Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ihre, Johan - 3. Ihre, Albrecht - 4. Ihre, Johan - Ihrfors, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ihre
G
I hrfors
Albrecht Ihre. Teckning av Maria Röhl 1833.
dessa ämnen. I:s etymologiska ordbok
är en frukt av denna hans strävan
för sv. språkvård liksom hans 1766
utkomna mindre betydande arbete
"Svenskt dialektlexikon". Detta
arbete betecknade I. själv som ett
försök, avsett att uppmuntra andra till
dylika uppteckningar. För att kunna
fastställa språkbruket och de olika
formernas förhållande till varandra
och ordens rätta betydelse måste han
klarlägga ordens och formernas
historia. Så kom han att fördjupa sig i
vårt modersmåls och de andra
germanska språkens äldre skeden och
utarbetade de grundlärda och
skarpsinniga verk, som gjorde hans namn
frejdat långt utanför fosterlandets
gränser. I:s arbetsförmåga var
beundransvärd. Av de 453 avh., som
ventilerades under hans inseende, hade
han själv författat de flesta. Som
föreläsare förenade han grundlighet och
livlighet i framställningen, och i sitt
personliga umgänge var han enligt
samtida vittnesbörd spirituell,
munter och skämtsam, ofta smått ironisk.
Hans gästfrihet var storartad. — På
1740-talet väckte I. misshag hos de
styrande och i synnerhet hos
prästerskapet genom sin bristande
renlärighet i religiösa ting och genom
frimodigt framförda kritiska
betraktelser och stridsskrifter i politiska
ämnen. Hans senare språkvetenskapliga
skrifter rönte även på högsta ort all
möjlig uppskattning. Till utgivandet
av hans "Glossarium suiogothicum"
bidrogo ständerna med 10 000 dlr
smt. — I. blev 1755 led. av Vitt. akad.
Följ. år fick han kansliråds namn, och
1757 upphöjdes lian i adligt stånd. -—
Gift 1) 173-8 med friherrinnan Sara
Charlotta Brauner, † 1758; 2) 1759
med Charlotta Johanna Gerner. —•
Litt.: G. Stjernström i Nord. tidskr.
1880; A. Grape i "Festskrift till
Over-bibliothekar Wilhelm Munthe" (1933)
och densamme, "J. I. som sekreterare
i Kungl. Vetenskapssocieteten" (Vet.
soc:s årsbok 1942). A. L—t.
3. Ih re, Albrecht Elof, friherre,
ämbetsman, politiker, f. 6 okt. 1797
på Ekebyhof, Ekerö skn, Stockholms
län, † 9 aug. 1877 därstädes.
Föräldrar: kanslirådet Albrecht I. och Anna
Sofia Bäck. Sonson till I. 2. — I. blev
1812 student i Uppsala och inträdde
1819 i Kanslistyrelsen som kopist. Han
tjänstgjorde 1S24—27 som
legations-sekr. vid sv. beskickningen i
Konstantinopel och 1827—31 som chargé
d’affaires vid turkiska hovet. År
1831 utnämndes han till
kabinetts-sekr. samt blev 1838 tf. hovkansler
efter Aug. von Hartmansdorff ocli
avstod som sådan de facto från att
utnyttja indragningsmakten. År 1840
blev han ecklesiastikminister och
förordnades s. å. att förestå
Utrikes-dep. samt var 1843—48
utrikesstats-minister. Sin utrikesministertjänst
tillträdde han mitt under den
orientaliska krisen. Han synes ha utövat ett
visst modererande inflytande på
konungens vilja att åter spela en
europeisk roll men visade sig knappast
vuxen sin svåra ställning och
förmådde ej med sin
ämbetsmannamäs-siga syn på sin uppgift i längden
göra någon egen politisk uppfattning
gällande gentemot Karl Johans och
Oscar I:s personliga ledning av
utrikespolitiken. Utrikesförvaltningens
starkaste namn var redan under I:s
tid kabinettssekr. greve Ludvig
Manderström. — I. blev 1842 en av rikets
herrar, följ. år upphöjd i friherrligt
stånd och 1846 serafimerriddare. Han
blev 1S42 led. av Vet. akad., s. å.
hedersled. av Vitt. akad. och 1853
hedersled. av Lantbruksakad. År 1849
invaldes han i Sv. akad. men ansåg sig
ovärdig och tog ej inträde samt avsade
sig utmärkelsen 1859. — Ogift. —
Litt.: C. F. Palmstierna, "Sverige,
Ryssland och England 1833—1855"
(1932). B.B.
4. Ihre, Bengt Johan Albrecht,
arméofficer, jordbrukare,
fruktodlare, f. 24 maj 1867 i Södertälje.
Föräldrar: kaptenen Albrecht Gustaf
Elof I. och Augusta Ottilia Knorring.
Brorsons son till I. 3. — I. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1886 och
officersex. 1889, blev löjtnant vid
Norrlands dragonreg. 1895, övergick
till reserven 1901 och tog avsked 1907.
Han inträdde ånyo i reserven 1914,
blev ryttmästare s. å. och lämnade
militärtjänsten 1917. — Sedan 1898
äger I. släktgodset Ekebyhof på
Ekerön i Mälaren. Han har där utfört ett
omfattande rationaliseringsarbete
inom både jordbruk och skogsbruk,
omvandlat torpen till arrendegårdar och
särskilt ägnat sig åt frukt- och växt-
Johan Ihre.
förädling. I stor skala har han på
Ekebyhof sedan 1917 drivit en
träd-och plantskola, som till arealen är
den största i mell. Sverige. I. har
aktivt främjat fruktodlingens
utbredande i n. Sverige och i Finland samt
för detta ändamål under studieresor
i Finland undersökt vinterhärdiga
fruktträdssorter och deras
odlingsmöjlighet i nordliga trakter. Han var
initiativtagare till den av riksdagen
1945 beslutade kontrollen av landets
samtliga trädskolor. Av Ekebyhofs
100 tunnland stora park har I. skapat
ett arboretum, som med sina många
olika lövträd, barrträd och buskar är
en sevärdhet av rang. Inom Ekerö skn
liar han varit en flitigt anlitad
kommunalman. — Gift 1898 med Tuttu
Sigrid Helena Björkenheim från
Finland. S. L.
I hrfors, Erik, antikvarisk
forskare, f. 28 jan. 1S46 i Ramnäs skn,
Västmanl. län, † 12 jan. 1929 i
Vadstena. Son till Maria Lindström.
Fadern uppges ha varit kammakare. — I.
bodde som ung hos fornforskaren L.
F. Rääf på Forsnäs i Ydre och tog i
arv Ydredrottens både fornintresse
och originalitet. Han hamnade sedan
hos dennes dotter fru Kerstin
Ahl-brandt och hennes familj, slutligen i
Norrköping. Han förvärvade stora
kunskaper i latin, ej minst
medeltidslatin, i sv. historia, kultur- och
personhistoria och var ett
världsfrämmande, barnafromt original; 1885
blev han katolik. I. var en
kringströvande fornälskare, som varje vår
drog ut till fots för att studera
kyrkor. Klädd i vadmal, med påse på
ryggen och svart, rund, bredbrättig
hatt med kulörta band, gick I. från
kyrka till kyrka, sov i lador och
prästgårdar, köpte bröd och mjölk i
stugorna och förtärde sin kost på
dikesrenen — en fri, lärd vagabond,
fylld av en enda idé: de olika pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
