Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Jakob - Ekman, Janne, affärsman, kommunalman, politiker, se s. 366 - Ekman, Joel, ämbetsman, finansman, se Gripenstierna - Ekman, Johan, affärsman, politiker, se s. 369 - Ekman, Johan Jacob, läkare, se s. 364 - Ekman, John - Ekman, John - Ekman, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekman
361
Ekmarck
<li gli et. -— I teologiska frågor kom E.
alltmer att inta en ställning, som
fjärmade honom från de tongivande
kretsarna inom Sv. missionsförb.
Detta gällde först niattvardsläran, där
han hävdadie en rent reformert
uppfattning ("Herrens måltid", 1882).
I fråga om det kristna dopet
förkastade han barndopet som obibliskt,
vilket väckte Waldenströms
opposition ("Dop- och pånyttfödelseläran",
1900). Mest uppmärksamhet och
anstöt väckte emellertid E. inom den
frikyrkliga världen med sin skrift
"Evangelii fullhet och de ändlösa
straffen" (1903). Han framhåller där,
att läran om eviga straff är
"oförnuftig och kränkande för de i
människans inre av Gud nedlagda
rättsbegreppen", och gör sig i stället till
förespråkare för åskådningen om
"alltings återställelse" eller allas
slutliga frälsning. Med anledning av
denna skrift utspann sig i början av
1904 en allvarlig lärostrid, som
slutade med att han senare på året
avgick som missionsföreståndare. S. å.
blev han verkst. dir. i Sv.
livförsäkringsbolaget, vars styr. han tillhörde
från 1893. — E. var också
väckelserörelsernas historieskrivare. Mest
känt är hans stora verk "Den inre
missionens historia från början af
18: de århundradet till närvarande
tid" (1—5, 1896—1902; ny uppl. 1921
—22), ett verk, som trots sina brister
är en värdefull källa för kännedomen
om de fria andliga rörelserna i vårt
land frän mitten av 1800-talet. E.
utgav även "Illustrerad
missionshistoria" (1—2, 1890—91). — Gift 1869
med Maria Louise Sjöström. — Litt.:
"Dr E. J. E." (1919). D. L.
Ekman, J änne, affärsman,
kommunalman, politiker, se s. 366.
Ekman, Joel, ämbetsman,
finansman, se Gripenstierna.
Ekman, Johan, affärsman,
politiker, se s. 369.
Ekman, Johan Jacob, läkare,
se s. 364.
Ekman, Jolin Ossian,
skådespelare, f. 15 nov. 1880 i Stockholm.
Föräldrar: maskinisten Erik Ossian E.
och Mathilda Alexandra Säf ström. —
E. ägnade sig först åt målning,
studerade tre år i Elin Svenssons
teaterskola i Stockholm och debuterade 1901
på Sv. teatern som Amandus i H.
Christiernssons "Ungdom". Tre år
senare startade han i Stockholm jämte
A. Ekerman försöksteatern Lilla
teatern, inrymd i konsertsalongen i
Folkets hus*. Därefter var E. 1905—11
engagerad vid skilda företag samt
1911—17 vid ab. Sv. biografteatern,
under vilka år han även uppträdde
hos bl. a. Skådebanan, E. Fröberg och
V. Sjöström. Efter att 1915—18 ha
varit knuten till Intima teatern i
Stockholm kom E. till
Lorensbergs-teatern i Göteborg (fr. o. m. 1934
Göteborgs stadsteater), som han sedan
dess tillhört med undantag för
engagemang vid Hälsingborgs
stadsteater 1925—28. —• Under sina turnéår
utförde E. bl. a. Jean i Strindbergs
"Fröken Julie", Jago i Shakespeares
"Othello" samt Göran Persson i
Strindbergs "Gustav Vasa" och "Erik
XIV". I Hälsingborg spelade han bl. a.
Niels Lykke i Ibsens "Fru Inger till
östråt" och Axel Oxenstierna i
Strindbergs "Christina", och i Göteborg har
han tolkat roller som Claudius i
Shakespeares "Hamlet", titelrollen i
Ibsens "Peer Gynt", titelrollen i
Strindbergs "Gustav Vasa", Gert i
Strindbergs "Mäster Olof", Petruchio
och Benedikt i
sliakespearekomedier-na "Så tuktas en argbigga" och
"Mycket väsen för ingenting" samt Alba
i Schillers "Don Carlos". — E:s konst
kännetecknas främst av starkt
temperament, flödande föredrag samt
djärv och bred karakterisering med
vilja till monumentalitet och
avståndstagande från ciselerat
detaljarbete. —- Gift 1) 1909 med
skådespelerskan Ella Widererantz, † 1917; 2)
1920—28 med Ingrid Olsson; 3) 1928
—39 med Blenda Berg; 4) 1940 med
Karin Hansson. A. L., S. T.
Ekman, John Valdemar,
industriman, f. 29 juli 1879 i Häggdångers
skn, Västernorrl. län. Föräldrar:
pastorn Robert E. och Hilda Fahlén. ■—
Efter utbildning i handelsskola och
utrikesstudier inom trävarubranschen
blev E. 1903 anställd i de båda stora
familjebolagen Wäija ab. och Dynäs
ab., för vilka han 1907 blev verkst.
dir. Under E:s ledning utvecklade sig
bolagen till två av
Ångermanälvs-områdets största industriföretag. De
omfatta sågverk, sulfatfabrik,
pappersbruk och papperssäcksfabrik vid
Väja samt sågverk vid Dynäs. Till-
John V. Ekman.
verkningen består av sågade trävaror,
sulfatcellulosa, kraftpapper, harts,
terpentin m. m. Sedan 1931 är E.
även verkst. dir. för Svanö ab. och
sedan 1929 ordf. i dess styr. Med ett
aktiekapital (1943) på 7,5 mill. kr.
tillverkar företaget sulfitcellulosa och
sulfitsprit vid Svanö bruk. — E. har
stora kulturella intressen. Han tog
initiativet till bildandet av en
bygg-nadskulturfören., som med framgång
verkat för en höjning av den tidigare
försummade byggnadsstandarden i
samhällena kring Angermanälvens
nedre lopp. E. är dessutom stor
konstsamlare och en framträdande
exponent för "norrlandspatriotismen".
Han är led. av Sv.
trävaruexport-förena centralstyr. sedan 1923 och
ord. led. av dess verkst. utskott sedan
1930, ord. led. av Sv.
träexportkon-ventionens förtroenderåd sedan dess
bildande 1940 och var styr.-led. i Sv.
cellulosafören. 1930—41. — Gift 1911
med Ulla Böving. S. E.
Ekman, Karl Johan, ämbetsman,
politiker, f. 11 april 1863 i Jönköping.
Föräldrar: hovrättsassessorn Carl
Olof E. och Augusta Sofia Meurling.
— Efter mogenhetsex. i Jönköping
1882 avlade E. hovrättsex. vid Lunds
univ. 1887 och blev efter fullgjord
tingstjänstgöring v. häradshövding
1890. Från 1892 tjänstgjorde han i
Göta hovrätt, där han 1898 blev
assessor och 1910—30 var hovrättsråd. E.,
som är varmt kyrkligt intresserad,
har som jurist deltagit i ett flertal
utredningar och kommittéarbeten i
ecklesiastika frågor, bl. a. rörande
prästerskapets löner,
pastoratsindelningen och kyrkofullmäktige samt
var 1910—35 led. av Sv. kyrkans
diakonistyr. Han tillhörde Första K.
1908—33 (högern) ocli kyrkomötet
1915—32. Han har även ägnat
musiken stort intresse och var 1917—18
ordf. i den av Diakonistyr. tillsatta
John O. Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
