Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjort-Karström, Brita - Hjortsberg, se även Hjortzberg - Hjortsberg, släkt - 1. Hjortsberg, Jonas - 2. Hjortsberg, Magnus - 3. Hjortsberg, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjortsberg
477
Hjortsberg
Sverige, Danmark och Finland, i
vilka länder hon också framträtt i radio,
i Sverige första gången 1932. Hennes
tekniska kunnande förenar sig med en
säker känsla för stil och stämning.
Hon utövar även pianopedagogisk
verksamhet. -— Gift 1935 med förste
stadsläkaren i Ystad Gösta Bernhard
Karström. G. M.
Hjortsberg, se även Hjortzberg.
Hjortsberg, släkt, vars äldste
kände stamfar, smeden och
jordbrukaren Lars, vid mitten av 1600-talet
bodde i Hjortsberga by i K/umla. Hans
son Jonas (f. 1652, † 1709),
kyrkoherde i Husby (nu Husby-Bekarne)
i Södermanland, antog efter
födelsebyn släktnamnet Hjortzberg, senare
ändrat till H., och blev i första giftet
far till kyrkoherden i Husby Lars H.
(† 1743) och i andra giftet far till
kyrkoherden i Ekeby och Gällersta
i Närke Daniel H. (f. 1686, † 1735),
kyrkoherden i Lillkyrka och Ödeby i
Närke Bernhard H. (f. 1689, † 1741)
och kyrkoherden i Mosjö ocli Täby i
Närke Jonas H. (f. 1700, † 1779);
dessa tre blevo stamfäder för yngre
släktgrenar. Son till Lars H. var
prosten och skalden Jonas H. (H. 1), som
blev far till stenhuggaren ocli
appa-reljören vid K. slottet Lars
(Laurentius) H. (f. 1735, † 1806) och
kyrkoherden Magnus H. (H. 2). Lars
(Laurentius) H. blev far till
skådespelaren1 Lars H. (H. 3), premiärdansösen
vid K. teatern (1791—1S06) Hedvig
Christina H. (f. 1777, † 1867), som
utbildades av Gallodier och anses lia
varit sin tids mest framstående dansös,
samt skådespelaren vid Dramatiska
teatern och Djurgårdsteatern Magnus
H. (f. 1778, † i 1809 års krig). Söner
till H. 3 voro skådespelaren vid K.
teatern Carl Edvard H. (f. 1804, †
1857), som 1837—49 var gift med
skådespelerskan Fanny Westerdahl,
och skådespelaren vid K. teatern
Abraham Theodor H. (f. 1S14, † 1849).
1. Hjortsberg, J onas Larsson,
präst, skald, f. 21 juni 1703 i
Husby-Bekarne skn, Södermani. län, † 26
juli 1766 i Kjula skn, Södermani. län.
Föräldrar: kyrkoherden Lars H.
(Laurentius Jonæ) och Catharina
Brothera. — H. genomgick gymnasiet
i Strängnäs och studerade därefter
från 1721 teologi i Uppsala, där lian
avlade examen oeh efter ett par års
konditioner prästvigdes 1729. Han
blev sedan huspredikant hos Hedvig
Christina Cruus på Edeby i Helgarö
skn, Södermani. län. År 1735
utnämndes lian till komminister i Maria förs.
i Stockholm, där han gjorde sig
omtyckt för sin predikogåva, sina
kunskaper och sin fromhet. Han var
upphovsmannen till Maria fattighus.
Från 1746 var han kyrkoherde i Kjula
ocli Sundby. Han blev även prost samt
var v. preses vid 1755 års prästmöte
och riksdagsman 1761. — H. utgav
"Catechismi förhör" 1756, en
förklaring över Luthers katekes, som av
prästeståndet utdömdes såsom "mörk,
oredig och felaktig". Dessutom gjorde
han sig känd som poet med diverse
tillfällighetsstycken men framför allt
genom sitt andliga epos "Then yttersta
domen med tlierpå följande sälla och
osälla evigheten", som utkom 1734
och liar utgått i ett stort antal uppl.,
bl. a. som skillingtryck. Det
omtrycktes ännu så sent som 1895. Dikten är
skriven på formfulländade
alexandriner och präglas av en enkelt
högstämd ton, framför allt i de bibliskt
inspirerade synerna av de yttersta
tiderna. —■ H:s viktigaste dikter finnas
upptagna i "Saml. vitterhetsarbeten"
av P. Hanselli (13, 1870). — Gift 1730
med Anna Maria Hultstedt. •— Litt.:
Magnus H., "Probsten Herr J. H. L:s
Lefwerne" (1767). T. M.
2. Hjortsberg, Magnus Jona3,
präst, f. 1 juli 1739 i Stockholm, † 3
mars 1804 i Kjula skn, Södermani.
län. Son till H. 1. — H. gick i skola
i Strängnäs och studerade sedan i
Uppsala, tills han 1763 blev prästvigd,
varefter han tjänstgjorde som
pastorsadjunkt i Kjula förs., där han
också, efter att en tid lia verkat i
Stockholm, blev kyrkoherde 1784. Han
var livligt kommunalt verksam;
framför allt intresserade han sig för
folkundervisningen. Han utgav 1795
"Kort anvisning, huru föräldrar af
allmogen rätt böra uppföda sina
barn" (ny och tillökad uppl. 1799).
Däri uttalade han sig för en
förbättrad skolundervisning samt för
skolbibliotek i anknytning till
sockenskolorna. — Gift 1786 med Maria
Vendela Wiesendorff. T. M.
3. Hjortsberg, Lars,
skådespelare, f. 22 nov. 1772 i Stockholm, † 8
juli 1843 i Nyköping. Föräldrar:
stenhuggaren och appareljören vid K.
slottet Lars (Laurentius) H. och
operasångerskan Maria Lovisa Scliützer.
Brorson till H. 2. — H. blev 1778 elev
vid Operan. År 17S3 sattes han i
pension hos konsertmästaren Chr. F.
Mül-ler samt fick av dennes hustru, den
bekanta skådespelerskan och
sångerskan, god undervisning för scenen. År
1786 antogs H. vid den i Stockholm
då verkande franska teatertruppen,
vars ledare, den berömde skådespelaren
Monvel, gav honom undervisning i
deklamation och mimik. År 17S7
anställdes H. som skådespelare vid den av
Ristell nybildade Sv. dramatiska
teatern. Gustav III, som tidigt fattade
intresse för den begåvade ynglingen
(flera anekdoter ha bevarats från fi:s
beröring med konungen), anställde
honom 1788 som s. k. gargon bleu (ett
slags ofrälse page), gjorde honom till
bibliotekarie vid Haga lustslott samt
använde honom som lektor; som sådan
följde H. Gustav III under 1790 års
krig, vid resan till Aachen och Spa 1791
samt vid 1792 års riksdag i Gävle. När
Risteils teater efter en säsong gick över
styr och (1788) omorganiserades till
K. dramatiska teatern, knöts H. vid
denna som förste aktör samt
kvarstannade som sådan vid K. teatrarna till
1834. Dessutom var han ordningsman
vid Dramatiska teatern 1798—1810,
styresman 1810—12 och 1816—27
samt andre dep.-chef vid K. teatrarna
1834—36. H. erhöll 1811 hovsekr:s
och vid sitt avsked från teatern
hovintendents titel. Han hade sin
av-skedsreeett 1835, då lian bl. a.
framställde Orgon i Moliéres "Tartuffe",
samt uppträdde sista gången på
scenen vid sonhustrun Fanny H:s recett
1842. — H. ansågs med rätta av sin
samtid som Sveriges främste
skådespelare. Enligt samtida uttalanden
ägde lian en sällsynt och överlägsen
förmåga att behärska sin kropp; om
hans stora mimiska begåvning tala
många vittnesbörd ("det fanns i hans
ansikte ej en punkt, som lian icke,
oberoende av de andra, kunde röra ocli
giva ett avsett uttryck"). Åtskilliga
anekdoter omvittna H:s realistiska
spelsätt, som kunde gripa t. o. m. lians
medspelare. H. firade sina största
triumfer som fantasifull typskapare
inom komedi ocih lustspel. Bland hans
roller där märkas titelrollen i Kexéls
"Kapten Puff", Polycarpus i
Envallsson "Kronfogdarne", Nadel i
Bäuer-les "Den förmente prinsen",
Winberg i Beaunoirs "Bildhuggaren" och
Marktschreiern i Hallmans "Tillfälle
gör tjuven". Stora framgångar hade
han även inom den samtida dramens
seriösa karaktärsskildring, t. ex. med
Schewa i Cumberlands "Juden",
Hartley i Beaumarchais’’ "Eugenie" och de
Germany i Ducanges och Dinaux’
"Trettio år av en spelares levnad".
Däremot lämpade han sig mindre väl
för den klassiska tragedistilen. — II: s
rika humor och spelande kvickhet
gjorde honom högt uppskattad inom
tidens sällskapsliv. Som
bellmans-sångare vidareförde han den av
skalden själv skapade traditionen för
framförandet. H. liade även vittra
intressen samt var flitigt verksam som
dramatisk översättare. Åren 1822—
30 var H. Par Bricoles stormästare.
— Bland hedersbevisningar, som
tilldelades H., märkes Sv. akad:s stora
guldmedalj (1823); efter hans död
tillerkände rikets ständer hans hustru en
årlig pension. K. teatern och Nya
teatern hvilade honom genom
minnesföreställningar, och K. teatern firade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
