Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. d’Albedyhll, Charlotta - Dalberg, se även Dahlberg, Dahlbergh - Dalberg, Nils - Daldorf, ätt - Daldorff, Johan Valentin von - Dalén, se även Dahlén - Dalén, släkt - 1. Dalén, Albin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalberg
1SS
Dalén
Charlotta d’Albedyhll. Målning (detalj) av
C. P. von Breda 1785.
hon de amplaste lovord av både
Atterbom och andra fosforister. Diktverket
var dock i själva verket tämligen
obetydligt, och d’A. gjorde icke något
nytt försök i denna mytologiska
genre utan skrev i stället smärre
dikter i götisk och fosforistisk stil i bl. a.
Lunds weckoblad och Poetisk
kalender. — Gift 1795 med kammarherren
friherre Gustaf d’A. (d’A. 2). RA.
Dalberg, se även Dahlberg,
Dahl-bergh.
Dalberg, Nils, läkare, f. 1 april
173G i Linköping, † 3 jan. 1820 i
Stockholm. Föräldrar: borgaren och
skräddaråldermannen Erik D. oeli
Margareta Lundberg. — Sedan D.
1752 blivit student i Uppsala, fick
han liàg för naturvetenskaperna bl. a.
genom sin kondition hos Ostindiska
kompaniets dir. Claes Grill, som hade
stora naturaliesamlingar. Efter
studier under Linné, N. Rosén och S.
Aurivillius blev D. med. dr 1763. Han
var först fattigläkare i Stockholm,
därefter husläkare hos Carl von
Fersen och Axel von Fersen d. ä. och
slutligen från 1768 kronprins Gustavs
livmedikus. Bland hans värv i denna
befattning var bl. a. att
skyddskopp-ympa kronprinsen oeli hans gemål,
vilket han gjorde på eget ansvar 1769.
Följ. år åtföljde han kronprinsen på
en utlandsresa, varunder han ivrigt
studerade medicin, naturvetenskap,
fornkunskap och konst samt lade
grunden till sitt värdefulla bibi. År
1772 erbjöds han adelskap men avsade
sig detta; året därpå blev han
konungens förste livmedikus, vilken post
medförde säte oeli stämma i
Collegium medicum ss. dess v. president.
I), bidrog verksamt vid tillkomsten
av 1774 års förordning om
medicinalverket samt till inrättande av
barnbördshuset Pro Patria i huvudstaden.
År 1780 beordrades han att medfölja
konungen på resan till Spa och skildes
från befattningen med kronprinsens
vård. Han lämnade 1781 även posten
som livmedikus, blev i stället bergsråd
och fick behålla sina löneförmåner.
Först natten före konungens död
kallades han ånvo till dennes sjukbädd
"för att genom sin kännedom om
Konungens kropps beskaffenhet
möjligtvis utfinna något medel till lindring
i de tilltagande plågorna". Från
bergsrådsämbetet tog han 1816
avsked. Han blev 1773 led. av Vet. akad.,
vars preses han var 1777 oeli 1784.
1S11 hedersled, i Collegium medicum
samt var medl. av flera andra in- och
utländska lärda samfund. Patriotiska
sällskapet präglade en jeton över
honom 1809 och Vet. akad. en medalj
1816. — Sin dyrbara boksamling på
5 000 volymer oeli ett urval av sina
papper skänkte han 1818 till
Linköpings stiftsbibi.; kungsgården
Rådmansö, som lian mot ett ringa belopp
arrenderade, avstod han 1815 åt
sonen till en av sina vänner. Till Vet.
akad. skänkte lian sistn. år 3 000
riksdaler till en resestipendiefond. Efter
D. uppkallade Linné växtsläktet
Dal-bergia. D:s minnen av Gustav III
ut-gåvos 1930 (med inledning av J.
Almkvist). — Ogift. P. H. T.
Daldorf, ätt, härstammande från
riddaren Herman de Daldorp, som
under förra delen av 1300-talet ägde
gården Daldorf i Lütau skn i
Lauen-burg i Tyskland. Medl. av ätten
återfinnas senare i flera furstendömen i
n.-v. Tyskland. Till en holsteinsk gren
av ätten hörde generalen Johan
Valentin von Daldorff (se nedan).
Daldorff, Johan Valentin
von, militär, † 4 nov. 1715 vid
Stre-sowpåRügen. Föräldrar: Henning von
Daldorf till Flügge och Bujendorf på
Femern och Anna Steensen. ■— D. var
page vid furstbiskopliga hovet i Eutin
och 1690 adjutant vid bremiska
ka-vallerireg., blev löjtnant 1693 och
erhöll avsked ur sv. tjänst 1697 samt
blev generaladjutant och överste hos
hertig Fredrik IV av
Holstein-Gottorp. Sedan hertigen stupat,
återinträdde D. i sv. tjänst 1702 som
kammarjunkare hos Karl XII. Han blev
överste och chef för Upplands reg.
1705 och gav s. å. vid Warszawa prov
på sin okuvliga tapperhet, då lian
med ett 60-tal man framgångsrikt
höll en bro mot 5 000 fiender, tills
förstärkning anlände. Under striden
sårades lian svårt i huvudet och
underlivet. År 1706 blev lian chef för
Smålands kavallerireg., följde
konungen över Poltava till Turkiet samt
blev generallöjtnant 1710 och general
av kavalleriet 1713. Vid kalabaliken
i Bender förhöll han sig passiv, var
en tid fången men återförenades med
Nils Dalberg. Målning (detalj) av P. Krafft
d. y. (Stifts- oeli landsbiblioteket i Linköping).
Karl XII och följde efter denne till
Stralsund 1714. Där stupade han 1715
under en nattlig attack vid Stresow
mot furst Leopold av Anhalt-Dessau.
Utom för sin tapperhet var han känd
för sitt på grund av sårsviter vresiga
oeli obehärskade temperament. ■—
Gift omkr. 1700 med Kristine Dorotea
Rantzau. T. D.
Dalén, se även Dahlén.
Dalén, släkt, härstammande från
lantbrukaren Anders Johansson (f.
1834, † 1925) på Skräddaregården i
Stenstorps skn, Skarab. län. Han var
gift med Lovisa Gustafva
Andersdot-ter Dahlén. Bland makarnas barn,
som med förändrad stavning upptogo
moderns släktnamn, märkas
ögonläkaren Albin D. (D. 1), ingenjören
och uppfinnaren Gustaf D. (D. 2)
samt advokaten Hjalmar D. (f. 1875),
sedan 1905 delägare i advokatfirman
Lagercrantz & Dalén, Stockholm.
1. Dalén, Johan Albin,
ögonläkare, f. 23 juli 1S66 i Borgunda skn,
Skarab. län, † 25 juni 1940 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Anders Johansson och Lovisa Gustafva
Andersdotter Dahlén. — D. och hans
tre bröder sveko faderns
förhoppning, att någon av dem skulle överta
fädernegården, och alla fyra gingo
jämte sin syster studievägen. D. hade
en strävsam ungdom och försörjde sig
under skol- och studentåren på
lektioner. Han blev student i Skara 18S6,
fil. kand. (med matematik och botanik
som huvudämnen) ISSSoch med. kand.
1891 i Lund, med. lic. 1895 i
Stockholm och med. dr 1897 i Uppsala. Efter
två år som amanuens vid
Serafimer-lasarettets ögonklinik blev lian 1S97
docent i oftalmiatrik i Stockholm. År
1902 flyttades docenturen till Lund,
där D. 1906 blev e. o. prof. i
oftalmiatrik. År 1910 kallades lian till prof.
i oftalmiatrik vid Karol. inst. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
