Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Charpentier, Jarl - Chatham, Gösta - Chaveau, René - Chemnitz, Chemnitius, von Chemnitz, släkt - 1. Chemnitz, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chatham
94
Chemnitz
Gösta Chatham.
man" (i Uppsala univ:s årsskrift
1932) och en religionshistorisk
populärframställning "Buddha" (1926).
Indisk historia liar C. behandlat i
"Iran och Indien till Alexander den
stores död" (i bd 1, 1926, av
"Världshistoria", utg. av S. Tunberg och S.
E. Bring) och i "Indien" (i bd 15,
1928, av samma arbete), i "Stora
Mo-guls dynasti" (1924) och i det
monumentala verket "Indien. Historia,
religion, kastväsen" (1925). C.
medarbetade i Nordisk familjeboks tredje
uppl. och publicerade ett 150-tal
avhandl. i in- och utländska tidskr. Han
var även verksam som översättare och
utgav bl. a. "Ur Indiens klassiska
litteratur" (1920). — Gift 1914—17
med Lilly Augusta Josefina
Stenberg. N. B.
Chatham [tja’ttam], O öst a
Harald, skämttecknare, grafiker, f. 22
maj 1886 i Örebro. Föräldrar:
skräddaren Erik Gustaf Petersson och
Kristina Mathilda Olsdotter. — C. blev
student i Örebro 1905 och erhöll 1909
anställning hos Statens järnvägar.
Vid sidan av sin järnvägstjänst (som
lian lämnade 1934) ägnade han sig åt
teckning och gjorde sig bemärkt som
medarb. i den radikalt färgade
skandinaviska skämttidn. Exlex (1919—
20). Framför allt har C. skapat sig
ett namn genom sitt medarbetarskap
i Sv. dagbladet, till vilken tidn. han
varit knuten sedan 1924; från 1930
har lian också tecknat i Göteborgs
handels- och sjöfartstidn., och fr. o.
m. 1943 har han efterträtt Hasse Z.
som red. för Söndagsnisse-Strix. —
C:s teckningsstil äger en högst
personlig prägel och liar nått sina
konstnärligt intressantaste resultat i en
rad fräna politiska satirer, som
särskilt vända sig mot kriget och
krigsandan. I dessa strängt komponerade
bilder, som visa nära släktskap med
C:s grafiska blad (utförda i torrnåls-
teknik), har han med skurar av streck
och en stark motsättning mellan svart
och vitt gett effektfulla uttryck åt
sin originella, ofta makabra fantasi.
I mera harmlösa småteckningar till
dagskrönikan har han bl. a. gycklat
med modegalenskaperna och den
moderna, mekaniserade stadskulturens
avarter. Texterna till hans
skämtbilder äro ofta fyndigt turnerade. C.
brukar regelbundet till varje jul samla
en del av årets produktion i ett litet
album under varierande titlar ss.
"Han, Hon och Det", "Mandom, mod
och morska damer" och "Komedier
och tragedier". — C. har även
framträtt som revyförf. — C. blev
diplomerad flygare 1918. — Gift 1) 1917—
26 med konstnärinnan Mollie
Faust-man; 2) 1933 med Alva Wilhelmina
Nordgren. A. E., Th. N.
Chauveau [sjåvå’], René,
skulptör, f. 1 april 1663 i Paris, † 6 juli
1722 därstädes. Föräldrar: gravören
Frangois C. och Marguerite Roger. —
C. började sin konstnärliga utbildning
hos fadern och arbetade sedan hos
ornamentsbildhuggaren Ph. Caffieri
och skulptören Fr. Girardon, vars
figurstil han tillägnade sig. Från slutet
av 1680-talet förekommer hans namn
ofta i samband med dekorativa
uppgifter i Versailles, Invaliddomen i Paris
m. m., och slutligen blev han
föreståndare för skulpturateljén vid Les
Gobelins. Genom den sv. residenten i
Paris Daniel Cronström engagerades
C. 1693 för det tessinska slottsbygget
i Stockholm, dit han anlände på hösten
s. å. Hans första uppgift där blev den
numera förstörda utsmyckningen av
Ulrika Eleonora d. ä:s gravmonument
i Riddarholmskyrkan. En reliefsvit
med bibliska motiv för den nya
slottskyrkan påbörjades 1693 men
förstördes vid branden 1697. Samma öde
drabbade den plastiska
utsmyckningen av Karl XI :s galleri,
Psyche-salongen, Gustav III:s
sängkammare, Sveasalongen och don
Quijote-salongen; den kunde dock repareras
av konstnären själv (1698—99). För
slottets n. portik utförde C. 1699 de
bägge renomimégrupperna, och s. å.
påbörjade han en serie reliefer med
mytologiska motiv för
slottstrapporna och praktrummen. De
bevarade gipsoriginalen ha sedermera
avgjutits i brons och uppsatts på
slottets s. fasad. En relief,
framställande Karl XII omgiven av genier
och daterad 1698, finnes bevarad på
Ljungs slott i Östergötland. Man
tillskriver honom även epitafiet över D.
K. von Ehrenstrahl i Storkyrkan i
Stockholm (1699), de skulpturala
partierna av Bengt Oxenstiernas
gravmonument i Uppsala domkyrka samt
den plastiska dekorationen i vestibu-
len i N. Tessins eget lius, nuv.
Över-ståthållarpalatset. — År 1700
återvände C. till Frankrike över
Berlin, där han utförde
dekorationsarbeten i slottet Schönhausen, och efter
hemkomsten sysselsattes han med en
mängd ornamentala uppgifter, alla
likväl av sekundär art, ss.
baldakinerna till Girardons Bain d’Apollon
i Tuilerierna och altaret åt S:te
Thérèse i kapellet i Versailles. —
C. berömdes före sin ankomst till
Sverige för att själv uppfinna sina
mönster och skulpturer, men flera av
hans arbeten gå direkt tillbaka på
faderns eller andras gravyrer, som
han överför i plastisk form. Detta
medverkar till att hans stil blir
utpräglat målerisk med betonad
djupverkan och livlig rörelse i alla
detaljer. Modelleringen är mjuk och
levande, ansiktena ofta uttrycksfulla trots
den klassicistiska hållningen. -— Gift
1690 med Catherine Cucci (Cuncy).
— Litt.: R. Josephson, "R. C. En
fransk barockskulptör i det
karolinska Sverige" (1929). — C:s äldre bror
Evrard C., f. 1660, † 1739, var
verksam i Sverige 1696—1703 och
efterträdde J. Sylvius som ledare av
målningsarbetena på Drottningholm, där
han bl. a. fullbordade dennes stora
plafond i rikssalen, "Pandoras
födelse", samt den av krigiska emblem och
attribut bestående takmålningen i
nedre galleriet. Han deltog även i
utsmyckningen av nuv.
överståthållar-palatset i Stockholm. Urspr, utbildad
till kopparstickare anses han mindre
märklig som målare. Th. N.
Chemnitz [kärn’-], Chemnitius,
von Chemnitz, släkt, vars äldste
kände stamfar, klädesmakaren och
handelsmannen i Treuenbrietzen i
Mark-Brandenburg Paul Chemnitius,
blev far till generalsuperintendenten i
Braunschweig Martinus Chemnitius
d. ä. (f. 1522, † 1586), som var
Me-lanchtons lärjunge och en av tidens
mest ansedda teologer. Hans son
Martinus Chemnitius d.y. (f. 1561,† 1626)
var geheimeråd hos hertig Bogislaus
XIII av Pommern samt jur. utr. prof.
i Rostock och blev 1618 kansler hos
hertig Fredrik av Holstein-Gottorp.
Tre av hans söner gingo i sv. tjänst,
diplomatiske agenten Martin C. (C.
1), rikshistoriografen Bogislaus
Philipp Chemnitius (C. 2) och
fältmedi-kus vid sv. krigshären Franciscus
Chemnitius (f. 1609, † 1656). De två
sistnämnda adlades 1648 jämte två.
syskon med namnet von C. Sedan
1700-talets förra hälft har ätten ej
varit företrädd i Sverige men
fortlever troligen i Tyskland.
1. Chemnitz, Martin,
diplomatisk agent, f. 13 maj 1596 i Rostock,
† 24 okt. 1645 i Jägerndorf, Schlesien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
