Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Castegren, Victor - 2. Castegren, Hilda - Castovius, Erik - Castreen, se Castrén - Castrén, släkt - 1. Castreen, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Castegren
51
Castreen
Victor Castegren.
1892 och 1893 bl. a. som Tristan
Florival i "Söndagsbarnet", och
engagemang vid Vasateatern 1893—
94. Vid Sv. teatern i Helsingfors fick
han under Harald Molanders ledning
pröva sina krafter i krävande tragiska
uppgifter. År 1894 blev C. regissör
och fem är senare chef där. Under
hans regim hade teatern en
blomstringsperiod och var samtidigt en
plantskola för unga talanger. År 1904
flyttade C. till Göteborg för att av
Stora teatern där skapa en fast scen.
Fastän han bjöd det allra bästa av
dramatisk konst — Shakespeare,
Ibsen, Goethe, Strindberg och
Maeter-linck — uteblev publiken, och efter
två år måste företaget läggas ned.
Från hösten 1906 verkade C. till sin
död som regissör vid Sv. teatern i
Stockholm, där hans mest lyckade
iscensättningar voro Draclimanns
"Gurre" och Strindbergs
"Kronbruden", "Bjälbojarlen" och "Ett
drömspel". — Gift 1887 med
skådespelerskan Hilda C., f. Sjöberg (C. 2). A. L.
2. Castegren, Hilda Carolina,
skådespelerska, f. 18 mars 1864 i Stora
Råby skn, Malmöh. län. Föräldrar:
skådespelaren Hjalmar Sjöberg och
skådespelerskan Hilda Bredberg.
—-Redan vid tio års ålder uppträdde C.
i "Salamandern" på Nya teatern i
Göteborg. Hennes egentliga debut var
1881 som Giroflé-Girofla vid Askers
operettsällskap på Tivoliteatern i
Kristiania; denna scen tillhörde hon
till 1885. Vid Nya teatern i
Stockholm (1885—87) blev hon med ett
slag den självskrivna primadonnan
i operetterna. I besittning av en hög
ocli väl skolad sopran samt ett äkta
operetthumör skar hon lagrar som
Marié i "Vapensmeden", Lille
hertigen, Preciösa, Adéle i "Läderlappen",
Nanon och Clairette i "Madame
An-gots dotter". Åren 1887—93 och 1899
—1904 var hon engagerad vid Sv. tea-
tern i Helsingfors, där hennes
mångsidiga talang anlitades även inom den
seriösa talrepertoaren; bl. a.
prisades hennes Goneril i Shakespeares
"Kung Lear" och Emilia i
densammes "Othello" av kritiken. Mellan
dessa båda sejourer gasterade C. i
Stockholm vid Vasa-, Djurgårds- och
Arenateatrarna samt i landsorten hos
Hjalmar Selander, där hennes röst
även visade sig bärig inom
operacomi-quen. Anställd hos Ranft 1906—26
har hon genom en rad fint
utmejslade framställningar på Vasateatern
visat sig vara en
karaktärsskådespelerska av rang. Därefter har hon
endast tillfälligtvis framträtt på
scenen. — Gift 1887 med skådespelaren,
regissören och teaterdir. Victor
Castegren (C. 1). Å.L.
Castovius, Erik, filosof,
universitetslärare, f. hösten 1655 i Karlstorps
skn, Jönköp. län, † 4 dec. 1703 i
Uppsala. Föräldrar: pastorn Peter C. och
Catharina Florenia. — Under svåra
umbäranden blev C. student vid
Uppsala univ. 1680 och fil. mag. där
1688. Han meddelade därefter enskild
undervisning ocli hade bl. a. som
elever riksrådet greve Jakob Gyllenborgs
båda söner. År 1690 utgav lian
av-liandl. "De statu naturali et
adventi-tio", varigenom lian genom sin
anslutning till den cartesianska filosofin
väckte motstånd från teologiskt håll.
Sedan han följ. år framträtt som
opponent vid ventileringen av O. Spaaks
disp. "De origine imperii civilis" ocli
därvid visat sig som motståndare till
den enväldiga konungamakten, lät
Karl XI i k. brev uttala sin onåd,
varigenom C:s befordran
omöjliggjordes och hans avhandl. indrogs. C.,
som tillhörde sin tids skarpsinnigaste
vetenskapsmän i Uppsala, blev dock
akad.-sekr. 1698, och 1702 utnämndes
han av Karl XII till prof. i praktisk
filosofi. — Gift 1703 med Aletha
Elisabet Elirenhielm. R. A.
Hilda Castegren.
Erik Castovius. Målning (detalj) av Birgitta
von Cöln 1703 (Uppsala universitet).
Castreen, se Castrén.
Castrén, prästsläkt, troligen
härstammande från Egentliga Finland.
Den äldste med visshet kände
stamfadern, kyrkoherden i Pälkäne Olaus
Castrenius († 1736), blev far till
kronofogden ocli borgmästaren
Matthias Castreen (C. 1). Söner till denne
voro borgmästaren i Kajana och
häradshövdingen i Kemi Christer C. (†
1795) samt kontraktsprosten Erie C.
(O. 2), vilka blevo stamfäder för två
av släktens huvudgrenar. Fem söner
till Erie C. ägnade sig åt prästkallet.
Bland dem märkes kyrkoherden
Matthias C. (C. 3). Sedan Finland skilts
från Sverige, ha flera medl. av
släkten C. gjort betydande insatser i sitt
lands nationella liv.
1. Castreen, Matthias,
ämbetsman, f. 3 febr. 1693 troligen i Virdois
skn, Vasa län, Finland, † 11 juni 1771
i Kajana i Österbotten, Finland.
Föräldrar: kyrkoherden Olaus
Castrenius och Christina Hagert. — C. blev
student i Åbo 1711 och tog därefter
anställning vid armén, där han efter
diverse äventyr — bl. a. satt han en
tid som krigsfånge i Danmark —
avancerade till förste fältväbel 1718.
Efter det stora nordiska krigets slut
lämnade han krigstjänsten och
utnämndes till kronofogde i Kaj ana
läns fögderi 1725. Tre år senare blev
lian även borgmästare i Kaj ana. —
C. var en typisk repr. för frihetstidens
ekonomiska idéer. Ett exempel på
detta äro hans stora ansträngningar
för att befrämja linodlingen inom sitt
distrikt liksom hans stora intresse
för handel och kommunikationer.
Bl. a. önskade han giva Kajana
nederlagsrätt i Uleåborg. Han kom även att
göra en viktig insats under kriget mot
Ryssland 1741—43. Hans län intog
jämte n. Karelen en särställning
såtillvida, som dessa bygder undanta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
