Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emporagrius, Eric - Emund gamle - Emundsson, Erik, konung, se Erik Emundsson - Enander, Bo - Enander, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emund gamle
400
Enander
Erik Emporagrius. Målning (detalj) signerad
D. M. 1G91 (Skellefteå landskyrka).
1632, och sedan pä, drottning
Kristinas bekostnad vid utländska univ.
Han utnämndes till fysices prof. i
Uppsala 1637 och teol. prof.
därstädes 1641 samt blev överhovpredikant
1645, teol. dr 1648 och pastor
primarius i Stockholm 1649. Som led. av
kyrkolagskommittén framlade lian
1655 ett förslag, enligt vilket kyrkans
absoluta frihet hävdades. I början på
1660-talet var han invecklad i en
uppmärksammad teologisk strid med
biskopen i Strängnäs, Johannes Matthiæ,
vilken lian anklagade för
kalvinis-tiska tänkesätt. Striden avslutades
1664, då Johannes tvingades avsäga
sig sitt ämbete, varefter E. blev hans
efterträdare som biskop (s. å.). E., som
var strängt ortodox i sin uppfattning,
utgav flera skrifter, bl. a. "Methodus
Theologiæ" (1647) ocli "Oratio pro
reddita Pace" (1664) samt den
sensationella "Catechesens enfaldige
för-klarning" (1669), vars fastställande
av att hustrun borde räknas ss. det
förnämsta stycket bland mannens
lösören eller rörliga egendom, till den
grad upprörde Sveriges kvinnor, att
änkedrottning Hedvig Eleonora
ombesörjde, att skriften blev förbjuden.
—- Gift 1) med Sara Eriksdotter
Sim-telia; 2) 1648 med Elisabeth
Olive-■crantz, † 1652; 3) 1658 med Anna
Simonsdotter Depken.— E:s son
Gabriel E. (f. 1639, † 1690), adlades 166S
under namnet Lillieflyclit; lian slöt
själv sin ätt. E. A.
Emund gamle (Emund Slemme),
konung, † omkr. 1060. Föräldrar:
konung Olov Skötkonung och Edla,
en vendisk hövdingadotter, som förts
till Sverige som krigsfånge.—-E., som
uppfostrades utomlands hos moderns
släktingar, var halvbror till konung
Anund Jakob, som han (troligen 1047)
■efterträdde på tronen. Vid sin
tronbestigning undfick han dopet men
kom snart i tvist med kyrkans
målsmän, främst ärkebiskop Adalbert
i Bremen. E. skall nämligen lia
beskyddat en biskop Osmund och sökt
göra denne till ärkebiskop. De
nordiska länderna lydde i kyrkligt
avseende ännu under det nordtyska
ärkebiskopsstiftet. Då Adalbert insatte
Adalvard d. ä. som biskop i Skara,
vägrade E. att erkänna denne men
tvingades att ge vika. Möjligen kan
man spåra storpolitik bakom denna
tvist; det är bekant, att påven under
striden med de tyska kejsarna sökte
undergräva de kej sartrogna nordtyska
ärkebiskoparnas ställning och kanske
redan nu gjorde ansatser i denna
riktning. Man har antagit, att det är
denna kyrkliga schism, som givit E.
vedernamnet Slemme, vilket han bär
i en handskrift av den äldre
Västgötalagen. Där omtalas också en
gränsreglering med Danmark, genom
vilken Halland, Skåne och Blekinge
skildes från Sverige. Möjligen har
detta dock skett redan under hans
företrädares tid. E. var den sv.
forntidens siste konung; med honom
utslocknade den gamla kungaätten, och
med hans efterträdare, Stenkil,
börjar medeltiden. H. N.
Emundsson, Erik, konung, se
Erik Emundsson.
Enander, Bo Fredrik, historiker,
publicist, f. 26 juli 1904 i Stockholm.
Föräldrar: grosshandlaren Gusten E.
och Sigrid Pettersson. — E. avlade
studentex. i Södertälje 1924 och blev
vid Stockholms högskola fil. kand.
1926 och fil. lic. 1929. Ären 1926—29
och 1936—37 var han medl. av red.
för "Bonniers konversationslexikon",
och 1930—33 deltog lian i utgivandet
av "Svenska medeltidsregester". År
1933 utgav han "Västerbottens läns
hushållningssällskaps historia", ocli
året därpå inledde han en
uppmärksammad verksamhet som
utrikespolitisk medarb. i Radiotjänst (utrikes-
Johan Enander.
krönikor) och i tidskr. Nu, vars
huvudred. och utgivare han blev 1938.
Han har där med stor intensitet
företrätt en konsekvent nordisk och
demokratisk syn på den politiska
utvecklingen före och under andra
världskriget. Hans mest kända arbete i
bokform är "Kampen om kolonierna"
("Vår egen tids historia" 2, 1934). —
Gift 1930 med Inga Elfström. R. A.
Enander, Sven Johan, präst,
botanist, f. 29 dec. 1847 i Torsås skn,
Kalmar län, † 16 dec. 1928 i
Victoria, Brittiska Columbia, Kanada.
Föräldrar: bonden Andreas Jonsson och
Anna Maria Olsdotter. — E. blev
student i Kalmar 1871, studerade
teologi vid Uppsala univ. och
prästvigdes 1883. Från sistn. år innehade
han olika prästerliga förordnanden
inom Härnösands stift, utnämndes
1889 till kyrkoherde i Lillhärdal,
Härjedalen, och tillträdde 1892 sitt
pastorat. Han var led. av Andra K. 1903
—08 och arbetade där bl. a. för
järnvägens framdragande till Sveg. —
Sin stora berömmelse vann E. som
botanist. Han utförde sedan 1884
omfattande undersökningar över det
svårbestämbara pilsläktet (Salix) ocli
blev en mycket framstående kännare
av detsamma. För dess utforskande
gjorde lian herbariestudier i många
europeiska länder och företog från
1901 talrika och vidsträckta resor
runt n. halvklotet, ofta under mödor
och besvärligheter och mer än en gång
under livsfara. Han reste i
Skandinavien ocli upprepade gånger till
Ryssland, Sibirien och Nordamerika, bi. a.
Alaska, och besökte Novaja Zemlja,
Kina, Japan, Grönland m. m. Från
dessa färder medförde han talrika
pilarter till odling i Lillhärdal, ocli han
skänkte stora summor för
odlingsförsök, främst av Salix-arter, i
Ber-gianska trädgården i Stockholm ocli
Uppsala botaniska trädgård. E. utgav
Bo Enander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
