Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Essen, Fredrik Ulrik von - 2. Essen, Hans-Henrik von - 3. Essen, Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Essen
459
von Essen
Fredrik Ulrik von Essen. Målning (detalj)
av J. H. Scheffel 1740.
kronprinsen, sedermera konung
Gustav III. E. bevistade 1755—56 sin
första riksdag och kom senare att
räknas som en av mössornas mest
betydande krafter. Vid riksdagen 1765
—66 invaldes han i sekreta utskottet
och bankodeputationen. Han
uppmärksammades särskilt för sin
skarpa kritik mot växelkontoret, och hans
finansiella begåvning togs i anspråk
av mösspartiet för utarbetande av
dess stora finansplan. I
tryckfrihetsfrågan hörde han till den minoritet,
som motarbetade Chydenius’ vid sistn.
riksdag framlagda förslag. På sin
egendom Kavlås gjorde han sig känd
som en driftig lanthushållare och
anlade där bl. a. ett manufakturverk
och ett alunverk. Vid riksdagen 1771
—72 var E. en av de tre ledande
mössor, som överlade med konungen om
den s. k. kompositionen, och han
var samtidigt led. av sekreta
utskottet. Som partiman deltog han i
undersökningen om statskuppsplaner i
juli 1772 men stödde senare vid
upprepade tillfällen konungens politik,
bl. a. vid riksdagen 1778—79. E. torde
kunna räknas som en av de mest
gedigna personligheterna inom
frihetstidens partiliv. — Gift 1750 med
friherrinnan Anna Charlotta Krunse af
Verchou. U. W.
2. Essen, H ans-E enrik von,
greve, arméofficer, ämbetsman, f. 26
sept. 1755 på Kavlås i Hömbs skn,
Skarab. län, † 28 juli 1824 i
Uddevalla. Son till E. 1. — E. studerade
i Uppsala och Göttingen, blev 1768
utnämnd till fanjunkare vid Mörnerska
husarerna och avancerade efter en
snabb militär karriär 1792 till överste
och chef för Lätta dragonerna. Han
blev generalmajor 1795, var 1795—
97 överståthållare i Stockholm och
utnämndes 1800 till generalguvernör i
sv. Pommern. Denna post kom han
att bekläda under en ur politisk
synpunkt ytterst kritisk tid. Hans insats
där har med utgångspunkt från
omdömen av Gustaf Mauritz Armfelt,
som 1807 jämte E. förde befälet i
Pommern mot fransmännen, gjorts
till föremål för starkt kritisk
bedömning. Fransmännen fördrevos
visserligen vid detta tillfälle, men oenighet
uppstod mellan de sv. befälhavarna,
och E. tvingades ingå stillestånd,
varefter Gustav IV Adolf entledigade
honom från befälsposten och
guvernörsämbetet. Efter revolutionen i mars
1809 inkallades E. i konseljen men
kvarstod blott till sept.; han
upphöjdes s. å. i grevligt stånd. En
viktig diplomatisk mission, som stod
i direkt samband med hans tidigare
post som guvernör i Pommern,
anförtroddes honom därefter. Han
av-slöt nämligen 6 jan. 1810 i Paris det
fördrag, varigenom Sverige återfick
denna provins. Följ. år utnämndes E.
till fältmarskalk, och under kriget
mot Norge 1814 var han chef för den
där opererande andra armékåren.
Detta uppdrag ledde över till E:s
sista betydande ämbetsmannauppgift,
riksståthållarskapet i Norge
1814—-16. Som riksståthållare lyckades han
icke i någon större utsträckning vinna
kontakt med norrmännen, troligen på
grund av sitt otillgängliga och
högdragna sätt. Han kom nu ånyo in på
hovmannabanan, där han i sin
ungdom gjort en rask karriär. Redan 1777
hade han utsetts till hovstallmästare
och 1796 upphöjts till tf.
riksstallmästare. År 1810 blev han tf.
riksmarskalk oeh 1816 riksmarskalk. Han blev
serafimerriddare 1794. — E. stod högt
i gunst hos Gustav III, åtföljde
honom på många resor och var
mordnatten 1792 i hans sällskap. Samtidens
omdömen om E. voro ytterst
skiftande; man har dock anledning anta,
Hans-Henrik von Essen. Målning (detalj)
av P. Krafft d. y. 1825 (Livregementet till
häst, Stockholm).
Fredrik von Essen.
att åtskilliga anklagelser härstamma
från kretsen kring Armfelt. — E. var
en redbar ämbetsman med stora
representativa egenskaper, men han
saknade initiativkraft och vilja att ta
ansvar. — Gift 1) 1788 med
friherrinnan Charlotta Eleonora De Geer af
Leufsta, † 1791; 2) 1802 med
friherrinnan Hedvig Eleonora Charlotta
von Krassow. U. W.
3. Essen, Fredrik von,
friherre, politiker, ämbetsman, f. 30 juli
1831 på Kavlås, Hömbs skn, Skarab.
län, † 3 okt. 1921 i Stockholm.
Föräldrar: friherre Fredrik Ulrik von E.
och Anna Sophie Gyllenhaal. — E.
blev 1850 underlöjtnant vid Livreg:s
husarkår. Efter att 1855 ha
genomgått den franska kavalleriskolan i
Saumur blev han 1857 löjtnant och
utnämndes följ. år till
ordonnansofficer hos kronprinsen, sedermera
Karl XV. År 1863 blev han
kammarherre hos drottning Lovisa, och efter
avsked ur militärtjänsten s. å. var
han till 1904 disponent för Salsta
och Vattholma egendomar i
Uppland. Redan 1867 lämnade E. för
en lång tid den aktiva hovtjänsten
och ägnade sig helt åt det offentliga
livet, vilket ledde till en rad
förtroendeuppdrag, bl. a. ledamotskap i
Första K. 1866—74 och 1876—1906.
E. representerade där till en början
Skånska partiet, som stod
Lantmannapartiet nära, blev som utpräglad
protektionist finansminister i Bildts
ministär 6 febr. 1888 och kvarstod på
denna post i Åkerhielms och senare
Boströms ministärer fram till 1894.
Han var ordf. i Skarab. läns
landsting 1885—86. Ären 1894—1911 var
han riksmarskalk. Han blev led. av
Lantbruksakad. 1879, hedersled, där
1891 och serafimerriddare 1895. Åren
1899—1908 var han ordf. i
Riddarhusdirektionen. — Utmärkande för E.
var hans koncilianta natur och älsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
