Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Danckwardt, Peter von - 3. Danckwardt, Henrich - 4. Danckwardt, Magnus Georg - Danckwardt-Lillieström, ätt - 1. Danckwardt-Lillieström, Claes - 2. Danckwardt-Lillieström, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danckwardt
198
Danckwardt-Lillieström
med Magnus Stenbock förrättade
generalmönstring. Efter ett år i
Statskontoret utnämndes lian 1712 till
kammarråd. Efter Karl XII:s död
insattes D. i den kommission, som skulle
rannsaka och döma Görtz och hans
medhjälpare. Eedan tidigare, under
Kammarkollegiets tvist med Görtz
ang. mynttecknen, hade D. visat
sig som en av Görtz’ bittraste
motståndare, och inom kommissionen
yrkade lian med stor skärpa på en
fällande dom. År 1720 erhöll D.
landshövdings titel, och 1723 utnämndes
lian till landshövding i Kopparb. län.
Han synes emellertid icke ha funnit
sig väl tillrätta i Falun och sökte
vid olika tillfällen, ehuru förgäves,
förflyttning därifrån. — D. deltog i
samtliga riksdagar 1693—1731 och
var därunder bl. a. led. av sekreta
utskottet 1713—14, 1719, 1720 ocli
1723. — D. sökte och erhöll 1692
adelskap i samband med sitt äktenskap
med en adlig dam. År 1726 upphöjdes
han i friherrligt stånd. — Gift 1)
1693 med Anna Catharina
Gyllenadler, † 1710; 2) 1711 med Christina
Maria Gyllenanckar.
3. Danckwardt, H e nr i ch,
militär, f. troligen i början av 1670-talet,
halshuggen 16 sept. 1719 i Göteborg.
Föräldrar: v. presidenten i
Reduktionskollegium Henrik D. och Elisabet
Clcrck. Sonson till D. 1. — D. var nio
år page hos änkedrottning Hedvig
Eleonora och utnämndes 1697 till
fänrik vid Västgöta-Dals reg., där lian
tydligen vann förtroende hos dåv.
majoren friherre Hugo Hamilton. När
denne 1703 blev chef för det
nyupp-satta Smålands femmänningsreg.,
begärde och fick han D. som kapten och
kompanichef och utverkade sedermera
hans befordran till major 1711 och till
överstelöjtnant 1712. Hamiltons reg.,
som gjorde garnisonstjänst i
Stockholm och därför ej kommit i elden i
det stora krigets första skede,
flyttades efter Poltavaslaget till Malmö och
deltog i slaget vid Hälsingborg 1710,
där D. utmärkte sig. År 1712 följde
han sitt reg. till Göteborg och blev
1716 överste och kommendant i
Karlstens fästning i Marstrand. Då
Tordenskjöld i juli 1719 anföll
Marstrand, visade sig D. emellertid på
intet sätt vuxen sin uppgift, hade ej
besättningen i sin hand, begick flera
taktiska misstag i försvarets förspel
och blev i sin modlöshet ett lätt byte
för den skicklige ocli psykologiskt
skarpsynte Tordenskjolds hot och
övertalningar. Fastän fästningen var i
gott skick och kunde ställa upp 400
man mot fiendens 500, uppgav D. inför
angriparens påstådda överlägsenhet
inom få dagar sin ställning utan en
enda mans förlust och utan materiella
skador. Anklagelsen för förräderi
tillbakavisades, men D. dömdes likväl
för själva uppgivandet att mista liv,
ära och gods, och domen verkställdes
redan i sept. Hans officerskamrater
dömdes senare av generalkrigsrätten
till samma straff men benådades.. —
Gift med Judita Insenstierna. B. T.
4. Danckwardt, Magnus Georg,
ämbetsman, f. 5 juni 1788 på
Yxkullsund i Berga skn, Kronob. län,
† 8 nov. 1861 därstädes. Föräldrar:
lagmannen Magnus Gustaf D. och
friherrinnan Gustava Juliana
Gyllengranat. — D. blev student i Lund
1801, avlade teologiskex. s. å., juridisk
ex. 1802 och kansliex. 1804, blev
auskultant i Göta hovrätt 1804,
kanslist i Kammarexpeditionen 1810 och
protokollssekr. därstädes s. å. Han
avancerade till förste expeditionssekr.
vid Kammarexpeditionen 1816 och
förordnades att upprätthålla
befattningen ss. statssekr. vid
Kammarexpeditionen 1820 under några
månader och 1821 på obestämd tid. Han
utnämndes 1826 till statssekr. och
chef för Kammarexpeditionen. Två
ärenden av stor principiell betydelse,
nämligen stadgorna ang. skifte av jord
och hemmansklyvning, voro de
viktigaste i D:s ämbetsverksamhet. I st. f.
de gamla skiftesformerna storskifte
och enskifte infördes genom 1827 års
skiftesstadga, även kallad
"Danclc-wardtska stadgan", det s. k. laga
skiftet, som innebar oskiftade eller redan
skiftade men sammanblandade ägors
utbrytning i så stort sammanhang,
som deras beskaffenhet och
belägenhet medgåve utan att göra någon
delägare allvarligt avbräck.
Förordningen ang. hemmansklyvning ville
delvis underlätta klyvningarna och
fordrade ss. grundprincip endast, att
ett hushåll om tre arbetsföra personer
skulle kunna ha sin utkomst och
betala sina statliga och kommunala
avgifter av en gårds avkastning. Båda
stadgorna togo i hög grad hänsyn till
de olika orternas lokala förhållanden
och ville framför allt undgå att
uppställa alltför detaljerade regler;
deras grundprinciper ha i många
hänseenden varit bestämmande även för
den senare lagstiftningen. D.
bevistade riksdagarna 1815, 1823, 1828—30,
1834—35, 1840—41 och 1844—45. På
grund av dålig hälsa tog han 1838
avsked från statssekr.-befattningen och
tillbringade återstoden av sitt liv på
sitt gods i Småland. — Ogift.
Danckwardt-Lillieström, ätt, vars
äldste, med visshet kände stamfar
Mikael Danckwardt (f. 1566 i Lybeck,
† omkr. 1628) möjligen var son till
handelsmannen Henrik Danckwardt,
stamfar för de adliga ätterna
Danckwardt. Mikael Danckwardt begav sig
till Sverige och kom i smedslära i
öre-bro, där han senare blev borgare och
smidesmästare. En styvson till honom,
Johannes Nicodemi Åhus (f. 1597, †
1657), slutligen regeringspresident i
Pommern, adlades under namnet
Lil-lieström. Med samma namn adlades
1647 Mikael Danckwardts son Claes,
slutligen överkommendant över
befästningarna i Skåne (D. 1), som
omkr. 1653 ändrade namnet till
Danckwardt-Lillieström, sannolikt för att
skilja ätten från sin styvbrors ätt.
Han blev far till översten Jakob D.
(D. 2). Från dennes sonson,
kammarherren Johan Niklas D. (f. 1731,
† 1806), härstammar ättens ännu
fortlevande gren. Den sistnämndes
ättling i femte led, Carl-Gustaf D. (f.
1899), som innehar Solberga
fideikommiss i Sya skn, Östergötland, är
ättens nuv. huvudman.
1. Danckwardt-Lillieström, Claes
(Nikias), före adlandet Danckwardt,
militär, ämbetsman, f. 1613 i Örebro,
† 6 jan. 1681. Föräldrar: borgaren och
smidesmästaren Mikael Danckwardt
och Kerstin Jakobsdotter. — D. gick
i fält som menig vid mycket unga
är och ådagalade under 30-åriga
kriget sådana förtjänster, att han 1647
blev överste och samtidigt adlad. Han
nedlade ett nitiskt arbete för
värvning av soldater till de sv. arméerna
och utmärkte sig särskilt ss.
kommendant i Danziger Haupt 1656—59.
Han blev generalmajor av infanteriet
1658 och utnämndes till landshövding
i Kalmar län 1666, v. guvernör i
Skåne s. å., generallöjtnant 1667,
landshövding i Malmöh. län 1669,
överkommendant över befästningarna
i Skåne 1670 samt krigsråd 1675.
Genom köp och donationer erhöll D.
stora bruks- och jordegendomar i
Västmanland och Närke, främst
säterierna Frötuna och Oppboga. — Gift
1643 med Maria von Pfuel. R. A.
2. Danckwardt-Lillieström,
Jakob, militär, f. 1651, † 31 jan. 1725
på Frötuna i Götlunda skn, Örebro
län. Son till D. 1. — D. började sin
krigstjänst under Karl XI:s danska
krig ss. ryttare vid överste
Lind-hielms kavallerireg. men övergick
sedan till Livreg. till häst, med
vilket lian deltog i det stora nordiska
kriget, och i vilket han avancej-ade
till major 1706. Han sårades vid
Poltava och tillfångatogs vid
Perevolotj-na samt satt därefter i fångenskap i
Moskva till 1713, då han lyckades
rymma. Sedan han följ. år anlänt till
Stockholm, drog han åter ut i fält
och erhöll överstes titel 1719. Sina
sista år tillbringade han som
bruks-och godsägare i Närke och
Västmanland. — Gift 1682 med Magdalena
Christiernin. R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
