Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliasson, Axel - Eliasson, Karl - Elin (Helena) - Elisabet - Eljas, Emil - Elkan, Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eliasson
390
Elkan
Karl Eliasson.
barnfester) och en fast organisation,
som möjliggjorde dess snabba
utveckling och stora popularitet. E. var även
v. ordf. och verkst. led. av Barnens
dags fören., ordf. i styr. för Barnens
ö, v. chef för Odd felloworden i
Sverige samt en av föreståndarna för
Mosaiska förs. i Stockholm. — Gift
1902 med Ester Sterner. R. A.
Eliasson, Karl Elis. industriman,
f. 8 dec. 1888 i Uppsala, † 10 aug.
1934 i Stockholm. Föräldrar:
köpmannen Nils Johan E. och Johanna
Lovisa Jansson. — E. blev 1905
kontorist i Stockholm hos textil- och
manufakturfirman Ivan öhlin, som
grundats 1872 av Alfred Collijn, blev
dir.-assistent där 1912 och var 1928—33
verkst. dir. för ab. Ivan öhlin i
Stockholm och för Öhlinkoncernen, som
utom nämnda bolag omfattade ab.
Gunnar Collijn, grundat av E., ab.
Elis Fischer, Konfektionsab. Salén
och Säters väveriab. Denna koncern,
ett av landets största
konfektionsindustriella företag, hade 1934 en
totalförsäljning av 21,5 mill. kr. och
1 400 anställda. Detta var i stor
utsträckning ett resultat av idéer, som
E. tillägnat sig under studier i
Förenta staterna 1916. Dels införde han
i sina verkstäder en viss form av
flytande tillverkning med långt gående
uppdelning av arbetsoperationerna,
och dels lanserade han (1924)
standardiserade kostymtyper i vissa
prisserier (Collijns etta o. s. v.). — Gift
1915 med Hedvig Elvira Swensson.
S. R.
Elin (Helena) av Skövde, Skara
stifts skyddshelgon, f. troligen i
början av 1100-talet i Götene nära
Skövde. — E:s festdag omtalas första
gången i biskop Brynjulf Algotssons
tiondestadga av 1281. Biskop
Brynjulf är sannolikt förf. även till den
"Legenda S. Helenae Schedviensis",
som utgör den egentliga källan till
E: s historia. Hon var enligt legenden
av förnäm börd och fick god
uppfostran. Hon bortgiftes med en högboren
man men blev tidigt änka. Efter
mannens död förde hon ett stilla och fromt
liv och visade stort kyrkligt intresse.
Så skall lion på egen bekostnad lia
låtit uppföra en betydande del av
Skövde kyrka. När E:s svärson, enligt
legenden svår hustruplågare,
mördades av sina trälar, anklagade den
dödes släktingar henne för att lia
anstiftat mordet. Hon begav sig då på
pilgrimsfärd till Jerusalem och andra
heliga platser. Vid hennes hemkomst
fortsatte emellertid släktkonflikten,
och E. mördades på väg till
invigningen av en kyrka i Götene. Efter hennes
död skedde många under, och påven
Alexander III uppges lia inskrivit
henne i helgonkatalogen på begäran
av ärkebiskop Stefan i Uppsala. Detta
torde i så fall ha skett i samband med
Stefans ämbetsinvigning 1164. —- E:s
namn är framför allt knutet till
Skövde kyrka, där hon fick sin grav, och
till S:ta Elins källa 2 km s. om
staden. Invid källan fanns ända till 1759
ett kapell, uppfört till hennes ära.
Spår av E.-kult finnas i alla sv. stift,
och under senare delen av medeltiden
räknades hon till rikets skyddshelgon.
Även i Äbo stift och på vissa orter i
Danmark tycks hon ha varit känd.
I Skara stift var 30 juli hennes
festdag; i övriga delar av Sverige firades
hon 31 juli. B. E.
Elisabet, prinsessa, hertiginna av
Mecklenburg, f. 4 april 1549 på
Kungsör, Västmanl. län, † 19 nov. 1597 på
Norrköpings hus, östergötl. län.
Föräldrar: konung Gustav I och
drottning Margareta Leijonhufvud. Om E: s
ätt se Vasaätten. — E. förlorade
redan vid två års ålder sin mor, och
till styvmodern, den unga Katarina
Stenbock, kom hon närmast att stå i
systerligt förhållande. Som syskonen
fick E. en vårdad uppfostran, och av
samtida har hon nämnts som en
strålande skönhet. Är 1562 trolovades hon
med den 25-årige hertig Kristofer av
Mecklenburg, som följ. år råkade i
långvarig polsk fångenskap. Genom
Johan III:s ingripande bröts
trolovningen 1571. E. fick äktenskapsanbud
från bl. a. Henrik av Valois,
sedermera Henrik III av Frankrike, och
hertig Kristofer förmäldes 1573 med
prinsessan Dorotea av Danmark, som
dock avled 1575. Föreningen mellan
E. och Kristofer förnyades, och deras
bröllop stod i all stillhet i Stockholm
7 maj 1581. Den 15 juli s. å. ägde
deras intåg rum i Wismar i
Mecklenburg. De bosatte sig i Gadebusch, där
de bl. a. ofta som gäst mottogo E:s
bror hertig Karl, sedermera Karl IX.
Hertig Kristofers hälsa hade länge
Prinsessan Elisabet. Gravstaty i domkyrkan
i Schwerin, Tyskland.
varit svag, och han avled 1592. I
äktenskapet föddes dottern Margareta
Elisabet. Med henne återvände E.
följ. år till Sverige, där hon av Karl
IX som förläning mottog bl. a.
Norrköpings hus. U. W.
Eljas, Emil, skolman, f. 21 okt.
1880 i Söderbärke skn, Kopparb. län.
Föräldrar: bergsmannen Daniel
Eliasson och Anna Brita Persson. — Efter
folkskollärarex. 1901 och
mogenliets-ex. 1905 samt lärartjänst i Falun blev
E. överlärare vid folkskolan i
Djursholm 1908. Ären 1927—30
tjänstgjorde han tidvis som vik.
folkskoleinspektör. Han blev ordf. i Sveriges
överlä-rareförb. 1930, led. av centralstyr. för
Sveriges allm. folkskollärarefören.
1931 samt ordf. där 1936. Han har
bl. a. varit led. av
granskningsnämnden för läroböcker i kristendom sedan
1927 och av allmänna lönenämnden
sedan 1937 samt varit sakkunnig i
1937 års folkskoleutredning. I
Djursholm har lian anlitats i flera
kommunala uppdrag. Är 1920 utgav lian
"Den grå gården", en samling
legender från "blåkullatiden" i Dalarna,
och 1922 läseboken "Ur religionens
värld". — Gift 1908 med Ingrid
Högberg. R. A.
Elkan, Sofia (Sophie),
författarinna, f. 3 jan. 1853 i Göteborg, † 5
april 1921 därstädes. Föräldrar:
handlanden Alexander Salomon och
Henriette Abrahamson. — E., som
beskrivit sina första litterära försök i "När
vi började" (1902), debuterade 1889
med novellsamlingen "Dur och moll",
som hon utgav under pseud. Rust
Roest (efter ett flamskt ordspråk,
som betyder "ro rostar"). I hennes
tidigare författarskap märkas vidare
romanerna "Rika flickor" (1893) och
"Säfve, Kurt & Co." (1894) samt
novellsamlingen "Skiftande
stämningar" (1896). Hennes litterära genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
