Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Martin, Johan Fredrik - Martin Stenmästare - Martini, Olaus, ärkebiskop, se Olaus Martini, s. 618 - Martinson, se även Martinsson - Martinson, Harry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin Stenmästare
253
Martinson
Johan Fredrik Martin. Silhuett (Stockholms
stadsmuseum).
jat (lem ett ärligt anslag. M.
kvarstannade sedan i Sverige, där lian snabbt
vann allin, uppskattning som skicklig
och gedigen gravör. Han blev 1783
agré och 1796 led. av Konstakad. När
1815 en gravölprofessur upprättades
där, tillföll denna M. Han arbetade nu
dels pä det av honom själv redigerade
porträtt verket "Svenska galeriet"
(utkom 1783—S4), dels på det till en
början i samarbete med brodern
tillkomna topografiska arbetet "Svenska
Vuer" (utkom 1782—83). Dessutom
utförde ban
tillfällighetsarbeten,bokillustrationer m. m. M:s tekniskt
skiftande grafiska verk lia även rönt
uppskattning hos eftervärlden. Medan
de tidigare arbetena stuckits i en
kombinerad punkt- och streckteknik,
äro de topografiska bilderna ofta
akvarellerade konturetsniiigar, i
vilka viktigare detaljer efterarbetats
med stickel. Omkr. 1S00 började M.
även använda akvatintan. — Gift 1792
med Christina Charlotta Westerberg.
— Litt.: H. Frölich, "E. och J. F.
M:s gravyrer" (1939). M. L—n.
Martin Stenmästare, stenskulptör
och arkitekt, verksam i Skåne på
1100-talet. — M., vars namn är känt
från dopfuntar, vilka han signerat
i runskrift, synes ha fått sin
utbildning vid den skulpturhytta, som 1135
—45 under ledning av den lombardiske
byggmästaren Regnerus var verksam
vid Lunds domkyrkobygge.
Lombar-disk palmett- och akantusornamentik
präglar sålunda de talrika dopfuntar,
vilka kunna sättas i samband med
honom ocli hans medhjälpare (t. ex. i
Höör, Lilla Harrie ni. fi. kyrkor). De
kyrkbyggnader, som tillskrivas M., ss.
Höör, Lilla Harrie, Västra Sallerup och
Svalöv, utmärkas av runda absider
med blindarkader samt lejon- och
vädurskulpturer i portaler och
triumfbågar. M:s huvudsakliga verksamhet
anses ha infallit under senare delen
av 1100-talet. — Litt.: M. Rydbeck,
"Skånes stenmästare före 1200"
(1936). M. L—n.
Martini, Olaus, ärkebiskop, se
Olaus Martini, s. 618.
Martinson, se även Martinsson.
Martinson, Ilarry Edmund,
författare, f. 6 maj 1904 i Jämshögs skn,
Blek. län. Föräldrar: sjökaptenen
Martin Olofsson och Betty Svensson.
—• Sex år gammal blev M. föräldralös,
ocli hemsocknen fick ta hand om lians
uppfostran. Han skickades från gård
till gård, vistades en tid på fattighus
och en tid på uppfostringsanstalt. Vid
sexton års ålder gick ban till sjöss
ocli blev småningom eldare på fartyg,
som gingo på Indien och Sydamerika.
Mot 1920-talets slut tvingades han av
lungtuberkulos att överge
sjömansyrket, och han bosatte sig i Sverige,
lian hade redan då skrivit en del
poesi. Tills, med Erik Asklund, Josef
Kjellgren, Artur Lundkvist och
Gustav Sandgren utgav lian 1929
antologin "Fem unga". M:s insats i denna
var dock relativt obetydlig. Hans
egentliga debut som lyriker skedde s.
å. med "Spökskepp"; dikterna ha i
stor utsträckning sjömotiv, men M.
har ännu ej lyckats gestalta dessa helt
självständigt. Förebilden till M:s
tidiga lyrik är framför allt Kipling;
till formen är den mestadels limmad
och ofta ganska tafatt. Genombrottet
kom 1931 med "Nomad", som blev en
av de väsentliga källorna för
modernismen i 1930-talets sv. litteratur.
Formen är fri och arabeskartad, ocli
dikterna överflöda av originella men
osökta bilder. Grundtemat är M:s
livsdyrkan, lians hängivelse åt de
primitiva livsvärdena och åt de naiva,
oförstörda sinnenas skönhetsglädje.
— För en vidare läsekrets blev M.
bekant genom sina första prosaböcker,
"Resor utan mål" (1932) och "Kap
Farväl" (1933), vilka återge minnen
Harry Martinson.
från åren till sjöss, berättade med
humor, lyrism och en nybildande
prosateknik. Böckerna innehålla också ett
program, läran om "världsnomaden":
i ett upphörande av människornas
bofasthet ser M. deras väg till fred och
harmoni. I diktsamlingen "Natur",
där bildrikedomen drivits ännu
längre än i de tidigare böckerna, söker M.
bl. a. tolka sv. och sydamerikanska
landskap. I prosaskildringarna
"Nässlorna blomma" (1935) och "Vägen ut"
(1936) återberättar ban sin barndom
och ungdom; spec. med den
förstnämnda, som präglas av stor inlevelse i
barnets föreställnings- och reaktionssätt,
befäste M. sin ställning som en av de
allra mest uppmärksammade unga
förf:na. I de följande prosaverken,
skissböckerna "Svärmare och
har-krank" (1937), "Midsommardalen"
(1938) och ’"Det enkla och det svåra"
(1939), är den sv. naturen det centrala
temat och göres till föremål för
kärleksfulla detaljstudier. Nomadfilosofin
och primitivismen lia fått en mera
idyllisk karaktär, samtidigt som
prosastilen blivit mera avslipad. -—■ Under
det finska vinterkriget 1939—40 gjorde
M. tills, med Eyvind Johnson
propagandaturnéer i Sverige för
frivilligverksamheten och tjänstgjorde
därefter som postbud vid fronten i
Finland. Hans litterära verksamhet blev
nu starkare engagerad i
tidshändelserna. Den rapsodiska berättelsen
"Verklighet till döds" (1940) utspelas
till största delen under vinterkriget
och är framför allt ett angrepp på
tekniken och ingenjörsandan, vilken
leder till känslolivets förstelnande.
En bok med likartad uppläggning är
"Den förlorade jaguaren" (1941), där
kritiken riktas mot filmen. — De
närmast följ. åren måste M. på grund av
sjukdom göra ett uppehåll i sitt
författarskap. Han återkom 1945 med
diktsamlingen "Passad", som är hans
betydelsefullaste. Den tidskritiska
förkunnelsen liar där fördjupats genom
studier i indisk ocli kinesisk
tankevärld. Framför allt i cykeln "Li Kan
talar under trädet" summeras M:s
livsfilosofi: målet är mognad, balans
mellan förnuft ocli begär i nära
anslutning till naturen. Formellt är
samlingen mera dämpad än M:s
tidigare lyrik. I tidn.- och tidskr.-artiklar
(bl. a, "Den kosmiska frågan",
Bonniers litterära magasin 1947) liar M.
sökt ånge människans plats i en
världsbild, uppbyggd med det
material, som den moderna
naturvetenskapen anvisar. — M. har även skrivit
några radiopjäser, bl. a. "Salvation",
"Lotsen från Moluckas" (i "Svenska
radiopjäser 1947", 1948) och "Ung man
till sjöss", samt berättelsen "Vägen
till Kloekrike" (1948). Vid sidan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
