Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg, Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbeck
426
Rydberg
lian i Göteborgs Handels- ocli
Sjö-farts-Tidn:s red., där lian var
anställd till 1876, först som kulturell
medarb. ocli frän 1860 därjämte som
utrikesred. R. var 1876—84 som
offentlig föreläsare knuten till
Göteborgs stads undervisningsfonds styr.
men åtnjöt de tre sista åren
tjänstledighet för privat forskning. Åren
1884—89 var ban prof. i
kulturhistoria vid Stockholms högskola och från
1889 till sin död prof. där i de
bildande konsternas teori och historia.
R. var lekmannaombud vid
kyrkomötet 1868 och tillhörde 1870—72 Andra
K. Han blev 1877 fil. liedersdr vid
Uppsala univ. samt invaldes s. å. i
Sv. akad. Han invaldes i Ivonstakad.
1887, Vet. akad. 1889 och Vitt. akad.
1890. — R:s hem var tämligen
välbärgat. Den uppfostran lian erhöll av
modern intill sitt femte år blev för
honom av utomordentlig betydelse.
Framför allt utgjorde den grunden
till hans idealism ocli inriktning på
det översinnliga. Modern avled
emellertid 1834, och fadern bröts helt ner
av sorgen. Hemmet upplöstes, och R.
utackorderades till olika familjer, där
han ibland slet ont. I den främmande
miljön i Växjö vantrivdes han, vilket
i förening med ekonomiska
svårigheter förmådde honom att återvända
till Jönköping. Redan i Växjö torde
han (genom lektorerna C. F. Rappe
och A. Norbeck) ha mottagit liberala
impulser, och under de första
tidningsåren förstärktes dessa avsevärt. R.
stod då under ledning av den frejdige
liberalen Johan Sandwall, som starkt
påverkats av C. J. L. Almquist, Utom
Almquists utopiska liberalism
utövade kontakten med den samtida
socialpolitiska litteraturen i Europa ett
bestämmande inflytande på R.,
framför allt Eamennais och Kingsley, som
företrädde den kiliastiskt orienterade
kristna falangen inom tidens
reformrörelser. — Redan 1S48 publicerade
R. i Jönköpingsbladet
följetongsromanen "Vampyren", vilken snart
följdes av "Ett äfventyr i finska
skärgården" (1850) och
"Positivspelar-ne" (1851). De äro fyllda av
rövar-uppträden, mord och andra
skräckromantiska ingredienser och sakna i
stort sett litterärt värde. I
"Positiv-spelarne" framträder R:s livliga
bekännelse till 1848 års
revolutionsidéer, oeh samma tendens återfinnes
i det mera mogna romanfragmentet
"Benoni Strand" från 1850-talets
mitt. Under sin tjuguåriga
verksamhet i Handelstidningen stod B.
lindells. A. Hedlunds inspirerande ledning.
Denne intresserade honom för den
praktiska reformpolitiken, vilket
medförde en mera måttfull ocli realistisk
politisk inställning hos R. Sitt skön-
litterära författarskap i
Handelstidningen inledde han med "De vandrande
djäknarne" (1856); redan där möter
i Adolf Sparrfält R:s mest typiske
romanhjälte, idéernas stridsman mot
det onda i världen. I den historiska
romanen "Fribytaren på Östersjön"
(1857) behandlar R. bl. a.
häxprocesserna; romanen har en liberal
tendens, riktad mot den kyrkliga
dogmatismen och intoleransen. Som ett
tecken på en begynnande utveckling
mot mystik framträder tämligen
ensamstående den stämningsmättade
medeltidsfantasin "Singoalla"’ (tr.
1857 i kalendern "Aurora", omtr. i
förändrad form 1865), vilken
samtidigt utgjorde ett genombrott för B:s
prosakonst. Han återvände därefter
till idéromanen med det centrala
verket "Den siste athenaren" (1859),
publicerat som följetong i
Handelstidningen. I denna roman propagerade R.
för en syntes mellan antik humanism
och kristen tro. Den äkta
kristendomen, som kan förenas med
sanningskravet, ser ban i den kristna
platonismen, representerad av prästen
Theodoros. Den döende antiken
tecknar B. med stor sympati, samtidigt
som han gisslar kristen fanatism och
intolerans. — Under 1850-talet
framträdde B. med talrika tidn.-artiklar
i religiösa och politiska ämnen.
Intryck av den italienska
frihetsrörelsen utnyttjades till en rad artiklar,
som samlades i broschyren "Huru
kan Sverge bevara sin
sjelfständighet?" (1859); detta arbete blev en
viktig impuls till lS60-talets
skarpskytterörelse. Under 1860-talet kom
R. att i hög grad intressera sig för
den kyrkliga och religiösa
liberalismen, som lian först mött lios Nils
Ignell. Sina resultat sammanfattade
lian i "Bibelns lära om Kristus"
(1862), vår första moderna
religionshistoriska undersökning. R. utdömer
där dogmen om Kristi gudom och
treenighetsläran. vilka förklaras
oförenliga med Bibelns ordalag och
förnuftets krav. Den ursprungliga skriften
var i huvudsak negativt kritisk men
följdes av två positiva tillägg, "Om
menniskans förut-tillvaro" (1S6S)
ocli "Till läran om de yttersta tingen"
(1SS0), vilka s. å. de utkommo
förenades med nya uppl. av huvudskriften.
Dessa följdskrifter utgöra
sammanfattningar av R:s kristna dogmatik,
som bär en prägel av mystik och
kristen platonism. Människosläktet har
utgått från Gud och skall en gång
återvända dit; livet på tidsplanet
avser uppfostran till det eviga livet.
Frälsningen gäller för alla; det onda
är relativt ocli skall småningom
utplånas. Ett huvudbegrepp i R:s
dogmatik var gudsriket, vilket ban tolka-
de under intryck av Paulus’
utläggning av Jesu förkunnelse. I "Om
menniskans förut-tillvaro"
sammansmälter gudsrikestanken med liberalismens
framstegstro, sådan den framställts
av bl. a. Eamennais ocli Maurice. Det
står i människans makt att påskynda
gudsrikets ankomst. R. utgav under
1860-talet även andra religions- och
kulturhistoriska skrifter, ss.
"Jeho-vahtjensten lios hebreerna före
babyloniska fångenskapen" (1864) och
"Medeltidens magi" (s. å.). Han framhäver
där särskilt kristendomens
ursprungligt monistiska natur och avvisar den
dualistiska uppfattning, som
accepterar det onda. Den visionära
läggningen hos R. fick under 1860-talets
tidigare år uttryck i ett intresse för
mystik och översinnliga upplevelser,
vilket återspeglas såväl i hans
religionsvetenskapliga författarskap som
i lians lyrik. I kalendern "Flora"
offentliggjorde B. 1S63 en samling
dikter, "Strandvrak, några spillror
hopplockade af Robinson Crusoë", som
delvis är influerad av Stagnelius’
nyromantiska platonism. Vid samma
tid påbörjade R. en övers, av Goethes
"Faust". Efter en tid av nedsatt
arbetsförmåga grep sig R. omkr. 1870
som utrikesred. i Handelstidningen
kraftigare an med dagspolitiken. Han
förutsade Tysklands seger över
Frankrike 1871 och såg i den ett bevis för
sin åsikt om värnpliktsarméns
överlägsenhet över en värvad trupp. Av
krigets följder värdesatte lian
Napoleon III:g fall men inte den
Bis-marckska politikens framgång. I den
sv. politiken knöt R. stora
förhoppningar till Lantmannapartiet. Han
ville med Björnstjerne Björnson,
liksom denne inspirerad av Grundtvig,
arbeta för en nordisk demokratisk
bonderörelse. I programmet ingick
även att förnya sv. språket med hjälp
av den klassiska fornsvenskan; främst
gällde det att ersätta div. lånord med
inhemska termer. Däri hade ban
tillgodogjort sig den samtida nordiska
språkforskningen i Uppsala. — År
1874 kunde R. företa en studieresa
till Italien. Den gav upphov till en
rad konsthistoriska studier, bl. a. de
psj-kologiska porträtten "Romerske
kejsare i marmor" och de utsökta
essäerna "Den meliska Afrodite" ocli
"Antinous", alla i "Romerska dagar"
(1877), varjämte R. författade
"Romerska sägner om apostlarne Paulus
och Petrus" (1S74). Främst frigjorde
dock resan hans lyriska skaparkraft.
På initiativ från Björnson lämnade
R. Handelstidningen för att verka som
föreläsare, varigenom han erhöll
bättre tid för sitt författarskap. Han
kände sig dock bunden av tvånget
att regelbundet framträda och torde ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
