Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lillienhoff, Joachim - Lillienstedt, Johan - Lillieroot, Nils - Lilliestierna, Carl - Lilliestråle, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilljenstedt
595
Lilliestråle
en djup förtrogenhet med landets
kommersiella förhållanden. —• Gift
1Ö55 med Petronella Lolie. — Litt.:
S. Brisman, "Den Palmstruchska
banken och riksens ständers bank under
den karolinska tiden" (i "Sveriges
Riksbank 1668—1918" 1, 1918).
C.-F. C.
Lilljenstedt, Johan, fore
adlandet Paulinus, greve, ämbetsman, skald,
f. 14 juni 1655 i Björneborg, Finland, †
26 sept. 1732 på sitt gods Diwitz i
Pommern. Föräldrar: kyrkoherden Paulus
Simonis Raumannus och Agneta
Henriksdotter. — L. blev student i Åbo
1672 och i Uppsala 1677. Under
studieåren, varvid han främst ägnade sig
åt lagfarenheten, försörjde han sig
som preceptor för friherrarna Carl
Horn och Ture Bielke. Efter avslutade
studier blev han 1683 presidentssekr.
i Kammarkollegium och 1685
proto-kollssekr. i Statskontoret. Genom sin
nitiska verksamhet under
reduktionen vann han konungens bevågenhet;
lian adlades 1690, utnämndes 1692
till sekr. i Svea hovrätt, 1698 till
re-visionssekr och led. av
lagkommissionen, blev 1705 v. president och
direktor i Wismarska tribunalet samt 1710
hovkansler och landshövding i
östergötl. län. År 1713 blev han friherre,
och följ. år utsågs han till ombud vid
den ena utrikesexpeditionen. År 1719
utnämndes han till riksråd och
rikskansliråd samt upphöjdes i grevligt
stånd. Följ. år tog han emellertid
avsked från rikskanslirådsämbetet,
och 1727 utnämndes han till president
i Wismarska tribunalet. Han användes
även i diplomatiska uppdrag, följde
Karl XII på hans fälttåg 1716—18,
deltog som envoyé vid flera
fredsförhandlingar och var bl. a. Sveriges
främsta ombud i Nystad. — Redan
under studentåren sysslade L. med
poetiskt författarskap, varvid han till
att börja med skrev på latin. Bl. a.
författade han 1674 ett "Carmen
oratorium" om våren. Hans poetiska
blomstringstid inföll emellertid på
1680-talet. L. torde vara den äldste
företrädaren i sv. vitterhet för den
litterära riktning, som kallas
marinis-men. Framför allt var han intresserad
av italiensk litteratur, främst
Guari-ni, vars "Il pastor fido" lian
efterbildade på svenska. I sin egen diktning
tog han helst upp religiösa ämnen till
behandling, såväl i sonettens som
i madrigalens form. Mest bekant är
"Den korszfeste Cliristus", tr. 1686
och i utökad uppl. ånyo utg. 1694
under titeln "Christus nascens,
pa-tiens et triumphans eller den Nyfödde,
Korszfäste och Upståndne Christus",
där han tagit djupt intryck av
mari-nisternas sentimentala och starkt
anti-tetiska stil ocli deras förkärlek för
Johan Lillienstedt. Gouaclie av E. Brenner.
att blanda klassisk och kristen
mytologi. — L. skrev en självbiografi med
titeln "Mit Lefwernes lopps korta
beskrifning", som 1775 trycktes i
Tidningar Utgifwne af et Sällskap i Åbo.
Hans dikter finnas tryckta i P.
Han-sellis "Samlade vitterhetsarbeten" (6,
1863). — Gift 1) 1692 med
friherrinnan Brita Cronhielm, † 1697; 2) 1698
med Margaretha Törnflyeht. ■— Litt.:
A. Hultin, "Den sv. vitterheten i
Finland ... 1640—1720" (1904). Sy.
Lillieroot, Nils, före adlandet
Eosander, greve, diplomat, f. 25 april
1636 i Åsbo skn, östergötl. län, † 19
april 1705 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Johannes Nicolai
Eosander och Elisabet Trana. OmL:s släkt se
Eosander (bd 2 s. 425). — L. inskrevs
vid Uppsala univ. 1655, och han synes
ha fått en god uppfostran ocli ha
företagit utrikes resor, ehuru hans
studier och utbildning äro föga kända.
Han sändes som kommissionsråd till
"Barbariet" 1667 och blev
kommis-sionssekr. vid sv. beskickningen i
Paris 1669. Han återkallades 1675
men fick följ. år på nytt resa till
Frankrike och befordrades 1677 till
envoyé och till hovråd. L. var
Sveriges repr. i Frankrike till 1689. År
1691 blev han sv. sändebud i
Nederländerna och 1695 i England. Han var
e. o. ambassadör på fredskongressen
i Rijswijk 1697 och sedan
ambassadör i Nederländerna 1698—1703. År
1702 blev han k. råd och 1703 kansler
för univ. i Pernau. L. adlades 1674,
blev friherre 1697 och greve 1704. — L.
räknas som en av Sveriges skickligaste
diplomater under den karolinska tiden.
Han behärskade diplomatins alla
konstgrepp, ocli han var mycket väl
sedd av den sv. utrikespolitikens
egentlige ledare under denna tid, Bengt
Oxenstierna, till vars franskfientliga
ståndpunkt han i stort sett anslöt sig.
Någon självständig
statsmannagär-ning har han icke utfört. Hans
inflytande på fredskongressen i Rijswijk,
där han fungerade som medlare, anses
ha varit ringa. — Gift 1692 med Eva
Sofia Olivecrantz. W. L.
Lilliestierna, Carl, ämbetsman,
politiker, f. 16 juli 1696 i Stockholm,
† 2 juni 1742 därstädes. Föräldrar:
generalauditören Henrik Gerhard L.
och Anna Nohlanvähr. — L. blev
redan 1715 auditör vid överste
Longvil-les franska dragonreg., då i sv. sold,
och 1718 överauditör vid de finska
trupperna i Norge. Han blev s. å.
sekr. i Åbo hovrätt, assessor där 1728
och lagman i Karelen 1736. L.
representerade sin ätt vid flera av
frihetstidens tidigare riksdagar och
framträdde därvid på 1720-talet som
anhängare av det holsteinska partiet.
Medan många inom detta parti under
1730-talet sadlade om och övergingo
till det nybildade hattpartiet, fasthöll
emellertid L. sin ryssvänliga
ståndpunkt. Vid 1738—39 års riksdag
tillhörde lian sålunda oppositionen mot
den härskande hattpolitiken och
uttalade sig kraftigt mot majoritetens
sedermera genomdrivna plan att
avskeda Horns anhängare inom rådet;
ban framstod därvid "som en av
rid-darliusets yppersta talare och av
hattarnes förnämsta motståndare"
(Malmström). Det var också fullt
konsekvent, som han vid 1740—41 års
riksdag motarbetade den av hattarna
inaugurerade ryssfientliga politiken,
vars resultat blev det olyckliga kriget
mot Ryssland. L. tillhörde sålunda
det s. k. gamla mösspartiet, men han
var ovän med dess ledare, Samuel
Åkerhielm, som i sin egenskap av
president i Åbo hovrätt var hans förman.
Till partiets förgrundsgestalter torde
L. knappast kunna räknas. — Gift
1731 med Brita Hirvo, — Litt.: C. G.
Malmström, "Sveriges politiska
historia från konung Karl XII:s död till
statshvälfningen 1772" (1—6, 1893—
1901). I.Sth.
Lilliestråle, ätt, vars äldste med
visshet kände stamfar, kyrkoherden
i Björkviks pastorat av Strängnäs
stift Olaus Olai Bröms (f. 1636, †
1681), blev far till superintendenten i
Karlstad Ingemund Bröms (bd 1 s.
498). Dennes yngste son,
ämbetsmannen, politikern och författaren
Joachim Wilhelm Bröms, adlades
1756 jämte sina syskon, men främst
bland dem, under namnet L. (L. 1).
Han själv skrev sig Liliestråle. En
sonsons sonson till honom är
industrimannen Joachim L. (L. 2). En äldre
bror till L. 1, kyrkoherden i Aspö
pre-bendepastorat av Strängnäs stift,
prosten Gustaf Adolf L. (f. 1716, † 1773),
blev farfars far till bröderna,
presidenten i Hovrätten över Skåne och
Blekinge Fredrik Vilhelm Ingemund L. (f.
1840, † 1904) och rektorn vid Högre
allm. läroverket i Sundsvall, lektorn i
modersmålet och historia där Nils
Fredrik L. (f. 1851, † 1919).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
