Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Collijn, Gustaf - 4. Colljin, Anna Lenah Elgström-, författarinna, se Elgström - Collin, Anders - Collin, Axel - Collin, Carl, språkman, lärare, se s. 119 - Collin, Carl Martin, affärsman, kommunalman, bibliofil, se s. 121 - Collin, Gabriel, instrumentmakare, se s. 119 - Collin, Hans, rättslärd, nationalekonom, se s. 120 - Collin, Johan Gabriel, läkare, se s. 120 - Collin, Johannes, skulptör, se s. 119 - Collin, Nils, präst, se s. 119 - Collin, Zacharias, språkforskare, skolman, se s. 130 - Collin, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Collijn
118
Collin
strid" (tryckt 1905). År 1911
uppfördes "Bland vassen" (tryckt 1909) på
Intima teatern, 1912 utkom "Stoft"
och 1913 "Janus". År 1915 uppfördes
’’Takrännan" (1916) på Intima
teatern. Stort intresse mötte
"Rödakors-systern", som 1919 spelades på Sv.
teatern i Stockholm och sedermera
uppförts i Finland och Amerika. År
1928 skrev C. skådespelet "Sargit".
Han har även författat ett stort antal
radiopjäser. Som dramatiker utgick
lian från den intima och subtila stil,
som i första hand skapades
avMaeter-linck; i hans tidigare verk ligger
därför huvudvikten på själsanalysen,
medan den yttre handlingen är av
underordnad betydelse. I sina senare
skådespel har C. dock övergivit denna
teknik och i stället eftersträvat en i yttre
mening sceniskt verkningsfull intrig.
— C. liar även utgivit romanen "Den
blå timmen" (1919; utvidgad uppl.
1934), novellsamlingarna "Hjältar
och statister" (1917) ocli
"Blommorna" (1930) och tills, med sin hustru
reseskildringen "U. S. A. Liv och
teater" (1927). — C. har gjort en
betydande insats som schackspelare och
tills, med sin bror Ludvig C. (C. 2)
utgivit "Lärobok i schack" (1898; 4:e
uppl. 1921) ocli redigerat Tidskr. för
schack 1902—22. — Gift 1912 med
förf. Anna Lenall Elgström (C. 4).
R. A., S. T., A. L.
4. Collijn, Anna Len ah
Elgström-, författarinna, se Elgström.
Collin, Anders, religiös
mystiker, sektledare, f. 25 eller 27 dec.
1754 i Kumla, † 23 dec. 1830 i
Stockholm. Föräldrar:
hemmansägaren Olof Larsson och Elisabet
Månsdotter. — C. kom 1771 till Stockholm
och fick där anställning som
sidenvävaregesäll. Senare försörjde sig C.
under 19 år som skolmästare. Redan
från början av sin stockholmsvistelse
ägnade lian sig åt socialt hjälparbete
bland fattiga ocli sjuka, därtill
inspirerad av ett genom en stark religiös
känsla väckt samvete. Han förenade
med detta hjälparbete en religiös
själasörjargärning, som ban fortsatte
hela sitt liv. Hans från den gängse
kristendomsformen avvikande
åskådning drev honom att uppträda som
predikant, och han fick snart en stor
skara anhängare, som samlades till
privata uppbyggelsemöten. C. kom
därigenom att göra sig skyldig till
brott mot konventikelplakatet och
blev även vederbörligen varnad av
konsistoriets delegerade. Han
fortsatte emellertid allt ivrigare sin
predikoverksamhet, och hans anhängare,
Nya sekten, uppgingo enligt vissa
beräkningar 1782 till 4 000 personer.
Man skred emellertid till kraftigare
åtgärder mot C., nu under skydd av
ordningsstadgan, då "bullret" kring
den nya sekten växte och t. o. m.
urartade till oroligheter på gatorna.
Åren 1780 och 1781 satt C. jämte
några trogna korta perioder i arrest.
Han frigavs 1781 på order av Gustav
III, som därmed fick ett tillfälle att
dokumentera den "upplyste
monarkens" tolerans mot oliktänkande.
Främst synes man ha förebrått C. för
opposition mot kyrkan och det
officiella prästerskapet. Han anklagades
för att ha uppbränt inom kyrkan
allmänt aktade andaktsböcker och för
att lia smädat prästerna som
ickekristna och lögnare. Hans åskådning
denna tid är en avläggare av den
starkt kyrkofientliga radikala
pietis-men från seklets början. C:s läggning
för mystikens innerlighetsliv hade fört
honom till denna åskådning, som
hävdar, att varje människa blir
omedelbart delaktig av uppenbarelsen
genom det "inre gudomliga ljuset" och
att således kyrka, sakrament och
präster ej behövdes för
uppenbarelsens förmedling. Efter den klassiska
mystikens schema går de troendes liv
ut på ett allt fullkomligare
bortdöende från världen och det materiella och
ett uppstigande gradvis mot allt
högre andlighet och gudsnärhet till den
slutliga likheten med Gud själv. Klart
är, att C. med en sådan åskådning
stod i öppen strid med kyrkans
dogmer. Emellertid genomgick C. en kris
1783, som närmade honom till den
kyrkliga åskådningen, i det lian
därefter satte Kristi försoningsverk i
centrum och alltmer tycktes vilja
överskyla det, som skilde honom från
kyrkan. Han leddes in på dessa banor
genom studium av Arndt oeh
Tolsta-dius. Han fördjupade sig även i
studiet av Jakob Böhmes skrifter. Så
småningom avtog bråket kring Nya
sekten och även dess medl.-antal
minskades. En krets av trogna
samlades dock fortfarande kring C., bland
dem flera präster och många av
samtidens främsta personligheter. Vid
hovet hade lian mäktiga gynnare i
hertig Karl, som gav C. titeln
hovbibliotekarie, och i Reuterholm. Till
hans närmaste vänner hörde också
skalden J. G. Oxenstierna. Med
"vännerna" i Finland och i Sverige stod
C. i brevväxling. Ett flertal av lians
brev spriddes i avskrifter till de
trogna. — Gift 1789 med Maria
Loretta Ihre. E. B—n.
Collin, Axel Wilhelm,
skådespelare, teaterdirektör, f. 20 juli 1849 i
Stockholm, † 2 febr. 1922 i Lidingö.
Föräldrar: tekniske fabrikören
Gustaf Wilhelm C. och Fredrika
Christina Ekström. — Efter att ha
åtnjutit undervisning vid K. teaterns
elevskola 1868—70 kom C. ut i lands-
orten med Johan Fredrik Lundgréns
sällskap. Han debuterade på Södra
teatern 1874 som Axel Wapensköld
i J. Jolins "En komedi" och var
därefter engagerad hos Carl Otto
Lindmark 1874—75, vid Nya teatern i
Stockholm 1875—76, hos Frans
Ferdinand Novander 1876—77 samt åter
hos Lindmark 1877—78. Efter
engagemang vid Nya teatern i Göteborg 187S
—79 och hos Gustaf Key 1879—81
debuterade C. på K. stora teatern 1882
som Mercutio i Shr kespeares "Romeo
och Julia". Åren 1882—88 hade han
sin verksamhet förlagd till Nya
teatern i Stockholm. År 1889 bildade lian
eget sällskap och bereste därmed
landsorten ända till 1902. I
synnerhet under 1890-talet var sällskapet
ett av landets bästa.
Utomordentligt intresserad av sitt fack var C.
en nitisk instruktör, och han var
synnerligen omsorgsfull om repertoaren,
som bjöd på åtskilliga stora klassiska
dramer. Själv valde lian gärna de
stora kraft- och karaktärsrollerna:
shakespearerollerna Hamlet, Jago i
"Othello", Shylock i "Köpmannen i
Venedig" och Petruchio i "Så tuktas
en argbigga", titelrollen i Ibsens
"Byggmästare Solness" oeh Göran
Persson i Strindbergs "Erik XIV"; det
var onekligen myndighet över lians
uppträdande, men han slog gärna över
i det patetiska. Spelåret 1905—06 var
C. anställd som förste regissör vid
Stora teatern i Göteborg, men
därefter ägnade han sig uteslutande åt
uppläsarverksamhet. Han översatte
och bearbetade även ett flertal pjäser
samt skrev resebrev o. a. bidrag på
vers och prosa till tidskr. Han var
1908—16 v. ordf. i Sv. teaterförb. —
Gift 1) 1879 med skådespelerskan
Hélène Hellberg, f. Ejerton, † 1899;
2) 1906 med skådespelerskan Ella
Amalia Janzon. A. L.
Collin, Carl, språkman, lärare, se
s. 119.
Collin, Carl Martin,
affärsman, kommunalman, bibliofil, se s. 121.
Collin, Gabriel,
instrumentmakare, se s. 119.
Collin, Hans, rättslärd,
nationalekonom, se s. 120.
Collin, Johan Gabriel, läkare,
se s. 120.
Collin, Johannes, skulptör, se
s. 119.
Collin, Nils, präst, se s. 119.
Collin, Zacharias,
språkforskare, skolman, se s. 120.
Collin, släkt från Rydaholm i
Småland, vars äldste kände medl. är
Johannes Petri Kollinus (f. 1652, †
1726), som blev komminister i
Almesåkra i Småland. Namnet C. antogs av
hans son, kyrkoherden i Malmbäck i
Småland Johan Mathias C. (f. 1713,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
