Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kindt, Johan Wilhelm - Kinell, Gustav - King, James - 1. Kinmansson, Fredrik - 2. Kinmansson, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kinell
241
Kinmansson
Gustav Kinell.
drogs inför rätta med krav pä
återbetalning av de erhållna statsmedlen.
Rättegången pågick i elva år,
varunder K:s förhållanden ständigt
försämrades. — Med K. upphör
stål-etsartraditionen vid Vira bruk. Hans
konstnärliga förmåga var icke stor,
och han stod med sitt begränsade
motivval i starkt beroende av
Soling-entillverkningen. Han signerade sina
arbeten I. W. K. K:s förnämsta
kända arbete är hertig Karls (XIII)
stor-amiralsvärd i Livrustkammaren. I
övrigt finnas åtskilliga arbeten av
K:s hand i offentlig och enskild ägo.
— Litt.: G. Malmborg, "Till
ståletsningens äldre historia i Sverige"
(Rig 1927). T. L.
Kinell, Erik Gustav,
arméofficer, föregångsman för
eldbegängelse-rörelsen, f. 21 april 1847 i Västervik,
† 25 febr. 1935 i Stockholm.
Föräldrar: destillatorn Erie Göran K. och
Emma Amalia Charlotta Ilarling. —
K. avlade mogenhetsex. i Västervik
1866 och blev underlöjtnant vid
fortifikationen 1868, major där 1897,
tillhörde dess reserv 1903—12 samt blev
överstelöjtnant i armén 1901. Han var
chef för Göta ingenjörkår i
Karlsborg 1898—1903, extra lärare i
matematik vid Navigationsskolan i Malmö
1903—10 och tillhörde
stadsfullmäktige där 1908—10. Sistn. år blev han
avd.-chef i Brandförsäkringsab.
Norrland i Stockholm och kvarstod som
sådan till 1922. — K. har framför allt
gjort sig känd som främjare av
eldbe-gängelserörelsen. Åren 1915—29 var
han ordf. i Sv. eldbegängelsefören:s
centralstyr. samt blev 1932 ordf. i dess
stockholmsavd. Efter en studieresa
till Danmark och Norge 1923
framlade han en plan för den sv.
eldbe-gängelserörelsens främjande. K.
välden främste experten i Sverige på
krematorietekniska frågor, och ban
utgav tills, med G. Lindgren "Anvis-
16 Svenska män ocli kvinnor IV
ningar för uppgörande av förslag till
krematorieanläggningar" (1930). Han
bidrog även till att obduktionstvånget
före kremation blev hävt.
Kreniatio-nens beledsagande av klockringning
på grammofon togs på Iv:s initiativ
upp vid Stockholms n. krematorium.
—■ Gift 1875 med friherrinnan
Sophie Augusta Mathilda Rudbeck. —
Litt,: O. Övden, "Eldbegängelsens
historia i Sverige 1882—1932" (1932).
H. tf.
King, James, lörd Eythin,
krigare, f. 1589 i Skottland, † 1651
(begravd 18 juli 1652 i Stockholm).
— K. trädde omkring 1615 i sv. tjänst
och var 1622 kapten vid Ruthwens
reg. från Kalmar län. Han deltog i
Gustav II Adolfs fälttåg, blev 1624
major och 1627 överstelöjtnant, från
1632 vid Kalmar reg. Han utnämndes
1634 till generalmajor och ledde i
september 1636 i slaget vid Wittstock
svenskarnas vänstra flygel, som efter
en kringgående rörelse föll fienden i
ryggen och avgjorde striden. Utnämnd
till generallöjtnant 1637 fick han
högsta sv. kommandot vid Weser,
förenade sig följ. år med de kurpfalziska
trupperna men överraskades och
besegrades i okt. s. å. av Hatzfeld vid
Vlotho. K. kunde icke komma överens
med Banér, som beskyllde honom för
att spela under täcke med Lüneburg
och Pfalz, och då ban ställde sig
oliörsam mot fältherren, blev han 1639
hemkallad till Sverige. Följ. år erhöll
K. avsked med pension och begav sig
till England, där han från 1641
deltog i inbördeskriget på de k.
truppernas sida. Han erhöll 1643 titeln lörd
Eythin och deltog följ. år i slaget vid
Marston Moor, sedan lian före slaget
avrått från drabbning. K. blev 1650
engelsk generallöjtnant men begav sig
s. å. till Sverige, där han vistades till
sin död. Han begravdes i
Riddarholmskyrkan på drottning Kristinas
bekostnad. A. Åg.
1. Kinmansson, Fredrik
Gustaf, skådespelare, operasångare, f. 27
maj 1787 i Stockholm, † 2 maj 1852
i Norrtälje. Föräldrar: privatläraren
Gustaf Adolph K. och Catharina
Bergudd. ■—• Iv. började sin teaterbana
som balettelev vid K. teatern men
överflyttades 1806 till sångskolan.
Han tillhörde hela sin
verksamhetstid den k. scenen, 1812—45 som
aktör oeh sångare; lian avgick sistn. år
med pension. — K. uppges ha
förfogat över en mjuk och fyllig
basröst. Han hade en gedigen musikalisk
bildning och tillhörde operascenens
mest använda krafter. Bland hans
sångpartier nämnas Greve Almaviva
i "Figaros bröllop", Sarastro i
"Trollflöjten", Mikeli i "Vattendragaren",
Gottfrid i "Det befriade Jerusalem"
Fredrik Kinmansson. Litografi.
och Bartholo i "Barberaren i
Sevilla". K. användes emellertid också
flitigt i K. teaterns talscensrepertoar
samt anförtroddes där även tekniskt
tämligen krävande och
maktpåliggande uppgifter, bl. a. som Konungen i
Shakespeares "Hamlet", titelrollen i
Leopolds "Odén", Dogen i Schillers
"Fieseo" samt Axel Oxenstierna i
Kellgrens "Drottning Kristina". Till
sin karaktär betecknas Iv. som
godmodig och rättskaffens. — Gift 1811
med Sofia Eleonora Dahlberg. S. T.
2. Kinmansson, Lars Adolf,
skådespelare, operasångare, f. 19 maj
1797 i Stockholm, † 4 febr. 1855
därstädes. Bror till K. 1. — K. blev 1808
elev i den k. s. k. operett-theaterns
sångskola samt 1S12 balettelev och
anställdes 1816 som figurant. Ss.
aktör och sångare tillhörde han K.
teatern 1818—50; sistn. år övergick
K. till Mindre teatern i Stockholm,
där han kvarstannade till sin död. —
Liksom sin broder uppträdde K.
såväl i den lyriska som i den dramatiska
repertoaren vid K. teatern. Bland
Lars Kinmansson. Teckning av O. L.
Anderson (Kungliga teatern).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
