Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herdenberg, Sven - Hergin, Hans - Herbert Nilsson, Nils, botanist, se Nilsson - Herlenius, släkt - 1. Herlenius, Jonas - 2. Herlenius, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hergin
422
Herlenius
gog. —- Gift 1937 med Carin
Ingeborg Block. G. T.
Hergin (fore 1944 Håkanson),
Hans Håkan Enoch, författare, f. 2
juli 1910 i Döderhults skn, Kalmar
län. Föräldrar: lägenhetsägaren
Alfred H. ocli Selma Maria Samuelsson.
— Efter avslutad folkskola var H.
stenhuggare vid småländska kusten.
Han var 1931—44 medarb. i tidn.
östra Småland, varefter han övergått
till att helt ägna sig åt skönlitterärt
författarskap. Under 1930-talet
utgav han tre romaner med motiv bl. a.
från småländsk stenhuggarmiljö,
ytterligare belyst i romanen "Berg —
öppna dig" (1944). Av hans senare
verk utgöra "Henne fick jag aldrig
möta" (1940; på danska 1945),
"Henri!" (1942; pä danska 1943) och "När
natten är slut" (1943; på danska 1944
och på holländska 1945)
äktenskaps-och kärlekshistorier, skildrade med
artistisk drivenhet och fin psykologi.
-— Gift 1938 med Hanna Ingrid Stina
Ericsson. T. D.
Heribert Nilsson, Nils, botanist,
se Nilsson.
Herlenius, släkt, vars äldste kände
stamfar Brynolph levde i början av
1600-talet och blev far till
komministern i Lekåsa i Västergötland Petrus
Brynolphi († 1679). Dennes son,
komministern i Herrljunga i
Västergötland Brynolph († 1726), antog
släktnamnet H. Hans sonsons sonson,
bruksdisponenten Jonas H. (H. 1), blev far
till bruksdisponenten August H. (H.
2) och lektorn i kristendom i Falun
Emil H. (f. 1867, † 1944), som
publicerat arbeten om sekterismen i
Sverige.
1. Herlenius, Jonas,
bruksdisponent, f. 7 febr. 1821 i Väse skn, Värml.
län, † 23 mars 1907 i Göteborg.
Föräldrar: fältsekreteraren Johan
Henrik H. och Margareta Elisabeth (Greta
Lisa) Ferner. — Upplärd av olika
bruksförvaltare under det stora Udde-
Jonas Herlenius.
holmsbolaget i Värmland var H.
lokalchef för det bolaget tillhöriga
bruket Krontorp och 1851—56 kamrerare
vid Värmlands hypoteksfören. År
1856 kallades han till disponent vid
Edsvalla bruk och 1864 till Storfors,
Nykroppa och Bjurbäckens
brukskomplex i ö. Värmland, med vars
dåtida både ägare och ledare han var
befryndad. Av gammalt en
familjebesittning inom olika släkter övergick
Storfors bruk, i samband med H:s
övertagande av ledningen, till ett ab.,
i vars tjänst han stannade till 1893,
varefter han slog sig ned i Göteborg.
Under H:s ledning övergick bolaget
från vitt spridd smådrift vid ett
flertal inbördes likartade anläggningar
till koncentrerad och specialiserad
rörelse på ett fåtal platser, där
produktionen både kvantitativt och
kvalitativt kunde stegras, samtidigt med att
krafttekniken utvecklades. Vid
Nykroppa anlades i tur och ordning under
H:s trettio år, alltefter
uppfinningarnas spridning, lancashire-,
bessemer-och martinsmiden och vid Storfors ett
högt utvecklat rörverk, medan
Bjur-bäcksbruket, som blott nått fram till
lancashiremetoden, avvecklades. H: s
kraftfulla regim utmärktes lika
typiskt av en rad gruvinköp,
damm-och kanalsystem för kraftförsörjning
samt järnvägsbyggen i ö. Värmland,
delvis under skarp konkurrens men
också i någon gemenskap med
grann-företag. Det var en etappvis
genomförd modernisering, mera
målmedveten än flerstädes, av rörelsens alla
grenar under förut okänd samverkan
med specialister på olika arbetsfält:
"konstbyggmästare", ingenjörer och
forstmän. H. behöll oavbrutet
initiativet, övervann motsträvighet inom
sin styrelse och förstod samtidigt,
genom personlig bekantskap med alla
sina underhavande, att uppehålla en
i bästa mening patriarkalisk anda
från äldre dagar. Han tillhörde styr.
för flera bank- och järnvägsföretag i
Värmland samt var landstingsman
och 1866—67 led. av Första K. —
Gift 1856 med Emilie Louise
Malmborg. Cgn.
2. Herlenius, August, bruksman,
f. 22 dec. 1861 på Edsvalla bruk, Nors
skn, Värml. län, † 28 febr. 1930 i
Stockholm. Son till H. 1. — Efter
mo-genhetsex. i Karlstad 18S0 blev H.
underlöjtnant vid Göta artillerireg.
1881, löjtnant 18S9 och kapten 1895.
Som kontrollofficer tjänstgjorde lian
vid Finspångs styckebruk 18S9 och
vid Bofors styckebruk 1890—93. Han
var elev vid Tekn. högskolans
fack-avd. för bergsvetenskap 1888—89. —
H. efterträdde 1894 fadern, Jonas H.
(H. 1), som disponent vid Storfors
bruk i Värmland. På samma gång
August Herlenius.
stram hushållare och vän av
nydaningar synes Ii. liksom fadern ha
förstått att hålla Storforskomplexet på
höjden av teknisk tidsenlighet, i
hyttor som i smältugnar och valsverk.
Som en fortsättning på
koncentrationen och specialiseringen inom egna
anläggningar inköpte Uddeholms ab.
1909 aktiemajoriteten i
Storforsverken, och H:s industriella förmåga fick
ett än vidsträcktare verksamhetsfält.
Som egendomsdisponent vid Uddeholm
1910—14 och verkst. dir. för samma
bolag 1914—28 lokaliserade och
utbyggde han vid Hagfors, Munkfors,
Storfors och Nykroppa olika grenar
av järn- och stålförädlingen. Men H.
förstod också, när utländsk
konkurrens inom brukshanteringen hotade
bli övermäktig, att utnyttja de ännu
orörda skogs- och krafttillgångarna i
Värmland för trävarurörelse. Genom
ett elektriskt drivet, tolvramigt
sågverk, en sulfit- och en sulfatfabrik
samt vissa elektrokemiska
anläggningar i Skoghall på Hammarön vid
Klarälvens mynning, samtliga
tillkomna under H:s ledning, kom träet
småningom att inta en med järnet
någorlunda jämbördig plats i
Uddeholmsföretaget. Den träkemiska
forskningen på Skoghall har spelat en
pionjärroll. Stödd på sina
erfarenheter från Storfors arbetade H. genom
en rad nya kraftverk vid Munkfors,
Krakerud, Nain, Knon m. fi.
konsekvent för såväl äldre som yngre
anläggningars elektrifiering. På hans
initiativ blev järnvägslinjen från
Karlstad över Hagfors till Filipstad
elektrifierad. Med ett aktiekapital och
ett tillverkningsvärde på 56 resp.
38 mill. kr. uppnådde Uddeholm mot
slutet av H:s tid en
förgrundsställning inom rikets industri, liksom
förut inom provinsens. — Sedan H.
slutat sitt värv vid företaget, kallades
han till ordf. bland Jernkontorets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
