Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hårleman, Johan - 2. Hårleman, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårleman
5S4
Hårleman
Carl Hårleman,
Målning av O. Arenius.
† 26 maj 1707 därstädes. Föräldrar:
trädgårdsmästaren Christian
Horle-man och Elisabeth Bogels (von
Beu-geln). — H. lärde sig
trädgårdsmäs-taryrket av fadern men fick
därjämte undervisning i tecknings- och
byggnadskonst "och andre
Mecha-niske Saker", varpå han 1680
anträdde en femårig studieresa till England,
Holland, Tyskland, Frankrike,
Italien och Spanien. Efter hemkomsten
1685 fick han titeln k.
trädgårdsmästare och efterträdde vid faderns död
1687 denne i ämbetet. Tio år senare
utnämndes han till intendent över alla
K. Maj:ts "Lustgårdar sampt de
där-widh warande fontainer och
Watten-kånster", och 169S adlades han med
namnet H. Hans verksamhet synes i
främsta rummet ha bestått i
detaljutformningen av N. Tessin d. y:s
planer för t. ex. omdaningen av
Kungsträdgården samt i anskaffandet av
växter och yrkesmässig
trädgårdsskötsel. Han arbetade också vid
Drottningholm, Karlberg, Ekolsund, vid
Läckö, Steninge, Östanå samt vid C.
Pipers trädgård i Stockholm, den s. k.
Piperska muren. Hans teckningar
vittna om konstnärliga anlag. — Gift
1) 1688 med Anna Grill, † 1693; 2)
1695 med Eva Johanna Baartz. —
Litt.: Å. Stavenow, "J. H. En
trädgårdsarkitekt under storhetstiden" (i
Tidskr. för konstvetenskap 1923).
Th. N.
2. Hårleman, Carl, friherre,
arkitekt, överintendent, f. 27 aug. 1700 i
Stockholm, † 9 febr. 1753 därstädes.
Son till H. 1 i lians andra gifte. —•
H. erhöll en grundläggande
arkitektutbildning hos G. J. Adelcrantz ocli
N. Tessin d. y., genom vars förmedling
lian erhöll ett stipendium för sin
första utrikesresa. I Paris, där han
vistades 1721—25, studerade han vid
Aeadémie royale d’architecture samt
vid franska konstakad. Där mottog
han avgörande impulser för sin
framtida verksamhet genom bekantskapen
med den inbrytande rokokon och dess
mästare, Oppenord, Boucher, Oudry
och andra. Ären 1726 ocli 1727
tillbragte H. i Italien, där han främst
studerade den kyrkliga byggnadskonsten.
Efter hemkomsten 1728 utnämndes
han till hovintendent och
slottsarkitekt och bar efter Tessins död s. à. hela
ansvaret för det nyligen återupptagna
slottsbygget i Stockholm. Han företog
inga ingripanden i fråga om slottets
yttre gestaltning, som helt följde de
tessinska planerna, men
inredningarna präglades av den nya tidens smak.
För att skaffa kunnigt folk till dessa
arbeten företog H. 1731—32 en resa
till Paris, där han lyckades försäkra
sig om sex skulptörer oeh tre målare,
däribland G. T. Taraval. Med denna
första kontingent, som under de
kommande åren följdes av en lång rad
franska konstnärer och hantverkare,
och genom II: s egen kontakt med den i
Paris nu fullt utbildade rokokon gjorde
denna stilriktning sitt inträde i Sve
rige tidigare än i de flesta andra
länder. Ett viktigt resultat vid sidan av
de inflyttade konstnärernas praktiska
verksamhet var inrättandet av
Ritare-akad. 1735, vartill H. kraftigt bidrog.
Han var merkantilist till åskådningen
och tillhörde hattpartiet. Upplärandet
av inhemska krafter var för honom
ett samhällsintresse, och många
talanger fingo hans stöd ocli
uppmuntran. Av de inredningar, som utfördes
i K. slottet efter H:s ritningar eller
i varje fall under lians direkta
överinseende, kunna nämnas det s. k.
Frukostrummet m. fi. rum i konung Oscar
II :s och drottning Sophias våningar,
nedre galleriet, södra delen av Vita
havet samt Rikssalen och
Slottskyrkan. I de bägge sistnämnda hade lian
att utgå från en redan färdig
inner-arkitektur av klassicistisk art; på
andra ställen följde han själv den
tessinska linjen genom pilasterindelade
väggar ocli andra klassicerande
stilattribut, medan rokokon
framträder i detaljer ss. dörröverstycken,
lister och ramverk. Denna stil gör sig
tydligast gällande i de inredningar,
som tillkommo efter H:s tredje och
sista utrikes resa, som ägde rum 1744
—45 och även denna gång gick till
Paris. De senaste inredningarna i
Versailles, utförda i J.-A. Gabriels regi,
intresserade honom särskilt, och i de
rum, sedermera drottning Victorias
stora våning, som iordningställdes för
den blivande kronprinsen (Gustav III),
återfinnes resultatet av dessa studier
i fullt utpräglad rokoko. År 1741 hade
H. efterträtt C. G. Tessin som
överintendent ocli därmed blivit högste
chef för statliga byggnadsföretag i
liela riket. Slottsbygget var och
förblev hans huvuduppgift, men vid
sidan därav ingrep han med kraftfull
hand i utvecklingen på de flesta dit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
