Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlbergh, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahlbergh
169
Dahlbergh
inför kungen i Dalums kloster: isen
skulle bära. De undersökningar, som
under tiden på uppdrag av Wrangel
utförts mellan Nyborg och Korsör,
hade emellertid givit annat resultat,
och Wrangel liksom Ulfeld avrådde
bestämt från det riskabla företaget.
Då D. ånyo efter några timmar
kallades till kungen, vidhöll ban sin
mening, att isen var bärkraftig. Kungen
stärktes därigenom i sina planer. Med
D. som vägvisare överskredo Karl X
Gustav och kavalleriet 6 febr. Stora
Bält, och tre veckor senare slöts
freden i Boskilde. Den utslagsgivande
betydelse, som tillmätts D:s insatser
i dessa händelser, har bestritts.
Visserligen är det en överdrift att
framställa honom som kungens
rådgivare i egentlig mening, men den roll,
som han enligt traditionen spelat,
valutan tvivel avgörande. —- När
kungens avsikt att bryta Roskildefreden
tagit form, invigdes D. i planen oeh
sändes att avrita Köpenhamns
försvarsanordningar. D. tillrådde mot
Wrangels och de flesta generalernas
mening omedelbar stormning. Karl X
Gustav beslöt sig likväl för en
belägring, vilken påbörjades 11 aug. 1658.
Sedan Wrangel intagit Kronborg,
blev D. dess kommendant. Hans
försök att hindra den holländska
flottans genombrott i Öresund
misslyckades emellertid. Även i
stormningsförsöket mot Köpenhamn 11 febr.
1659 tog lian del och beordrades sedan
åter till Kronborg. Freden i
Köpenhamn 1660 hade till följd indragandet
av en mängd militära tjänster,
däribland D:s. Han umgicks en tid med
tanken att gå i främmande tjänst och
erhöll också ett anbud från — danske
kungen, vilket dock avslogs.
Förmyndarregeringen åstadkom emellertid
hans utnämning till överstelöjtnant
vid Södermanlands reg. Han adlades
1660. Följ. år fick han på tillskyndan
av Magnus Gabriel De la Gardie
privilegium på utgivandet av ett
planerat stort topografiskt arbete över
Sverige, illustrerat med kopparstick efter
teckningar, som D. utfört, en sv.
motsvarighet till de av familjen Merian
utgivna praktverken, särskilt
"Theat-rum europæum". Under resor i Sverige
på 1660-talet avtecknade D. märkliga
städer, slott, herrgårdar, kyrkor m. m.
Jämsides med denna bildserie hade
han redan under Karl X Gustavs
fälttåg lagt upp en samling
teckningar, som 1663 inlöstes av staten för att
användas som illustrationsmaterial
för en Karl X Gustavs historia. På
statens bekostnad reste D. 1667 via
Holland till Paris för att skaffa
kopparstickare för de planerade verken.
Bland gravörer, som lian anlitade,
voro Jean Lepautre, Adam Perelie och
Jean Marot. Då D. som
generalkvartermästare från 1674 helt togs i
anspråk för krigets uppgifter,
avstannade teckningsarbetet. Efter kriget
hade lian att organisera
fortifikationsstaten och att leda iståndsättandet
av-rikets många förfallna befästningar.
Först efter ett decennium kunde D.
åter gripa sig an med sin konstnärliga
uppgift. K. M:t beslöt 16S4 att självt
utge det topografiska verket. D. fick
till hjälp inkallade gravörer,
Padt-Brügge, Willem Swidde och Johan
van den Aveelen, och för
teckningsarbetet fann lian medhjälpare i
kaptenerna Schmoll, Gerdes och
Ehren-schantz samt löjtnanterna Läw och
Möller. Under 1660-talet hade
upp-salaprof. Johannes Loccenius varit
sysselsatt med en text till verket;
efter hans död gick uppdraget till
sekr. Clas Arrlienius-Örnhielm samt
prof. Petrus Lagerlöf i Uppsala och
prof. Olof Hermelin i Dorpat.
Planscherna utgåvos första gången 1716
— med sekr. Elias Brenner ocli van
den Aveelen som red. — under den
kända titeln "Suecia antiqua et
hodi-erna" och lia sedan utgivits i flera
uppl., senast med en utmärkt historik
av E. Vennberg 1920—24. Den
planerade texten har däremot aldrig
utkommit ; bevarade handskrifter lia
emellertid blivit av värde för sv.
ortshistoria. Sueciaverket är utan
jämförelse i sitt slag det mest
betydande, som någonsin utgivits i
Sverige. De mer än 350 avbildningarna
från Sverige och Finland tjänade,
för att nyttja D:s egna ord, till "att
illustrera fäderneslandet och visa,
att bortom bergen bor ock folk".
Bildernas trovärdighet har stundom
ifrågasatts. Vid en jämförelse mellan D:s
originalteckningar och förlagor visa
sig avvikelserna vanligen blott röra
staffage och vegetation. Många
gånger tog D. i patriotiskt nit med sådana
försköningar i byggnader och
trädgårdskonst, som voro planerade men
som sedermera på grund av den
ekonomiska åtstramningen aldrig kommo
till utförande. -— D:s teckningar till
Karl X Gustavs historia upptogos i
Samuel von Pufendorfs arbete, tryckt
i Nürnberg 1696. Av verkets 130
bilder äro 4S signerade av D., som även
ledde Olof Hoffmans arbete med
avmålande av stormaktstidens troféer,
fanor och standar. D. intar en
rangplats som tecknare; särskilt utmärkta
äro lians perspektiv ocli linjeföring,
och vid laveringen visar ban en god
uppfattning av skuggors oeh dagrars
valörer. —- Även som arkitekt fick D.
tillfälle att göra betydande insatser,
närmast med Andrea Palladio som
mönster. Under sina många resor runt
Sverige anlitades ban av de högadliga
godsherrar lian besökte, bl. a. vid
uppförandet av Gustaf Sparres
Sävstaholm ocli Gustaf Banérs Tuna. Han
utförde ritningarna till det Kaggska
gravkoret vid Floda kyrka och det
Soopska vid Askersunds landsförs:s
kyrka, bägge representativa prov på
den karolinska byggnadsstilen. Han
var jämväl arkitekt till den senare
kyrkans vackra torn ocli tak. Med
tillhjälp av Spililer ritade ocli
byggde D. 1685 sitt eget gravkor vid
Turinge kyrka. Sedan han 1687 blivit
landshövding i Jönköping,
uppgjorde-ban ritningar till stadens rådhus, till
skolhus, till det vackra v. kapellet på
slottsförs:s kyrkogård ocli till
Kristine kyrkas torn. D:s normalritningar
1687 till boställen för indelta arméns
befäl hade som förebild det enkla sv.
bondehemmet. Som framstående
stadsplanearkitekt dokumenterade sig D.
vid utarbetandet av Karlskrona
stadsplan; ban var självfallet även
verksam som kartograf, ocli lians förmåga
som ingenjör prövades bl. a. vid
anläggningen av ett gevärsfaktori i
Huskvarna, då det gällde att utnyttja
vattenfallen därstädes. —- Är 1669
hade D. ånyo fått en mer krävande
militär befattning:
kommendantska-pet i Malmö, varigenom lian fick hand
om befästningsarbetena i Skåne.
Sedan 1674 stod lian i spetsen för rikets
fortifikationsväsen och lyckades ge
sitt vapen en självständig och central
ställning trots vissa slitningar med
de civila råden i Krigskollegium, som
han var underställd. Under skånska
kriget föl jde lian nästan ständigt Karl
XI och användes i flera viktiga
uppdrag, främst som
generalkvartermästare i fält. I slaget vid Lund deltog D.
vid kungens sida med stor
utmärkelse, ledde sedan belägringen av
Kristianstad och var efter stadens
återtagande en tid dess kommendant. Det
rastlösa organisationsarbete, som
vidtog med freden, lade en väldig
arbetsbörda på honom. Som chef för
fortifikationen liade D. att ordna rikets
fasta försvar ocli att omorganisera
fortifikationsstaten. En rad
fästningar ny- eller ombyggdes. Till en början
tillämpade D. det s. k.
bastionsystemet, så som detta utformats av
Coe-lioorn i Holland ocli Vauban i
Frankrike, men så småningom övergick lian
till friare former, vilka sedermera på
kontinenten vidare utbildades till en
ny befästningsmetod efter det s. k.
kaponjärsystemet. De av D.
konstruerade och byggda, ännu bevarade
tornen Göta Lejon och Kronan i
Göteborg och donjonen Drottningskärs
kasteli vid Karlskrona lia i viss
mening tjänat som mönster för den
befästningskonst, som efter
napoleonti-den tillämpades i Europa. Det dahl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
