegie
43
Carpelan
landet "handelsvetenskaperna" men
avbröt sin utbildning 1745, dà han
slöt sig till den yngre
tronpretendenten Karl Edvard Stuart vid dennes
ankomst till Skottland. C. blev
kapten vid prinsens livgarde och deltog i
slaget vid Culloden, där prinsen
besegrades. Liksom många andra av
Stuarts anhängare förklarades C.
fågelfri. Efter en mängd äventyr kom
han 1746 till Göteborg. Han ägnade
sig där åt affärslivet, var först
anställd hos en landsman men drev
redan i början av 1750-talet affärer
på egen hand och erhöll 1758 burskap
som handlande i Göteborg. Hans
affärsverksamhet omfattade bl. a.
export av stångjärn och bräder, främst
till England, och import av korn,
smör och stenkol från England samt
råg och linblår från
östersjöprovinserna. Han bedrev sannolikt även
skeppsrederi. År 1769 återvände C.
till Skottland; han inköpte där
fä-derneegendomen Pittarow och godset
Charleton nära Montrose, där han
bodde under återstoden av sitt liv. —
Gift 1769 med Susan Scott.
2. Carnegie, David, d. ä.,
köpman, f. 8 febr. 1772 i Montrose i
Skottland, † 10 jan. 1837 i Göteborg.
Son till C. 1. — C. sändes 1786 vid
endast fjorton års ålder av fadern till
Göteborg och började sin utbildning
till köpman vid den av fadern
grundade firman. C. var 1787—92
kontorsbetjänt hos den engelske konsuln
Thomas Erskine, blev 1793
bokhållare och anställdes sedan hos John
Hall d. y., som ägde ett av Göteborgs
största handelshus, John Hall & co.
Sedan Hall 1807 nödgats göra
konkurs, instämde han C. till domstol
för bristande redovisning och t. o. m.
allvarliga lagöverträdelser, men
processen lämnade aldrig något resultat,
och Hall, urspr, en av landets rikaste
män, dog utfattig. På denna "affär"
anses C. ha förtjänat sin första million.
Kring sekelskiftet övertog C. trol.
faderns handelshus från Erskine, som
genom arv blivit earl of Kelly och
återvänt till Skottland. C. erhöll 1801
burskap som handlande i Göteborg
och antog 1803 bokhållaren Jan
Lamberg till kompanjon. Samtidigt
upptogs det sedermera berömda
firmanamnet D. Carnegie & eo., som ännu i
dag ingår i två stora bolags namn,
Porterbryggeri ab. D. Carnegie & co.
samt Fastighets ab. D. Carnegie & co.
Firman övertog i början av
1800-talet även en del av det Hallska
husets verksamhet, bl. a. skogs- och
bruksaffärer i Värmland, exporterade
huvudsakl. trä och järn, importerade
bl. a. lin och blånor från
östersjöprovinserna, kolonialvaror, viner,
por-ter, kött, mjöl och salt från England,
David Carnegie d. y. Kopia (detalj) av Hilda
Lindgren (1882) efter mdlning tillskriven P.
London.
Frankrike, Förenta staterna o. a.
länder samt bedrev sillfiske och ägde
stora salteribyggnader. C. och hans
kompanjon åtnjöto både i Sverige och
i utlandet stort anseende. Efter Jan
Lambergs död 1836 upptog C. sin
brorson David C. d. y. (C. 3) till
bolagsman. C. efterlämnade vid sin död
en behållning på omkr. 950 000 rdr.
—- Gift med Anna Kristina
Beckman.
3. Carnegie, David, d. y.,
köpmani, donator, f. 3 maj 1813 nära
London, † 15 febr. 1890 på Stronvars i
Skottland. Föräldrar: kaptenen i
engelsk-ostindiska kompaniet James
C. och Margaret Gillespie. Brorson
till C. 2. — C. anlände 1830 till
Göteborg och anställdes i farbrodern
David C. d. ä:s (C. 2) firma för att
utbilda sig till köpman. Han erhöll 1835
vid endast 22 års ålder burskap som
grosshandlare i Göteborg och blev
strax därefter borgare i staden samt
följ. år delägare i firman D. Carnegie
& co. S. å. förvärvade C.
sockerbruket och porterbryggeriet vid Klippan
utanför Göteborg, vilka anlagts 1810
—13 av den till Göteborg inflyttade
hamburgaren Abraham Robert
Lo-rent (1770—1833) och som nu
utvidgades och förbättrades. C. övertog
så småningom helt den carnegieska
firman och förenade
grosshandelsrörelsen med sockerbruket och
porterbryggeriet under det gamla
firmanamnet D. Carnegie & co. Efter sitt
giftermål 1845 återvände han till
Skottland. Med C. som störste
intressent och konsul Oscar Ekman som
disponent och egentlig ledare
ombildades firman 1860 till ab. D. Carnegie
& co. — Ett levande intresse ägnade
C. Göteborg och dess kulturella
institutioner. Den sammanlagda
summan av hans många donationer, bl. a.
till Göteborgs högskola, torde ha
uppgått till 1,5 à 2 mill. kr. C. blev led.
av Vet. o. vitt. samh. 1859
(hedersled. 1887). — Gift 1) 1837 med Julie
Bolette Zeuthen, † 1838; 2) 1845 med
Susan Mary Ann Carnegie.
Ca ro ve [-ra’-], Carlo, stuckatör,
av italiensk härkomst, verksam i
Sverige från 1666 till sin död 1697. —
C:s öden före ankomsten till Sverige
äro ännu okända. Han synes ha
varit influerad av den franska
barocken, sådan den tedde sig i Lepautres
pompösa stil. Hans enda signerade
och förnämsta arbete är det Kaggska
gravkoret vid Floda kyrka i
Södermanland med sitt praktfulla tak
och de i nischer mellan fönstren
inställda statyerna (1667). C:s namn
är för övrigt närmast knutet till
Drottningholm, där han redan 1667
påbörjade det ståtliga stucktaket
i stora trappan, som blev färdigt
1674. År 1671 gjorde han taklisten
i övre galleriet, 1672—73 dekoren i
Drabantsalarna och längre fram ett
flertal praktspisar i olika rum m. m.
Åt drottning Hedvig Eleonora
utförde han också ett stucktak i
Jakobsdals (Ulriksdals) slott omkr. 1675. C.
anlitades också i stor utsträckning
av enskilda uppdragsgivare, t. ex. M.
G. De la Gardie, för vilken han bl. a.
utförde restaureringen av de kungliga
gravkapellen i Varnhems kyrka 1670
och stuckdekorationer på Karlbergs
slott. På Ericsberg skapade C. bl. a.
det vackra badrummet åt greve
Christoffer Gyllenstierna, och på Mälsåker
utförde han stucktak och annan
dekor åt riksrådet Gustaf Soop. Hans
verk utmärka sig för en rik men ändå
måttfull fantasi, formen är fyllig och
mjuk men elegant. — C. var jämväl
"vattenkonstnär", d. v. s. arbetade
med fontäner, och anställdes i denna
egenskap vid Drottningholm 1690. —
Gift med Katarina. — Bland C:s
medarb. som stuckatörer var brodern
Giovanni C., vilken antagl. 1664 anlände
till Sverige och med avbrott för tiden
1667—69 stannade här till 1674. Även
han var verksam vid Drottningholm,
där han bl. a. utfört valvet i nedre
vestibulen åt sjösidan. Han synes i
viss utsträckning ha samarbetat med
Carlo C., varför någon självständig
konstnärsprofil inte låter urskilja
sig i hans fall. Th. N.
Ca’rpelan, sv.-finländsk adelsätt,
på mödernet härstammande från den
gamla finländska släkten Karpelain,
som 1407 med Pavel Karpelain erhöll
frälsebrev men redan förut ägde frälse.
En son till Påvel Karpelains sondotter
Anna, kyrkoherden i Töfsala Micael
Micaelis († antagl. 1559), upptog
mödernenamnet Carpelan; han blev farfar
till assessorn i Åbo hovrätt Lars C. (f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
