Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllencreutz, Carl Gustaf - Gyllengranat, ätt - Gyllengranat, Carl August - Gyllengrip, Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllengranat
184
Gyllengrip
Carl Gustaf Gyllencreutz. Målning (detalj)
av okänd konstnär (Riddarhuset).
Då förmyndarstyrelsen för Karl XI
avsände greve O. W. von Königsmarck
på en ambassad till Frankrike 1665,
medföljde G. som sekr. Han blev 1674
häradshövding i Vallentuna och tre
andra härad i Uppland, vartill 16S1
kom även Värmdö skeppslag. -—- G.
framträdde tidigt med kritik mot
förmyndarstyrelsen. Han placerades
1674 i det gamla Reduktionskollegiet
som kommissarie, blev 1676 assessor
där samt efterträdde s. å. Melker
Falkenberg i den stora
undersökningskommission, som 1675 tillsatts för
granskning av förmyndarstyrelsens
förvaltning. Då Claes Fleming tidvis
var borta från huvudstaden, låg
kommissionens ledning i G:s händer.
Emellertid var G. långtifrån någon
servil kungatjänare; lian motsatte sig
1680 en utvidgning av reduktionen
ocli inlämnade vid riksdagen 1682 ett
memorial, som kraftigt framhävde
vådorna av ett kungligt envälde.
Aktstycket var emellertid hållet i
undersåtlig ton och åsamkade icke G. någon
mer långvarig onåd hos konungen. År
1692 utnämndes ban i varje fall till
lagman i Uppland. Under Karl XII:s
uppehåll i Turkiet tillhörde G.
oppositionen och framträdde ehuru under
försiktiga former på 1713 års riksdag.
Tills, med Per Ribbing utarbetade lian
1716 ett förslag till ny regeringsform,
vilket i något omarbetad form kom
att utgöra grunden för frihetstidens
författning. År 1719 avgick G. från
sitt lagmansämbete, varvid han erhöll
landshövdings titel. I kommissionen
över Görtz insattes lian men kom på
grund av ålder och sjukdom aldrig att
delta i dess sammanträden. — Gift
1685 med Elisabeth Prytz. H. X.
Gyllengranat, ätt, härstammande
från Gustaf Hansson (f. 1610, † 1676),
som först var musketerare vid Tyska
reg. och slutligen blev överstelöjtnant
vid artilleriet i Skåne, Halland och
Blekinge samt 1662 adlades med
namnet G. Hans sonson, generalmajoren
Gustaf G. (f. 1677, † 1749),
upphöjdes 1747 i friherrligt stånd. Dennes
yngste son, artillerikaptenen på
Gotland friherre Vilhelm Burchard G.
(f. 1724, † 1754), blev farfar till
amiralen och politikern friherre Carl
August G. (se nedan), med vilken
ätten utdog.
Gyllengranat, Carl August
Burchard, friherre, sjöofficer,
politiker, f. 7 aug. 1787 på Sveaborg i
Finland, † 22 maj 1864 i Paris.
Föräldrar: kaptenen friherre Arvid Gustaf
G. och Aurora Elisabeth Taube. — G.
blev kadett vid Karlberg 1800, deltog
i åtskilliga sjöexpeditioner och blev
underlöjtnant vid arméns flotta 1804.
År 1807 gick han i brittisk
örlogstjänst men återvände hem 1811, sedan
Sverige förklarat England krig. Han
deltog 1S13 i landstigningen på
Rü-gen. Under en expedition till
Västindien 1815 undersökte lian
möjligheten av en sv. koloni på Portorico och
uppgjorde förslag om
handelsförbindelser mellan Sverige och Västindien
med S:t Barthélemy som
nederlags-plats. År 1824 utnämnd till
kommendörkapten erhöll han 1825 befälet på
fore detta linjeskeppet Tapperheten,
som inköpts av handelshuset
Micliael-son och Benedicks i Stockholm för att
överlåtas på republiken Colombia, till
vilken sv. regeringen sökte sälja
flottans föråldrade krigsfartyg. Detta
var en mycket ömtålig affär, då
Colombia ännu inte var en erkänd stat
och befann sig i krig med det gamla
moderlandet Spanien. G. avseglade
till Sydamerika, men då svårigheter
uppstodo på bestämmelseorten vid
överlämnandet av fartyget, måste han
avgå till New York, där skeppet
försåldes på auktion. Han blev vid
hemkomsten invecklad i den process, som
följde på denna internationellt beryk-
tade "skeppshandel". — År 1832
föreläste G. i taktik och sjökrigshistoria i
Karlskrona, 1834 och 1836—38 var
lian eskaderchef på Östersjön och
Medelhavet, 1843 befordrades han till
konteramiral, och 1844 blev han
statsråd och chef för Sjöförsvarsdep.; från
denna post erhöll han avsked 1848.
Han var 1848—51 befälhavande
amiral i Karlskrona samt utnämndes
1854 till viceamiral och 1858 till
amiral med avsked 1860. — G. var en
framsynt man. Under 1830-talet
hävdade G. behovet av en stark linjeflotta,
jämbördig med den ryska, och
underkände båtsmanshållet för flottans
bemanning ("Tankar om Skandinaviens
sjöförsvar" i Tidskrift i
sjöväsendet, 1, 1836). Redan innan de stora
sjömakterna börjat använda ångan
som drivkraft på krigsskepp, förutsåg
han dess betydelse. På riksdagen 1847
—48 framlade han en plan, att
sjöförsvaret till övervägande del skulle
bestridas av ångfartyg. Den ansågs
dock alltför radikal och förkastades.
G. utgav "Sjökrigshistorien i
sammandrag" (1837) och "Sveriges
sjökrigshistoria i sammandrag" (1848),
vilka länge nyttjades vid
undervisningen i flottans officerskår. Han blev
led. av örlogsmannasällskapet 1819
och av Krigsvet. akad. 1838. — Gift
1811 med Susanna Finnis från
England. F. M.
Gyllengrip, Gabriel
Gabrielsson, friherre, ämbetsman, f. 14 dec.
1687, † 3 aug. 1753 i Umeå.
Föräldrar: v. landshövdingen i Kalmar län
och på Öland Gabriel Gabrielsson G.
och friherrinnan Jeanna Hamilton af
Hageby. Om G:s ätt se Stråle. —
G. studerade 1703—08 vid Uppsala
univ., varefter lian inträdde på
ämbetsmannabanan. Han tjänstgjorde
1708—15 i de olika expeditionerna
inom Kansliet och anställdes 1716
som sekr. hos arvprinsen av
Hessen-Kassel, sedermera konung Fredrik I.
År 1718 förordnades G. till assessor
vid Svea hovrätt ocli blev två år
senare kommerseråd. Han togs därigenom
i anspråk för det arbetsfält, där han
skulle göra sin egentliga insats i
rikets tjänst, det sv. näringslivets
förkovran. G. fick tillfälle till
självständigt arbete på detta område, då han
1733 blev landshövding i Västerb. län,
som på den tiden omfattade även det
nuv. Norrb. län. I denna ställning
framträdde G. som en av de främsta
bland dem, som under den tidigare
frihetstiden med sällspord optimism
arbetade för landets ekonomiska
utveckling. Hans ärliga strävan att
befrämja sågverks- och bergsindustrin
inom sitt län förtjänar ett
erkännande, fastän lian liksom flera av sina
samtida ej såg några ekonomiska
Carl August Gyllengranat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
