Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Knorring, Fredrik von - 2. Knorring, Lars Jacob von - 3. Knorring, Sophie von - 4. Knorring, Oscar von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Knorring
290
von Knorring
Lars Jacob von Knorring, Kopia (detalj)
efter målning av J. A. Gillberg 1802.
1799; 2) 1805 med riksgrevinnan.
Christina Eleonora Igelström. W. O—g.
2. Knorring, Lars Jacob von,
arméofficer, f. 9 juli 1769 på Stora
Ornäs, Torsångs skn, Kopparb. län,
† 10 febr. 1845 på Målhammar,
Björk-sta skn, Västmanl. län. Föräldrar:
översten Carl Johan von K. och
Catharina Magdalena Schultze. — År
1755 blev K. stabsfänrik vid Dalreg.,
som han följde till Finland i 1788—90
års krig. Han befordrades 1796 till
major vid Västerbottens reg. och blev
1808 överstelöjtnant. Med detta reg.
gick K. s. å. till Finland. I
träffningen vid Vasa blev han sårad i huvudet
av en muskötkula och fördes som fånge
över S:t. Petersburg till Romanov, där
han tillbringade femton månader i
fångenskap. Han utnämndes till
överste och chef för Västerbottens reg.
1812 och deltog i fälttåget mot Norge
1813—14. Befordrad till
generaladjutant 1817 blev han generalmajor 1826
och erhöll två år senare avsked från
chefskapet vid Västerbottens reg. K.
beskrives som en lugn och oförfärad
krigare och en god chef. Han blev led.
av Krigsvet. akad. 1826. — Gift 1)
1802 med Fredrika Sofia Catharina
Stromberg, † 1804; 2) 1807 med
hennes syster Elisabet Johanna Henrika
Stromberg. F. M.
3. Knorring, Sophie Margareta
von, friherrinna, författarinna, f. 29
sept. 1797 på Gräfsnäs i Erska skn,
Älvsb. län, † 13 febr. 1848 på
Skåll-torp i Skärvs skn, Skarab. län.
Föräldrar: majoren, sedermera
hovmarskalken Christer Göran Zelow ocli
Helena Sophia Gripenstedt. — Ätten
Zelow, som K. tillhörde, var lågadlig
men hade sedan gammalt fiktiva
aristokratiska aspirationer, vilka i hög
grad gingo i arv till
romanförfattarinnan. Ehuru familjens ekonomi var
tämligen vacklande, fick hon i Stock-
holm en vårdad och tidstypisk
uppfostran, huvudsakligen omfattande
språk, musik, dans och målning. Efter
tre år — K. var då sexton àr—ansågs
hon lia lärt, vad som fordrades av en
dam i hennes samhällsställning, och
hon återvände till Västergötland.
Sedan hon ingått giftermål med den föga
märklige men redbare S. C. von K.,
förflöt hennes liv på mannens
officersboställen. Hon ägnade gärna den
tid hon fick över från
hushållsgöromål och författarskap åt nöjen och
ett glatt umgänge med
landsortssocie-teten i Västergötland. Därvid liöll hon
dock alltid starkt på sin "höga rang".
På grund av sin samhällsställning
ville hon heller aldrig offentligt
framträda som romanförf.; hon gav ut sina
böcker anonymt. Debuten skedde 1834
med romanen "Cousinerna", som med
säkert verklighetsunderlag återger det
av kurtis och flärdfulla nöjen fyllda
herrgårdslivet. Influerad av
Rousseaus "La nouvelle Héloise" är den
präglad av en romantisk
känslostämning; erotiken står liksom i hennes
senare böcker i centrum, skapande en
konflikt mellan böjelse och plikt,
verklighet och ideal. K. vågade
emellertid ej draga ut konsekvenserna i
radikal riktning, utan den
konventionella moralen avgår alltid med segern.
Icke utan skäl har verket ibland
betraktats som vår första egentliga
kärleksroman. Framgången blev så stor, att
K. i fortsättningen valde pseud. "Förf.
till Cousinerna", och till
debutromanen ansluter sig hennes övriga
författarskap ganska nära i både
ämnesval och utformning, allra närmast
romanen "Axel" (1836), som är en
direkt fortsättning. En ytlig men
kvickögd syn på människorna — bland
vilka oemotståndliga män i stil med
Byrons och Sturm und Drängs hjältar
stå i förgrunden — och rörlighet i
stilen, ibland parad med spiritualitet,
Sophie von Knorring. Teckning (detalj) av
Maria Röhl 1842.
äro karakteristiska drag även hos
hennes senare romaner, bland vilka
märkas "Vännerna" (1835),
"Qvinnorna" (1836), "Tante Lisbeths 19:de
Testamente" (1838) och
"Förhoppningar" (1843). Sina intryck av
so-cietetslivet i Stockholm 1812—13, då
den av henne förut mycket beundrade
m:me de Staël vistades där, har
hon hänfört skildrat i "Illusionerna"
(1836).K.njöt av societetslivets glans
och behag, men hon kunde också med
satir uppvisa dess tomhet, och fast
hon visade svaghet "för alltför
mycken aristocratie" (Sturzen-Becker i
"Grupper och personnager"),
hämtade hon mot slutet av sitt liv även
motiv frän de lägre
samhällsklasserna. Sitt intresse för det enkelt
lantliga visade hon —- dock utan att
därmed närma sig det liberala lägret
—- bl. a. i romanen
"Ståndsparalle-ler" (1838) och i några av sina
"Skizzer" (1—2, 1841—45). År 1843
väckte hon uppseende genom att ge ut
"Torparen och hans omgifning", den
sv. litteraturens första bonderoman.
Sistn. verk, kanske det märkligaste i
hennes produktion, visar på ett
intressant sätt, att det närmande mellan
aristokratin och småfolket, som K.
pläderade för, var betingat av den
ekonomiska kris, som tvingat adeln
att för vrakpris lämna ifrån sig sina
gods till den allt mäktigare
penningaristokratin. Patronen är i romanen
en penningdryg medelklasstyp, medan
den fattige torparen framställes som
i alla avseenden sympatisk — och som
adelns bundsförvant i den pågående
striden. Romanen är ett allvarligt
försök att lösa ett problem, men
logiken var icke K:s styrka, och hon
misslyckades även i sin avsikt att låta
denna folklivsskildring bli ett
angrepp mot Almquists
äktenskapsuppfattning i "Det går an". — Gift 1820
med majoren, sedermera översten
friherre Sebastian Carl von Knorring.
— Litt.: Barbro Nelson, "S. von K."
(1927); A. Kjellén, "Sociala idéer och
motiv hos sv. förf." (1937). R. A.
4. Knorring, Erie Oscar von,
arméofficer, skriftställare, tonsättare,
f. 23 febr. 1822 på Mariefors i
Leks-bergs skn, Skarab. län, † 25 dec. 1891
i Stockholm. Föräldrar: översten
Berndt Ulrik von K. och Elisabet
Magdalena Beckman. — K. utnämndes
till underlöjtnant vid Västerbottens
fältjägarkår 1842, blev major i
armén 1872, major vid Norrbottens
fältjägarkår 1874 och tog avsked 1880,
varvid han utnämndes till
överstelöjtnant i armén. Han deltog 1849
som frivillig i danska kriget. Med
statsbidrag studerade han 1855 vid
skjutskolan i Vincennes och 1857 vid
skjutskolan i Spandau. — K. var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
