Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleming, Hans - Fleming, ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fleming
527
Fleming
väl känd. År 1590 fick han ledningen
vid Vadstena, där vallarna höjdes och
förbättrades, västpartiet med
trapp-torn fullbordades (1596) och
yttertaket uppbyggdes efter en brand 1598
i ny, enhetlig form (1602—05). De
båda praktgavlarna uppfördes efter
F:s utkast, den konstnärligt
förnämare östra 1605, den västra 1620.
De ansluta sig i allmänna drag till
den nederländska renässansen, vilket
även gäller de mjukt tecknade och i
hållningen ädla figurskulpturerna;
kompositionen är som helhet ovanligt
lugn och fint avvägd. I Vadstena
ledde F. även arbeten vid hospitalet
och klosterkyrkan samt gav ritning
till hertig Magnus gravmonument i
den senare (påbörjat 1595). Liknande
uppgifter löste han i Sturegraven
(omkr. 1592) i Mörkö kyrka i
Södermanland och i vården över Karl IX
och hans gemåler (omkr. 1600) i
Strängnäs domkyrka; även
monumenten över Erie Ulfsparre och hans
gemål, över Ebba Vasa, båda i
Linköpings domkyrka, samt familjen
Ry-nings gravsten (troligen omkr. 1613
—20) i Stockholms Storkyrka anses
återgå på F:s utkast. Monumentet
över Måns Eriksson Ulfsparre och
hans maka (omkr. 1600) i Kärda
kyrka, Jönköp. län, betraktas som
egenhändigt arbete av F. —- Alltifrån
1600-talets början utnyttjades F.
främst för fortifikatoriska uppgifter.
År 1601 torde lian lia flyttat från
Vadstena till Jönköping, där lian till
1617 ledde befästningsarbetena på
slottet och 1613 lämnade ritning till
den nya staden, sedan den gamla 1612
nedbränts. År 1603 utstakade han
även det hisingska Göteborg, som till
1607 och 1610—11 uppfördes under
hans ledning. År 1605 fick F. fullmakt
som överbyggmästare för Vadstena
och Jönköping samt Älvsborg,
Gullberg och Nylöse vid Göta älvs nedre
lopp. Hans uppgift var på nästan alla
dessa ställen främst av
fortifikato-risk art. En blandning av fästning
och slott var det 1613—18 uppförda
rikt tornförsedda, av ett
stjärnfor-migt bastionssystem omgivna
Johannisberg n. om Norrköping. Möjligen
liar han även uppfört delar av
Visingsborg (västlängan), Brahekyrkan
på Visingsö samt omkr. 1620
medverkat vid planeringen av Tyresö i
Södertörn (östpartiet). Från 1617 var
lian bosatt i Kalmar och ledde
befästningsarbetena både där och vid
Borgholm. Han deltog även i
uppförandet av Stockholms slotts
kanslihusflygel (1619—21) och för Vaxholm
högg han en portal. — Som
fästningsarkitekt tillämpade F. det nya
nederländska fortifikationssystemet
med mot artilleri motståndskraftiga
bastioner, från vilka kanonerna
lättare kunde manövreras än från de
tidigare brukade försvarstornen. Hans
skulpturstil, som utgår från den av
klassicismen opåverkade holländska
renässansen, är pregnant i
figurteckningen, livfull men tunn och precis i
de dekorativa elementen, där
vapensköldar, rullverk, kartusch- och
beslagsornament få en rik användning.
Större arbeten, ss. de vanligen som
tumbor utformade gravmonumenten,
gestaltas gärna arkitektoniskt, med
bl. a. smäckra, eleganta kolonnetter.
F:s arkitektur är främst holländsk
till sin karaktär, men genom
påverkan från Pahrarna får den en
klassicistisk anstrykning och visar en
böjelse för det monumentala och plastiskt
avrundade, som tydligast framträder
i arbetena på Vadstena slott, där
de tidigare relativt splittrade
byggnadspartierna samkomponerats till en
storslagen, samlad ocli festlig helhet.
—• F., som åtnjöt det största
förtroende i Sverige och erhöll flera
förläningar, bl. a. gårdarna Fagreslätt
i Rogberga skn ocli Jordanstorp i
Ljungarums skn, var en skicklig
administrativ förmåga ocli framstående
konstnär. Han omtalas som en man
med bildning, rättrådig och energisk
om än uppbrusande. —- Gift 1) med
Dortlii, sannolikt från utlandet, † i
Jönköping 1603; 2) med Ingeborg,
från Jönköping, som överlevde F. och
senare ingick äktenskap med Daniel
Petri. — Litt.: L. W:son Munthe,
"Kongl, fortifikationens historia" (1
—6, 1902—19); A. Lilienberg,
"Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs
mynningsområde"; S. Karling, "H.
F." (Tidskr. för konstvetenskap,
1937); S. Schéle, "H. F. eller Bernt
von Munster?" (Konsthist. tidskr.
1943). B. G. W—g.
Fleming, adliga, friherrliga och
grevliga ätter. Den urgamla
frälsesläkten F. härstammar troligen från
Flandern. En Claus F., som mellan
åren 1331 och 1354 omtalas i
handlingar ss. fogde i Barth i Pommern, var
möjligen far till släktens äldste med
säkerhet kände stamfar, riddaren
Peder F. († efter 1406), som nämnes
i handlingar i Danmark 1366; han
kom till Sverige med kung Erik
av Pommern. Peder F:s son, riddaren
Jens F. († 1395) blev stamfar till
ättens äldsta gren. Dennes yngre bror,
lagmannen i Finland Klaus F. († efter
1427)1, blev stamfar till de övriga i
Sverige levande grenarna och
farfars far till krigaren, riksrådet ocli
lagmannen Erik F. (F. 1).
Dennesyng-re son, hövitsmaimen Claes F. (F. 2),
upphöjdes 1569 i friherrligt stånd
under namnet F. till Vik (i Sjundeå
skn, Nylands län, Finland). Med hans
son, friherre Johan F. (f. 1578,
halshuggen 1599), utdog denna friherrliga
ättegren på svärdssidan. F. 2: s kusin,
häradshövdingen Lars F. (F. 3),
slutligen ståthållare på Reval och över
Estland, upphöjdes 1561 i
friherrligt stånd under namnet F. till
Nynäs (i Nousis skn, Åbo och
Björneborgs län, Finland). Denna ättegren
utgick på svärdssidan med hans son,
friherre Ivar F. till Nynäs (f. 1553,
† 1569). -— Ovann. lagmannen Klaus F.
var farfars farfar till ståthållaren på
Narva Herman F. († 1583). En
sonson till denne var krigaren och
assessorn i Krigskollegium Henrik F. (F.
4), som 1625 introducerades på
Riddarhuset i den forna riddarklassen;
den adliga ätten F. utgick 1825. F. 4
blev far till presidenten i
Bergskollegium riksrådet Erik F. (F. 6), 1654
upphöjd i friherrligt stånd F. a f L a i s
(i Livland). Denna friherrliga
ättegren utdog med F. 6:s sonsons son,
majoren friherre Fredrik Magnus F.
(f. 1719, † 1786). — En yngre son till
ovannämnde ståthållaren på Narva
Herman F., ståthållaren på Åbo slott
Lars F. († 1602), blev far till
riksrådet, amiralen och överståthållaren
Claes F. (F. 5). År 1651 upphöjdes
dennes barn i friherrligt stånd under
namnet F. afLiebelitz (skn med
samma namn i Kexholms n. län,
Finland). Bland dessa märkas
generalguvernören friherre Herman F. (F. 7),
riksrådet och hovrättspresidenten
friherre Lars F. (F. 8) ocli riksrådet,
diplomaten friherre Göran F. (F. 9).
F. 7:s äldste son var
riksskattmästaren friherre Claes F. (F. 10). Hans
änka och barn upphöjdes 1687 för
lians förtjänster i grevligt stånd;
den grevliga ätten F. utdog på
svärdssidan redan med F. 10 :s äldste son,
kammarherren greve Herman F. (f.
1676, † 1729). En yngre son till F. 7,
lagmannen friherre Herman F. (f.
1654, † 1718), blev far till a)
generalmajoren friherre Göran F. (f. 1687, †
1754), vars sonson, politikern ocli
hovmannen friherre Claes F. (F. 12), 1818
upphöjdes i grevligt stånd med
bibehållet namn; lian slöt själv sin
grevliga ätt; en annan sonson till
friherre Göran F. var generaladjutanten
friherre Gustaf Adolf F. (F. 13); b)
kammarherren friherre Lars F. (f.
1695, † 1748), stamfar för den nu
levande grenen av den friherrliga ätten
F. af Liebelitz; samt c) riksrådet
friherre Otto F. (F. 11). En sonsons
sonson till kammarherren friherre
Lars F., industrimannen och
politikern, fälttygmästaren friherre
Herman F. (F. 14), blev far till
konsthantverkaren och innehavaren av
ateljé Borgila i Stockholm friherre
Erik F. (F. 15).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
