Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. de la Vallée, Jean - Delbanco, Mendel Elias - Deleen, Carl - Delin, Carl - Delldén, Carl Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Delbanco
246
Delidén
mark d. ä., "Sv. byggnadskonst 1530
—1760" (1904); A. Hahr, "Konst och
konstnärer vid M. G. De la Gardies
]lof’ (1905); R. Josephson,
"Stads-bvggnadskonst i Stockholm intill är
1800" (1918). Th. N.
Delbanco, M e n d e l E l i a s,
köpman, industriidkare, f. 8 eller 10 okt.
1780 i Hamburg, † 4 juli 1862 i
Göteborg. Föräldrar: bankiren Elias
Simon Del Banco och Jette Goldschmidt.
—• D., som tills, med en kusin hade
drivit manufakturaffär i Holstein,
flyttade 1809 till Göteborg, som
under kontinentalsystemets välde var
centrum för den engelska handeln på
kontinenten. Tills, med sin blivande
svåger Michel Leman grundade D.
grosshandelsfirman W. M. Leman &.
co., som huvudsakligen sysslade med
kolonial- och manufakturaffärer.
Under den stora ekonomiska krisen i
Göteborg efter Napoleons fall måste
1S15 bl. a. D:s firma likvidera.
Därefter vistades D. flera år i London och
Stockholm; han återvände 1821 till
Göteborg och köpte två år senare en
del av ett oljeslageri i Mölndal. Snart
utvidgade ban sitt engagemang, och
från 1851 innehade ban alla Mölndals
oljeslagerier, som 1861, året före D:s
död, svarade för omkring en tredjedel
av landets tillverkning i branschen.
D:s oljeslagerier, som ända till 1929
leddes av hans ättlingar, ombildades
1916 tills, med ett liknande företag i
Stockholm till Sv. oljeslageriab. med
säte i Göteborg. — Gift 1811 med
Elise (Ella) Leman.
Deleen, Carl Erik, före 1817
Delén, boktryckare, bokhandlare, f.
2 jan. 1767 i Stockholm, † 17 mars
1850 därstädes. Fosterföräldrar:
stadsadvokaten Benjamin D. och
Regina Varoit. Hans verkliga föräldrar
äro okända. — Efter fosterfaderns
död 1774 omhändertogs D. av
hovpredikant Biörck och sedan av prosten
Sandmark, Ekerö. Han inskrevs vid
Uppsala univ. 1782, avlade jur. ex.
där och blev auskultant i Svea hovrätt
1786. År 1796 lämnade lian
ämbetsmannabanan och etablerade sig som
bokhandlare i Stockholm. Hans
boklåda vid Stora Nygatan blev en
samlingspunkt för stadens förf. och
litteratörer. År 1809 lämnade han
bokhandeln lielt och hållet till sin kompanjon
G. A. Öberg. Under olika innehavare
men alltjämt under D:s namn drevs
denna bokhandel ända till 1895. År
1797 började D. ägna sig åt
bok-tryckarverksamheten, som därefter
blev hans huvudsysselsättning. Urspr,
arrenderade lian det Kumblinska
tryckeriet men köpte 1799 i
kompanjon-skap med konduktören, sedermera
prof. J. G. Forsgrén J. S.
Ekmanssons tryckeri. Forsgrén utgick ur
Carl Delin.
firman 1802, men D. fortsatte
rörelsen ända till 1846. Inom
boktryckar-vrket intog D. en aktad ställning och
får anses som sin tids förnämste
boktryckare både med hänsyn till hans
alsters goda och smakfulla
typografiska utförande och lians stora
litterära och särskilt språkliga intressen.
Hans intresse för korrekt språk tog
sig alltför ofta uttryck i en böjelse
att korrigera kundernas litterära
alster, vilket stötte många. D. var
boktryckare åt Sv. akad., Krigsvet. akad.
och Frimurarorden. Från det
förstnämnda uppdraget avskedades lian
emellertid 1829, då han kritiserat
språket i ett av Franzéns bidrag till
Handlingarna. Mot slutet av sitt liv
kom D. i mycket betryckta
ekonomiska omständigheter och fick
åtnjuta pension av allmänna medel. D.
sysselsatte sig flitigt med
skriftställarskap. Bl. a. utgav han lexikon över
engelska (1806—07), franska (1814—
19) och tyska (1836) språken. Han
var ivrig svedenborgare och har
översatt flera av Swedenborgs skrifter. —
Gift 1) 1794 med Johanna Maria
Smedberg, † 1824; 2) 1827 med Anna
Elisabeth Ekman. — Litt.: C. F.
Bernström, "C. E. D." (1898); A.
Holmberg, "C. D. Geniet-—hjälten —
martyren" (1923). C. B.
Delin, Carl, rättsvetenskapsman,
f. 15 april 1865 i Dädesjö skn, Kronob.
län, † 6 jan. 1934 i Stockholm.
Föräldrar: arrendatorn Peter Jonasson och
Johanna Johansdotter. — Efter
mo-genlietsex. i Växjö 1884 studerade D.
matematik i Lund, där lian blev fil.
kand. 1888, fil. lic. 1892 och fil. dr och
docent i matematik 1893 på avhandl.
"über zwei ebene Punktsysteme, die
algebraisch auf einander bezogen sind".
Efter ytterligare en matematisk
avhandl. tog han emellertid avsked från
docenturen 1900 och övergick till
juridiska studier. Redan 1902 blev lian
jur. kand. och 1905 docent i romersk
rätt vid Lunds univ. År 1907 blev lian
docent i samma ämne vid Stockholms
högskola och tillika förordnad att
förestå den nyinrättade professuren
i rättshistoria och romersk rätt, vars
ord. innehavare lian blev 1909. Han
blev 1918 jur. liedersdr vid Lunds
univ. —• D. utgör ett ex. på de i den
sv. juridikens annaler icke okända
men sällsynta fall, där en tidigare
djupgående matematisk skolning
utgjort bakgrunden för en juridisk
livsgärning. Hans juridiska
docentav-liandl., "Om det romerska
skiljeman-nainstitutets utveckling under den
för-justinianska rätten" (1905),erhöll
liöga vitsord från sakkunnigt håll. Av
hans senare produktion är särskilt
att märka den skarpsinniga och
uppslagsrika studien "Om blodshämnden
och götalagarnas straffbestämmelser
för enkelt viljadråp" (1926). — D:s
kritiska läggning inverkade i icke
ringa grad hämmande på hans
vetenskapliga gärning. Till gengäld var
lian en synnerligen boksynt man,
varom icke blott hans stora privatbibi.
utan även hans intresse för
utvecklingen av Stockholms högskolas
juridiska bibi., vars prefekt lian var
under många år, buro vittnesbörd. Hans
försynta personlighet och originella
tentamensförfarande gjorde honom till
en avhållen lärare. — Ogift. M. B. L.
Delidén, Carl Olof,
rättsvetenskapsman, f. 4 april 1800 i Arnäs
skn, Västernorrl. län, † 10 juni 1854 i
Uppsala. Föräldrar:
kontraktsprosten Olof D. och Margareta Gertrud
Genberg. — D. blev student 1816, fil.
mag. 1821. jur. utr. kand. 1822, jur.
utr. lic. 1825 och jur. utr. dr 1827,
allt vid Uppsala univ. Lärjunge till
filosofen N. F. Biberg, vars samlade
skrifter lian sedermera utgav, blev
D. 1822 docent i praktisk filosofi och
var 1827 och 1S28 uppförd på förslag
till professur i filosofi. Han hade
emellertid redan långt dessförinnan
övergått till juridiken, var 1827—44
adjunkt i sv. och romersk rätt vid
Uppsala univ. samt från 1844 prof. i
statsrätt, kyrkorätt, folkrätt och
krigslagfarenliet därstädes. Vid sidan
av sin lärarverksamhet beklädde han
åtskilliga domarförordnanden och
belönades med häradshövdings namn
1829. I sin mycket omfattande men
föga betydande vetenskapliga
produktion framträdde D. som en varm
anhängare av den historiska skolan oeli
ställde sig, utpräglat konservativ i
lynne och tänkesätt, starkt kritisk
mot tidens reformförslag på
lagstiftningens område. Däremot verkade han
för en reformering av undervisningen
inom sin fakultet. — Gift med Anna
Charlotta Drissel. Spr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
