Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elmquist, Henning - Elmqvist, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elmqvist
396
Elmqvist
Henning Elmquist.
1895 samt i Lund fil. dr 1900. Efter
bibl.-tjänstgöring i Uppsala samt
kanslist- och notarietjänst vid
riksdagen och vid kyrkomötet antogs han
som amanuens i Kommerskollegium
1896 och blev där ledare för dess
ar-betsstatistiska avd. 1898, förste
aktuarie 1902 och byråchef 1908. Genom
medlemskap i
arbetsförmedlingskommittén för Stockholm 1902 och som
stadsfullmäktig därstädes 1906—10
förvärvade E. samtidigt kommunal
expertis. Led. i kommittéerna för lag
om medling i arbetstvister 1905 och
för Kommerskollegii omorganisation
190S—14 blev E. en förgrundsfigur i
det socialpolitiska utredningsarbete,
som både tidsläget och hans egen
äm-betsmannainsats bidragit att göra
aktuella. Krönet på denna E:s
tidigare karriär blev hans chefskap 1912
för den nyinrättade Socialstyr., där
ban 1914 blev generaldir. Han
kallades dock snart till andra framskjutna
uppgifter, som det första världskriget
aktualiserade. Som bisittare i Statens
livsmedelskommission 1914—17 ocli
framför allt som ordf. i
Folkhushåll-ningskommissionen 1916—20 fick E. i
största utsträckning organisera den
sv. krisbyråkratin liksom han
tidigare skapat den sociala. Tillika ordf.
i det nya Arbetsrådet 1919 blev E. den
nära nog självskrivne socialministern
i De Geers och von Sydows
fack-mannaregeringar 1920—21 för att
därefter, vid den senare ministärens
avgång, ryckas in på ett nytt
verksamhetsfält. E:s medverkan i vissa
kommittéer eller delegationer med
utrikespolitisk innebörd •—- för
deltagande i Parisutställningen 1900, för
skandinaviskt varuutbyte 1917—19,
för nordiskt och internat,
socialpolitiskt arbete 1919—20, för
sjöfartsavtal med Finland 1922 och avtal
rörande flyttlappar 1924 — meriterade
honom för envoyéposten i Helsingfors,
som han innehade 1921—25. Därefter
utnämnd till landshövding i Örebro
län 1925 och överståthållare 1928
återgick han till utredningsuppdrag,
som närmare anknöto till hans
tidigare bana; bl. a. var han medl. av ar-
betsfredsdelegationen 1926 ocli den
också politiskt betydelsefulla
sockerkommissionen s. å. Lika
grundläggande men än personligare blev E:s
delaktighet i en rad förlikningsaktioner
vid arbetstvister, genom vilka han
givit normerande impulser för den
sociala medlingsorganisationens hela
utveckling i Sverige. — E. säges som
ledare och ordf. i ovanlig grad ha
förenat fri överblick och detalj insikt,
sträng kontroll av underlydande
arbetsgrenar ocli beredvillighet att ge
sina medhjälpare fria händer, i den
mån de dugde till något. Vid
bedömningen av det kommissionsväsen, som
1914—18 växte» fram under E:s
ledning, får man erinra sig, att unga
oskolade krafter från verken då
plötsligt ställdes inför omfattande
praktiska åligganden, som under det
andra världskriget med vida större
erfarenhet besörjas av näringslivets män.
Personligen vitsordad för utpräglad
både social ocli nationell
ansvarskänsla, tog han i förtid, ej minst som
förlikningsman, ut sina krafter och
avled före uppnådd pensionsålder. E. var
också teoretiskt verksam genom
ar-betsstatistiska studier rörande
tobaks- och verkstadsindustrierna.
Jämte höga ordensutmärkelser, bl. a. stora
korset av Vasaorden (1932), erhöll
ban Illis quorum 1920. — Gift 1898
med Brita Matilda Boberg. Cgn.
Elmqvist, Carl Hugo Magnus,
skulptör, f. 13 okt. 1862 i Karlshamn,
† 24 febr. 1930 i Stockholm.
Föräldrar: snickaren Gustaf E. ocli Ida
Na-thalia. Hellström.— E. blev 14 år
gammal snickargesäll. För att utbilda sina
påtagliga konstnärliga anlag begav
lian sig till Stockholm och studerade
vid Tekn. skolan samt vid Konstakad.
(1S88—92), där han fick ett
stipendium, som satte honom i stånd att
företa en fyraårig studieresa till Frankrike
och Italien. Även sedermera vistades
lian mycket utomlands och var bl. a.
länge bosatt i Florens. — E:s första
självständiga arbete var "Våren" (en
pojke, som leker med en fjäril). I
"Ragnar Lodbrok i ormgropen" var
lian inne på den fornnordiska
motivkrets, som varit så kär för 1800-talets
konstnärer, men han övergav den snart
för ämnen, som lågo honom närmare
om hjärtat. "Fridlös" heter en
statyett av en gammal man, som rör sig
framåt med släpande gång och ena
armen lyftad som till försvar. Det är
Ahasverusmotivet i skulptural
utformning. Kainsmotivet liar E.
gestaltat i "Fågelfri" (brons, 1898). Men
ban vänder sig också gärna till
vardagslivet och barnets värld.
Marmorgruppen "Tro" framställer en
gammal kvinna, som lär sitt barnbarn att
bedja. "Gosse med bläckfisk" (1898)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
