Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hummel, Arvid - 2. Hummel, David - 3. Hummel-Gumælius, Torsten, indstriman, son till H. 2, se Gumælius - 4. Hummel, David - Hummerheim, Alexander - Hund, Daniel - Hunterus, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hummel
559
Hunterus
1818 anonymt en roman på franska,
vilken 1823 utkom i sv. övers, med
titel "Adelheid Selbing". — Gift 1804
med Sophia Magdalena Öhman. T. M.
2. Hummel, G-ustaf David
Wilhelm, geolog, f. 16 nov. 1838 på
Skävi-sund i Glanshammars skn, Örebro län,
† 25 maj 1879 i Vadstena. Föräldrar:
hovsekreteraren ocli
regementskommissarien August Wilhelm H. och
Margareta Magdalena Wilson. — H.
blev student i Uppsala 1857 och
utexaminerades från Teknologiska inst.
1861. Han antogs sistn. år till bitr.
geolog vid Sveriges geologiska
undersökning, där han från 1871 var
geolog. Från 1877 var han tjänstledig
på grund av sjukdom. — Förutom
geologiska kartblad över mell. och s.
Sverige utförde H. en rent
vetenskaplig produktion av betydelse, bl. a.
"Om rullstensbildningar" (1874) och
"Om Sveriges lagrade urberg,
jem-förda med sydvestra Europas’’ (1875).
För sistnämnda arbete hade H. 1875
med statsanslag företagit en
studieresa till Frankrike ocli Spanien,
varvid Pyrenéerna besöktes. S. å.
förordnades han av K. M:t att deltaga i
den genom Sveriges geologiska
undersökning det året företagna
undersökningen av malmfyndigheterna i
Gällivare och Jukkasjärvi socknar
(berättelsen tr. 1877). — Gift 1872 med
Wilhelmine Cordts från Hamburg.
N. Zn.
3. Hummel-Gumælius, Torsten,
industriman, son till H. 2, se Gumælius.
4. Hummel, David Axelsson,
läkare, forskningsresande, f. 13 juli
1893 i Kosta, Ekeberga skn, Kronob.
län. Föräldrar: direktören Axel II. och
Atalia Lundberg. — H. avlade
stu-dentex. i Djursholm 1913 och blev med.
kand. 1916 och med. lic. 1923 i
Stockholm. Efter förordnande bl. a. vid
Garnisonssjukhusets i Stockholm
kirurgiska avd. 1924—25, vid lasarettet i
Växjö 1925—26 och vid Barnsjukhu-
David Hummel (4).
sets i Gröteborg kirurgiska avd. 1926
—27 blev han 1932 provinsialläkare
i Gäddede distrikt i Jämtland. •— H.
deltog som läkare och forskare i Sven
Hedins vetenskapliga expeditioner till
Centralasien 1927—31 och 1933—34.
Under karavanfärden genom
Mongoliet och östturkistan liopbragte han
ett stort herbarium, samlade fåglar
och insekter och företog
antropometriska studier av mongoler,
kirgiser och turkar. Tidigt på våren 1930
startade H. en expedition till
Tibets gränstrakter, där han
insamlade ett mycket stort botaniskt och
zoologiskt material. Trots rövarvälde
och politisk oro i dessa trakter
lyckades han även från den intressanta
tebbu-stammen skaffa en rikhaltig
etnografisk samling, vilken
överlämnats till Statens etnografiska mus.
De naturvetenskapliga samlingarna
förvaras och bearbetas på Riksmus.
H:s entomologiska material har
studerats av ett sextiotal specialister och
är utgivet under titeln "Zur
Artliro-podenwelt Nordwest-Chinas" (1—3,
193S). Han erhöll Vet. akad:s äldre
Linnémedalj i guld 1931. — Ogift.
G. M—11.
Hummerhielm, A lexander
Magnus, fore adlandet Hummer,
friherre, arméofficer, partigängare, f. 16
maj 1643 i Östergötland, † 24 mars
1723 i Stockholm. Föräldrar:
löjtnanten Per Jonsson Hummer och
Ingeborg Jönsdotter. — H. blev ryttare
vid Skånska kavallerireg. 1070 ocli
furir vid Livgardet 1673. Efter ett
dråp måste han rymma ur riket men
fick snart lejd och pardon och blev
1675 löjtnant vid Bergsreg. I det
danska kriget 1675—79 gjorde han
sig snart känd som en djärv och
förslagen partigängare. Under
danskarnas belägring av Landskrona 1676
tillhörde han besättningstrupperna och
utförde då bedriften att kapa ett
danskt fartyg och föra det till
fästningen tvärsigenom den danska
eskadern. Efter fästningens uppgivande
fördes H. i fångenskap till Ven,
lyckades förklädd till dansk löjtnant
lägga beslag på några båtar med
matvaror, varigenom fångarna räddades
från svält, och återkom slutligen över
Riga till hemlandet, där han
utnämndes till ryttmästare 1677. Han
deltog därefter i kriget till dess slut
och utförde många lyckade kupper i
kampen mot snapphanarna. Han
adlades 167S, blev 1687 kaptenlöjtnant
och 1701 överste och chef för sv. och
finska adelsfanan. Hans förband
tilldelades de sv. förtrupperna mot
polackerna i Litauen och efter en del
framgångar i det "lilla kriget" led
den skicklige partigängaren i mars
1702 nederlag vid Dersuniski mot en
Alexander Hummerhielm. Målning tillskriven
D. von Krafft.
betydligt överlägsen styrka. H.
tillfångatogs och hölls i hård fångenskap.
Efter att ha blivit utväxlad
utnämndes han 1704 till generalmajor och
deltog sedan i slagen vid Punitz och
Fraustadt, i det senare som
befälhavare för kavalleriets vänstra flygel.
Han upphöjdes 1705 i friherrligt
stånd. På grund av sjuklighet måste
han 1708 taga avsked och återvända
till Sverige. —H:s diarium under det
skånska kriget 1676—79 är tryckt i
S. Loenboms "Anecdoter om
namnkunniga och märkvärdiga swenska
män", 1: 2 (1770) och hans dagbok
1707—OS i "Karolinska krigares
dagböcker", 10 (1914). — Gift 1) efter
1676 med Anna Barbara von Siegroth,
† 1687; 2) 1695 med Catharina
Margareta Hägerflycht. B. B., H. Wn.
Hund, Daniel Hansson till
Ro-melberg, krönikeförfattare, f. 1537
eller 1541, † troligen 1611. — H. var
i tjänst hos hertig Karl, adlades 1590
och blev kammarjunkare 1591 samt
var en tid hovmästare på Ekolsund
hos hertiginnan Sofia av
Sachsen-Lauenburg. Han erhöll flera
donationer, men var 1602 i onåd och hölls
en tid fängslad. Åren 1603—05
författade han "Konung Erik XIV:s
krönika på rim eller uti en visa
författad" (tr. i Samlingar, utg. av Sv.
fornskriftsällskapet 3: 3, 1847), som
tidigare tillmätts ett visst källvärde
men av senare forskning befunnits i
stor utsträckning bygga på Tegels och
andras verk om denne konung. —
Gift 1) 1581 med Emerentia
Bengtsdotter Örnflycht; 2) före 1602 med
Constantia; 3) med Margareta. — Litt.:
E. Söderlund i Hist. tidskr. 1935;
H. Petrini, "Källstudier till Erik
XIV:s och nordiska sjuårskrigets
historia" (1942). B. B.
Hunterus (Hontherus), Jacob
Petri, lärd konvertit, f. i Uppland i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
