Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Ekman, Walfrid - 17. Ekman, Wilhelm - Ekman, släkt - 1. Ekman, Otto Christian - 2. Ekman, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekman
371
Ekmarck
Washington dess Agassiz-medalj. —
Gift 1902 med sin kusin Ingeborg
Ekman. B. S., S. L.
17. Ekman, Peter Wilhelm.
skogs- och industriman, f. 24 dec. 1875
på Gustavsfors bruk, Älvsb. län. Bror
till E. 15. — E. blev student i Göteborg
1895 och var elev vid Skogsinst.
1896—-98. Han anställdes som extra
jägmästare i ö. distriktet 1899 och
tjänstgjorde som assistent i Kinda och
Stockholms revir 1900—01. E. har utövat
flerårig lärarverksamhet vid
Skogsinst., först som repetitör vid de
praktiska övningarna 1899—1901 och sedan
som extra lärare 1901—08. Samtidigt
hade han tillsyn över skogsskötseln
vid Lesjöfors bruk i Värmland 1898
—1908. Är 1904 gjorde han en
studieresa till Danmark, Tyskland, Österrike
och Schweiz med anslag av allmänna
medel och var föredragshållare vid
8:e internat, lantbrukskongressen i
Wien 1906. Han anställdes som
skogschef hos Korsnäs sågverks ab., Gävle,
1908 och var 1924—42 verkst. dir. för
detta bolag. År 1942 utsågs han till
chef för Statens
industrikommissions skogsindustriavd. År 1925 blev
han led. av Lantbruksakad. och 1933
av Ing. vet. akad., där han 1940 blev
hedersled. — E. har utgivit
"Redogörelse för skogsskötseln å
Lesjöfors bruk i Vermland 1813—1902"
(1903), "Illustrationer till
föreläsningar i skogsteknologi" (1906),
"Skogsteknisk handbok" (1908; 2:a
uppl.: "Handbok i skogsteknologi",
tills, med O. Eneroth, H. Hanngren
m. fi., 1922) och "Karta öfver
Sveriges allmänna skogar" (1908). E. är
bl. a. styr.-led. i Sveriges
skogsägare-förb., Sv. trävaruexportfören.,
Sveriges allm. exportfören. och Sv.
ar-betsgivarefören. Bland hans övriga
uppdrag märkas ordförandeskapen i
Gävleb. läns skogsvårdsstyr. och i
Handelskammaren i Gävle. — Gift
1905 med Martha Gerdts. P. O. W.
■Wilhelm Ekman.
Otto Christian Ekman, Silhuett (Kalmar
museum),
Ekman, släkt från Skåne. Släktens
äldste kände medl., kvartermästaren
vid Skånska ryttarne Nils E. (f. på
1600-talet), bodde vid Vomb, Malmöh.
län. Han blev farfars far till
provinsialläkaren och arkeologen Otto
Christian E. (E. 1). Yngst bland dennes
sexton barn var sonen i andra giftet,
ingenjören, uppfinnaren och
industriidkaren Carl E. (E. 2).
1. Ekman, Otto Christian,
läkare, arkeolog, f. 24 sept. 1791
i Malmö, † 5 aug. 1866 i Kalmar.
Föräldrar: tenngjutarmästaren
Magnus E. och Maria Catharina Lang. —
E. blev student i Lund 1810 och läste
först till präst men övergick snart
till medicinstudier. Han blev 1813
med. fil. kand., 1817 med. kand., 181S
med. lic., disputerade s. å. och blev
1819 med. dr, allt i Lund. År 1822
blev lian provinsialläkare på Öland,
1824 i Växjö distrikt och 1827 i
Kalmar distrikt samt slottsläkare i
Kalmar. — Vid sidan av sin arbetsfyllda
läkargärning beredde sig E. ett aktat
namn som arkeolog. Han förordnades
1832 av riksantikvarien att i Kalmar
län och på Öland ha uppsikt och vård
över alla slags forntida
minnesmärken. Hans samling av fornsaker och
mynt inlöstes av staten 1846 och 1853
och införlivades med Statens hist.
mus. Han har även förtjänsten av att
ha räddat Linnés anteckningar om
Nemesis divina från förskingring,
sedan de varit försvunna i över ett
halvsekel. — E. var medl. av talrika
arkeologiska sällskap och utgav flera
arbeten inom sina bägge
verksamhetsområden. — Gift 1) 1816 med
Petronella Malmgren, † 1837; 2) 1842
med Maria Lovisa Indebetou. P. H. T.
2. Ekman, Carl Daniel, ingenjör,
uppfinnare, industriidkare, f. 17 mars
1845 i Kalmar, † 3 nov. 1904 i
North-fleet vid Gravesend, England. Son till
E. 1 i hans andra gifte. — Efter
läroverksstudier i Kalmar var E. 1861—
64 apotekselev i Stockholm men slog
helt plötsligt om för att ägna sig åt
ingenjörsbanan och var elev vid
Teknologiska inst:s kemiska avd.
1865-—-68. Åren 1868—71 var han
verkmästare vid Liljeholmens vinfabrik,
sysslade samtidigt med egna experiment
— han fick 1868 och 1871 patent på
fotogenkokapparater — och utförde
en del arbeten bl. a. på uppdrag av
Vet. akad. E. blev 1871 kemist vid
Bergviks sågverks trämassefabrik i
Hälsingland och sedermera företagets
tekniske ledare. Han uppfann 1872 en
metod att framställa vedcellulosa
genom kokning under tryck av träflis
tills, med magnesiumbisulfitlösning.
Denna s. k. sulfitcellulosametod var
en förutsättning för
cellulosaindustrin, som skulle bli så betydelsefull
för Sveriges ekonomiska liv. Då gran
var sulfitcellulosans råmaterial,
medan tall främst kom till användning
vid sågverken, åstadkoms genom E:s
uppfinning en jämnare efterfrågan av
de båda träslagen. Såväl därigenom
som genom sulfitprocessens
utnyttjande av virke, som varit undertryckt
eller hinderligt för återväxten, bidrog
E. kanske mer än någon annan till
att mångdubbla den sv. skogens
värde. Sågverksrörelsens halvfabrikat
trädde kring sekelskiftet tillbaka för
massaindustrins produkter, som gått
mot allt högre förädling. För att
exploatera den nya uppfinningen
ombyggde E. 1874 Bergviks
trämassefabrik. Han lämnade 1879 Sverige och
sökte i utlandet få användning för sin
metod. Han anlade sulfitfabriker i
England, Frankrike och Italien,
vistades under en tid även i Sydamerika
för att pröva sulfitcellulosametoden
på tropiska växter. Från 1883 till sin
död var han ledare för The Ekman
pulp & paper co., sulfitfabrik med
pappersbruk i Northfleet vid Graves-
Carl Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
