Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjorth, Berndt - Hjorth, Bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjorth
475
Hjorth
att innefatta även andra slag av
fotogen förgasningsapparater, såsom
spisar, stormlyktor, bordslampor,
värmeradiatorer m. m. Efter H:s död blev
hans son Arnold Bernhard H. (f.
1894) 1937 företagens verkst. dir. —
H. var led. av styr. i Sveriges allm.
exportfören. 1915—34, fullmäktig i
Stockholms handelskammare 1911—
34 och led. av styr. för Sv. fören. för
industriellt rättsskydd 1908—32.
Från 1923 var han ordf. i Inst. för
bekämpande av mutor och bestickning.
Mycket intresserad av segelsporten
utförde H. ett energiskt arbete inom
K. sv. segelsällskapet. Han tilldelades
sällskapets förtjänstmedalj i guld. -—
Gift 1887 med Emma Lovisa Schill.
H. N—m.
Hjorth, Bror, bildhuggare,
målare, f. 22 april 1894 i Älvkarleby skn,
Uppsala län. Föräldrar: skogvaktaren
Emil Gottfrid Johanzon och Charlotta
Johansdotter. —- Efter studentex. i
Uppsala 1914 gick H. på Althins och
Gunnar Hallströms målarskolor i
Stockholm men måste snart avbryta
sina studier på grund av sjukdom.
Han återupptog dem 1920 vid
konst-akad. i Köpenhamn men hade intet att
lära där av Utzon Franks klassicism
utan fortsatte följ. år till Paris, där
han arbetade hos A. Bourdelle till
1924. Med undantag för kortare
besök i hemlandet stannade han i Paris
till 1930. Kort efter hemkomsten slog
han sig ned i Kambo utanför Uppsala.
-—- Utom av Bourdelle har H. lärt av
Rodin och Zadkine, av kubismen,
nai-visterna, Döderhultarn, de primitiva
folkens konst och inhemsk bygdekonst.
H:s konst är på en gång raffinerad
och rustik och spänner över ett mycket
stort register från den psykologiskt
inträngande porträttbilden till den
stort tänkta monumentalskulpturen.
Han har kallat sig själv en
"bondespelman i skulptur", och knappast
någon annan sv. konstnär har sä nära
anslutit sig till det folkliga
konst-skapandet med dess djärva
fabuleringslust i en dekorativt förenklad
form. Han är särskilt i sin tidigare
verksamhet i utpräglad grad
antiklas-sisk. Uttryckets intensifiering
betyder mera än det omedelbart
tilldragande. I sin omedelbara berättarglädje
och innerlighet är han naivist, liksom i
sin till synes tafatta formgivning och
i sin färgbrokighet. I sitt förakt för
gällande tabuföreskrifter är han i
släkt med den litterära
primitivis-men. Han söker det elementära, både
i formen och innehållet, och väjer ej
för överdriften, det extatiska eller
passionerade. Kärlekslivet är ett centralt
tema i hans konst ("Kärleksgrupp",
"Man och kvinna"). Den religiösa
ämneskretsen har inspirerat honom
Bror Hjorth.
till en rad verk, från den nästan
groteska träreliefen "Kristus" (1922) till
bronsrelieferna på portarna till Trons
kapell på Skogskyrkogården i
Stockholm (1939), den polykroma
träreliefen "Getsemane" (1940) och den
likaledes polykroma triptyken "Korsets
väg" (1940) för Karolinska
sjukhusets begravningskapell. Sitt
frihetspatos och sin sociala
samhörighetskänsla har han tolkat i skissen till
ett Engelbrektsmonument (1935) samt
i de bägge granitrelieferna med
Engelbrekt och bönderna och med Branting
och arbetarna i Kanslihusets i Stock,
holm entré (1936). Musiken är en
annan av hans viktigaste
inspirationskällor, bildmässigt gestaltad i t. ex.
den ännu kubistiskt-expressionistiska
trästatyetten "Musiken" (1920-talet),
i den polykroma träreliefen
"Hjort-Anders" (1935; se s. 473) och i
statyn "Gås-Anders", rest 1944 i
Björk-linge i H:s hembygd. Helst
framställer ban den nakna människokroppen,
men även hos de klädda modellerna
förnimmer man kroppens plastiska
form. Graniten och träet förefalla att
passa honom bättre än leran ooh
bronsen. Ytan bevarar alltid ett energiskt
liv direkt ur hammarslagen eller
eggverktygens snitt. Icke minst har hans
starkt personliga konstnärskap gjort
sig gällande i hans i bjärta färger
målade träreliefer. Han har även
utfört målningar, bland vilka märkas
en rad rustika, närmast naivistiskt
formade genrebilder ur allmogens liv
("Begravning", 1925) och sydländskt
prunkande landskap samt talrika
figurbilder, i vilka konstnärens
utveckling mot en allt stramare
formgivning kan följas. Viktiga alster i
hans produktion äro även sensibla
blyertsstudier och tunga, märgfulla
kolteckningar, bl. a. några
självporträtt. H. utställde första gången i
Sverige 1925 och har sedermera
deltagit i ett flertal utställningar i
Stockholm tills, med gruppen Färg och
form, som lian tillhör, samt i utlandet.
— I Stockholm är hans bronsgrupp
"Lek" (1934) rest på Nytorget. Han
är repr. i Nat. mius., Göteborgs mus.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
