- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
650

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färhm, Evert - Färla, släktnamn - (Färla), Åke - Förberg, släkt - Förberg, Elof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Färhm

650

Förberg

Färhm, Evert, figur- ocli
landskapsmålare, f. 10 juni 1901 i
Ons-lunda skn, Kristianst. län. Föräldrar:
dekorationsmålaren Johan F. och
Hilma Nilsson. — F. genomgick Tekn.
skolan i Ystad 1914—19, var elev vid
Althins målarskola i Stockholm 1920
—23 och studerade vid Konstakad.
1924—28. Han debuterade på Skånes
konstfören:s utställning 1932, tillhör
konstnärsgruppen "4 Målare" ocli
liar deltagit i flera
samlingsutställningar i Malmö, Hälsingborg,
Landskrona och Stockholm. I sistn. stad
utställde han separat 1941. — Det
är en övervägande lyrisk
stämningston över F:s skånska
landskapsbilder, t. ex. i "Romantisk marin" ocli
"Afton efter regn". Han befolkar
dem gärna med figurer men går inte
människorna inpå livet, vare sig ban
framställer dem som dominanter i
kompositionen, ss. i "Betliackare",
eller välver en väldig himmel över de
små jordkrypen, ss. i "Dagen kallar".
En tydlig strävan efter
monumentalitet gör sig gällande i somliga dukar,
men i allmänhet lyckas F. bättre med
saker av intimare karaktär i såväl
format som uppläggning. Där
kommer hans humor till sin rätt. Den kan
vara vek som i "Söndagsstassen" med
den lilla flickan på stubbåkern eller
bister som i "Tal för jubilaren" och
"I de saligas ängder". Hans måleri
visar en viss anslutning till äldre
skånsk konsttradition. F. liar även
utfört dekorativa
rumsutsmyckningar. — Ogift. ’ Th. N.

Färla, konventionellt släktnamn
för medeltida frälsesläkter och
frälsemän, som i vapnet förde två korslagda
färlor. Bland dessa märkes den redan
under Birger jarls tid verksamme,
som lärare för hans son Magnus
Ladulås kände Björn Næf, som var riddare
1276, riksråd 128S och levde ännu
1296. Något bevis för att, såsom länge
uppgivits i litteraturen, ärkebiskop
Olof Björnsson († 1332) varit lians
son eller frände, synes ej finnas.
Överhuvud är släktskapen mellan olika
personer med färlavapnet ännu föga
utredd. Vapnet fördes emellertid av
bl. a. domprosten i Linköping Johan
Karlsson († 1378), vilken 1356 och
1360 nämnes som konung Magnus
Erikssons kansler. Samma vapen
förde riddaren Johan Karlsson († 1457),
som var riksråd redan 1434 och
spelade en framträdande roll. Efter att

Elof Förberg.

ha varit Engelbrekts anhängare 1436
blev han snabbt Karl Knutssons
hand-gångne man, utsågs till
underhövits-man på Nyköpingshus s. å., var
hö-vitsman pä Åbo 1440 och på Tälje
1442. Han blev riddare 1441 och var
från åtminstone 1443 lagman i
Södermanland. De män, som senast förde de
två fällorna, voro riksråden, riddaren
Bengt Nilsson (levde ännu 1544), en
känd våldsman, samt hans son Åke
Bengtsson (se nedan). B. H—d.

(Färla), Åke Bengtsson, krigare,
riksråd, †9 dec. 1578. Föräldrar:
riksrådet Bengt Nilssoti och Bengta
Åkesdotter (Tott). — F. var 1558 student i
Bologna och senare en av Erik XIV:s
mest anlitade militära medhjälpare.
Han blev 1562 befälhavare i Pernau
och utnämndes 1563 till
överfältherre efter Mornay, intog Hapsal
men led sedan några allvarliga
motgångar och ersattes redan s. å. av
Henrik Klasson Horn. Följ. år reste
han över till Sverige och tjänstgjorde
som en av befälhavarna i kriget mot
Danmark (det nordiska sjuårskriget
1563—70). Han lyckades inta
Lyckeby i Blekinge 1564 och sändes
sedan mot Älvsborg ocli Bohus, vilken
senare fästning i början av 1565 stod
i centrum för konungens intresse. F.
misslyckades emellertid med
företaget, föll för tillfället i onåd och
fråntogs befälet. Mot slutet av året
placerades lian emellertid åter på en
viktig post, i det lian blev
kommendant på det nyss intagna Varberg.
Vid Karin Månsdotters kröning (juni

1568) blev ban av konungen slagen
till riddare. Omedelbart därefter
började hertigarnas uppror, och F. fick
konung Eriks order att bege sig till
Östergötland för att nedslå rörelsen.
Han kom emellertid för sent för att
kunna uträtta något ocli måste fly.
Möjligt är nog, att han avsiktligt
hållit sig undan. Under alla
omständigheter stod han senare väl till boks lios
Johan, blev anförtrodd Kalmar slott
och var medl. av riksrådet redan 1573.
— Litt.: E. Hildebrand, "Två svenska
frälsemäns syndaregister" (Hist.
tid-skr. 1894). H. N.

Förberg, släkt från Habo skn i
Skarab. län. Äldste kände stamfadern,
faktorismeden Johan F., levde vid
1700-talets mitt och hade sonen Olof
F., slutligen hovslagarmästare i
Jönköping (f. 1771, † 1834). En sonson
till honom var tandläkaren i
Stockholm Christian Olof Conrad F. (f.
1826, † 1887). Bland dennes söner
märkes tandläkaren Elof F. (se
nedan).

Förberg, Anders Elof Ehrenfrid,
tandläkare, f. 1 dec. 1851 i
Norrköping, † 10 maj 1923 i Stockholm.
Föräldrar: tandläkaren Christian Olof
Conrad F. och Fredrica Wilhelmina
Widegren. —- F. avlade tandläkarex.
i Stockholm 1875, blev dentariæ
chi-rurgiæ doctor i Philadelphia 1876,
innehade tandläkarpraktik i
Stockholm 1876—1904 och utnämndes till
hovtandläkare 1884. — F. deltog 1897
som sakkunnig i Karol. inst:s
kommitté vid uppgörande av förslag till
det planerade tandläkarinst:s
organisation. I fackpressen publicerade
ban ett femtiotal odontologiska
uppsatser, bl. a. rörande skolbarnens
tandvård samt födoämnenas och
vattnets inverkan på tänderna. — F. var
intresserad bibliofil ocli samlade
särskilt stockholmiana och linnéana samt
dessutom konst. Han tog initiativet
till bildandet (1917) av Sv.
Linné-sällskapet, som blev lians sista stora
livsintresse och där han var
skattmästare till sin död. Han organiserade
sällskapets inköp av Linné-minnen och
intresserade mecenater för
återställande av den linnéanska trädgården
(Hortus Upsaliensis) i dess
ursprungliga skick. — Gift 1) 1S81—89 med
Anna Berg; 2) 1891 med Eva Maria
Almgren. — Litt.: biografi av E.
Müller i Sv. Linné-sällsk:s årsskr.
1924. S. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/2/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free